2. HÖGA VISAN
Du har fångat mitt hjärta, min syster och brud, I din lustgård växer
med en enda blick har du fångat mitt hjärta, granatträd med härliga frukter,
med en enda länk av din halskedja. henna och nardus,
Vad din kärlek är skön, nardus och saffran, kalmus och kanel,
min syster och brud, alla slags doftrika träd,
din kärlek är ljuvare än vin, myrra och aloe
din balsam ljuvare än alla dofter. och finaste kryddor.
Av sötma dryper dina läppar, min brud, Du är trädgårdens källa,
din tunga gömmer honung och mjölk, en brunn med friskt vatten,
dina kläder doftar som Libanon. bäckar från Libanon.
En inhägnad trädgård är min syster och brud,
en inhägnad trädgård, en förseglad källa.
14. ORD
FÖRSEGLAD MYRRA
INHÄGNAD
KÄLLA
LUSTGÅRD
GRANATTRÄD
HENNA
15. ORD
FÖRSEGLAD MYRRA
INHÄGNAD ALOE
KÄLLA
LUSTGÅRD
GRANATTRÄD
HENNA
16. SAPFO
En gudars like tycks mig den mannen
vara som sitter framför dig och nära
intill kan höra din ljuva röst och ditt
undebara skratt
som visst får det att bulta i bröstet
ty när jag ser på dig, om så bara en stund
blir det omöjligt för mig att tala, min
tunga brister
genast löper en fin eld under min hud,
ingenting ser jag med ögonen,
öronen brusar, svetten strömmar, en
skälvning far genom
hela min kropp, jag blir grönare än
gräset och det tycks mig som om döden
vore nära
17. CATULLUS
Låt oss, Lesbia, leva, låt oss älska!
För allt gammelmansgnäll och gubbigt struntprat
har vi inte ett enda dyft till övers.
Solar kan ju gå ned och komma åter,
men när en gång vår korta ljusglimt slocknar
återstår bara sömn och evigt mörker.
Ge mig tusentals kyssar, sedan hundra,
tusen ännu en gång, och sedan hundra
sen då tusen igen, och sedan hundra.
Sen, när tusentals fler har räknats samman
skall vi blanda ihop dem, så att ingen
avundsjuk sätter onda ögat på oss
när han vet våra kyssars sanna antal.
18. CATULLUS
Låt oss, Lesbia, leva, låt oss älska!
För allt gammelmansgnäll och gubbigt struntprat
har vi inte ett enda dyft till övers.
Solar kan ju gå ned och komma åter,
men när en gång vår korta ljusglimt slocknar
återstår bara sömn och evigt mörker.
Ge mig tusentals kyssar, sedan hundra,
tusen ännu en gång, och sedan hundra
sen då tusen igen, och sedan hundra.
Sen, när tusentals fler har räknats samman
skall vi blanda ihop dem, så att ingen
avundsjuk sätter onda ögat på oss
när han vet våra kyssars sanna antal.
19. CATULLUS
Låt oss, Lesbia, leva, låt oss älska!
För allt gammelmansgnäll och gubbigt struntprat
har vi inte ett enda dyft till övers.
Solar kan ju gå ned och komma åter,
men när en gång vår korta ljusglimt slocknar
återstår bara sömn och evigt mörker.
Ge mig tusentals kyssar, sedan hundra,
tusen ännu en gång, och sedan hundra
sen då tusen igen, och sedan hundra.
Sen, när tusentals fler har räknats samman
skall vi blanda ihop dem, så att ingen
avundsjuk sätter onda ögat på oss
när han vet våra kyssars sanna antal.
20. CATULLUS
Låt oss, Lesbia, leva, låt oss älska!
För allt gammelmansgnäll och gubbigt struntprat
har vi inte ett enda dyft till övers.
Solar kan ju gå ned och komma åter,
men när en gång vår korta ljusglimt slocknar
återstår bara sömn och evigt mörker.
Ge mig tusentals kyssar, sedan hundra,
tusen ännu en gång, och sedan hundra
sen då tusen igen, och sedan hundra.
Sen, när tusentals fler har räknats samman
skall vi blanda ihop dem, så att ingen
avundsjuk sätter onda ögat på oss
när han vet våra kyssars sanna antal.
?
21. CATULLUS
Låt oss, Lesbia, leva, låt oss älska!
För allt gammelmansgnäll och gubbigt struntprat
har vi inte ett enda dyft till övers.
Solar kan ju gå ned och komma åter,
men när en gång vår korta ljusglimt slocknar
återstår bara sömn och evigt mörker.
Ge mig tusentals kyssar, sedan hundra,
tusen ännu en gång, och sedan hundra
sen då tusen igen, och sedan hundra.
Sen, när tusentals fler har räknats samman
skall vi blanda ihop dem, så att ingen
avundsjuk sätter onda ögat på oss
när han vet våra kyssars sanna antal.
?
22. CATULLUS
Låt oss, Lesbia, leva, låt oss älska!
För allt gammelmansgnäll och gubbigt struntprat
har vi inte ett enda dyft till övers.
Solar kan ju gå ned och komma åter,
men när en gång vår korta ljusglimt slocknar
återstår bara sömn och evigt mörker.
Ge mig tusentals kyssar, sedan hundra,
tusen ännu en gång, och sedan hundra
sen då tusen igen, och sedan hundra.
Sen, när tusentals fler har räknats samman
skall vi blanda ihop dem, så att ingen
avundsjuk sätter onda ögat på oss
när han vet våra kyssars sanna antal.
