1. Rabies
Rabies kommer från djur.
Rabies (även lyssa eller vattuskräck) är en
virussjukdom hos varmblodiga djur, som
till exempel hund, räv eller blodsugande
fladdermöss.
Smittan sprids genom bett av eller
kontakt med pälsen på smittat djur.
Rabies kan även överföras till människor,
vanligen genom hundbett eller
sårkontakt av päls. Virusangrepp på

2. hjärnan ger bland annat mentala
störningar, ibland raserianfall. Det
tillstöter kramper och förlamningar, med
svårigheter att svälja ("vattuskräck",
hydrofobi). Inkubationstiden är ofta flera
månader.
Patienten dör när de regioner i hjärnan
som reglerar andningen drabbas. Det
finns idag ett effektivt vaccin utvecklat
mot rabies, vilket ges i förbyggande syfte
till utsatta yrkesgrupper. Om vaccinet ges
tidigt till infekterade individer kan
sjukdomsförloppet stoppas. Det första
effektiva vaccinet gjordes av Louis
Pasteur 1885.

3. Rabies kan orsakas av flera olika så
kallade neurotropa virus, varav de flesta
tillhör familjen rhabdoviridae.
Sjukdomsförloppet börjar med att virus,
som ofta överförts via bett, infekterar
och förökar sig i människokroppens
vävnader. Viruset når till slut fram till det
centrala nervsystemet via perifera
motoriska nerver, vilket ger upphov till
encefalit – hjärninflammation – samt de
traditionella neurologiska symtomen som
är associerade till sjukdomen.
Vid primalakulär rabies angriper viruset
direkt efter smittan det centrala
nervsystemet, vilket gör att personens
prestationsförmåga ökar genom att
personens nervsystem skickar ut flera

4. nervimpulser än vanligt till
kroppsdelarna. Personen får också en
ökad hårväxt, detta tror man ledde till
myten om varulvar.[källa behövs]
Världshälsoorganisationen uppskattar
antalet humanfall per år till mellan 30
000 och 70 000, de flesta i U-länder.
Av: Emil: Hallerstedt