?
23. CATULLUS
Låt oss, Lesbia, leva, låt oss älska!
För allt gammelmansgnäll och gubbigt struntprat
har vi inte ett enda dyft till övers.
Solar kan ju gå ned och komma åter,
men när en gång vår korta ljusglimt slocknar
återstår bara sömn och evigt mörker.
Ge mig tusentals kyssar, sedan hundra,
tusen ännu en gång, och sedan hundra
sen då tusen igen, och sedan hundra.
Sen, när tusentals fler har räknats samman
skall vi blanda ihop dem, så att ingen
avundsjuk sätter onda ögat på oss
när han vet våra kyssars sanna antal.
24. CATULLUS
Låt oss, Lesbia, leva, låt oss älska!
För allt gammelmansgnäll och gubbigt struntprat
har vi inte ett enda dyft till övers.
Solar kan ju gå ned och komma åter,
men när en gång vår korta ljusglimt slocknar
återstår bara sömn och evigt mörker.
Ge mig tusentals kyssar, sedan hundra,
tusen ännu en gång, och sedan hundra
sen då tusen igen, och sedan hundra.
Sen, när tusentals fler har räknats samman
skall vi blanda ihop dem, så att ingen
avundsjuk sätter onda ögat på oss
när han vet våra kyssars sanna antal.
25. CATULLUS
Låt oss, Lesbia, leva, låt oss älska!
För allt gammelmansgnäll och gubbigt struntprat
har vi inte ett enda dyft till övers.
Solar kan ju gå ned och komma åter,
men när en gång vår korta ljusglimt slocknar
återstår bara sömn och evigt mörker.
Ge mig tusentals kyssar, sedan hundra,
tusen ännu en gång, och sedan hundra
sen då tusen igen, och sedan hundra.
Sen, när tusentals fler har räknats samman
skall vi blanda ihop dem, så att ingen
avundsjuk sätter onda ögat på oss
när han vet våra kyssars sanna antal.
AJABAJA!
30. PROPERTIUS
O jag lycklige! O, du natt som bländar mig! O du
ljuva läger som såg, hänryckt, den vällust jag njöt!
Ack, alla ord vid lampans sken som vi sagt varandra!
Och vilken häftig kamp, sedan vår kamp, sedan vårt
ljus brunnit ut!
Ena stunden med nakna bröst har hon mött mig i
närstrid, nästa, i tunikan höljd, sökt stå emot min
attack.
Med sina läppar öppnade hon mina sömniga ögon,
sägande så: "Min vän, tog redan krafterna slut?"
Hur våra armar sökt och prövat olika famntag,
och hur min mun blev kvar, länge mot din, i en kyss!
35. KORINTIERBREVET
Om jag talar både människors och änglars språk,
men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en
skrällande cymbal. Och om jag har profetisk
gåva och känner alla hemligheterna och har hela
kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan
flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting.
Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter
bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag
ingenting vunnit.
37. KORINTIERBREVET
Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte
stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte
utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill
ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds
med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den,
allt uthärdar den.
Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall
förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall
förgå. Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska
gåvan är begränsad. Men när det fullkomliga kommer skall
det begränsade förgå.
39. KORINTIERBREVET
När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som
ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev
vuxen har jag lagt bort det barnsliga. Ännu ser vi en
gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte.
Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli
fullständig som Guds kunskap om mig.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och
störst av dem är kärleken.
61. HAFEZ
Om jag är efterhängsen bli hon upprorisk. Gupp och gropar i kärleksöknen innebär
Om jag upphör att visa intresse blir hon faror och fällor,
oförsonlig. var finns den lejonhjärtade som inte räds
hot eller försåt.
Och om jag i en stund av åtrå vill haka fast
mig vid henne som ett dammkorn, Önska dig ett långt liv och tålamod
springer hon undan som en vind. eftersom universums bedrägliga vilja
bjuder på tusen obehagliga
Om jag så vädjar om bara en halv kyss, överraskningar.
rinner hundra sockersöta svepskäl ur hennes
smyckeskrin till mun. Hafez, lägg huvudet på tröskeln och lyd!
Ödet gäckar dig om du gör motstånd.
I din förföriska ögon ser jag
att mångas heder kommer att dras i vägens
smuts.
66. DANTE ALIGHIERI
Jag våndas under dessa tunga suckar
som vilja spränga bröstet var gång tanken
på nytt för fram den bilden för mitt öga.
Då tänker jag på döden, ja, jag längtar så innerligt
och ömt att få dö,
att kinden byter livets färg mot dödens.
Men blir jag väl försänkt i dessa syner, så stelnar
jag, tills alla leder värker,
och endast smärtan återger mig sansen.
Mitt skick är så bedrövligt,
att jag vill dölja mig för allas blickar,
och sedan gråter jag och klagar ensam
och ropar: "Beatrice! Är du borta?!"
Att ropa hennes namn är nu min tröst.
71. FRANCESCO PERTRARCA
Du, gröna strand, kan vittna
att aldrig jorden trycktes
av någon fot så täck, så skön som hennes.
Nu vill mitt arma hjärta
och mina trötta lemmar
förtro åt dig sin hemliga förhoppning:
att du förvarar spåren
där hennes fot har trampat
bland markens gräs och blommor!
Då ska jag ännu finna
en helgad ort för mina sista tårar.
Men själen söker tillfredställelse
i minnets flydda bilder.