1. välkomna till en
liten utställning av texter
på gottsunda koloniområde
lott 179
röd som kärleken
läkaren i sammanhanget
här ville jag för mig själv sätta upp ett axplock egna texter skrivna 2008
som inspirerar och motiverar mig när jag behöver
i den miljö som inspirerar mig allra mest
i naturen
ute i friska luften trivs jag som allra bäst
här minns jag vem jag är och vad jag vill
välkomna!
pia wikström augusti 2010
076-140 4470
foto denna sida lilian molin
1
6. musik
sköljer mitt inre
om mitt inre
vill bli sköljt
annars
bråkar
vackra stråkar
som raspar
i min själ
6
7. milstolpe
passeras
en efter en
på denna
stod
framme
hemma
jag såg mig om
ingenting
annat än
vatten
träd
ängar
soluppgång
mina stövlar
djupt
i myllan
7
8. dans
kassaskåpet inom mig
har flyttat
det trivdes
inte längre i min
allt rörligare kropp
det fanns
en tid
när det var bra
att det bodde
inom mig
det förtöjde mig
på jorden
i en tid när
min hemlängtan
var stark
mina hemligheter
många och hemliga
även för mig
koden till skåpet
glömd och gömd
en dag
kom siffrorna tillbaka
hemligheterna blev
en del av mig
det är tid
för dans
8
9. mörker
ljus
mörker
ljus
grått
grått
grått
blodrött
skrikorange
flammande gult
stilla violett
kraftfullt blå
strömmar himlen
emot mig
där jag ligger
i det läkande
gröna
9
10. promenader
milslånga
jubel inombords
jag och min kropp
rör oss
i dans
i trans
mot ett mål
som bara vi
vet
automatiskt
utan ansträngning
händer
att görandet
övergår i
varandet
det eviga
10
11. om jag lägger mig ner
i ensamhetens vrå
stänger ute en
stormande omvärld
rensar i mitt inres
irrgångar
vrider ner samtliga
volym knappar
stänger av
turbinerna som
driver mig mot
avgrunden
om jag målmedvetet
följer rösten
i mitt hjärta
trots att den
skrämmer och förvirrar
en människa
ovan att lyssna till
en kärlekens röst
vet jag innerst inne
att det finns
stora möjligheter
att hitta
nålsögat till
kärleken
i mig
till mig
och till allt
levande
11
12. i landet bortom orden
läker min kropp
i landet bortom orden
är jag trygg nog
att vara mig själv
i landet bortom orden
möter jag mina vänner
gamla
men också
de ännu omötta
energin
sprakar och brakar
gnistrar och lever
vi möts
träffas
samspelar
älskar
kreerar
rör om
rörs om
i den gryta
av liv
där allting
redan finns
i landet
bortom orden
12
13. den yttersta friheten
har snuddat vid min kind
bilder fyllda av möjligheter
snurrar i min inre biograf
den som nu visar filmer utan censur
utan skuld, skam, begränsningar och jante
vild vacker lycka
i mig
i varandet
i landet ingenstans
tas jag med på en flygtur
ser jorden på avstånd
människornas isolering
avstånden
ibland avgrundsdjupa
ångestframkallande
förlamande
brinnande hemlängtan
varligt går vi in för landning
tyst och långsamt som i dvala
lastar jag av min packning
böckerna som berättar
om paradiset på jorden
om paradiset i oss själva
om oss
ensamma
i kontakt
med oss själva
och därmed
tillsammans
13
14. man & kvinna
sammanlänkade
i helig förening
grundstenen i skapelsen
allt livs ursprung
börjar och slutar här
relationerna kraftigt störda
på sina håll
skadorna till synes
oreparabla
vittgående konsekvenser
i oss människor
kvinnor och barn
män
barn
kvinnor
män
människor
djur och växter
i allt levande
i varje cell har en
felprogrammering uppstått
vi har glömt
känslan av
alltings ursprung
glömt själva
motivet för vår existens
att vi alla är
kärlekens budbärare
14
15. stjärnklara nätter
vet jag vem jag är
en av alla dessa lysande partiklar
som visar vägen & inspirerar
skiner i min fulla potential
alldeles självklart & naturligt
utan betänkligheter
utan skam eller blygsel
utan rädsla
utan jante
jag är den jag är
gör det jag är ämnad att göra
utan krusiduller
utan hybris
utan skuld
fylld av kraften
vi alla bär
men så få släpper fram till fullo
den leder mig rätt
den leder mig framåt
även om jag inte alltid förstår till en början
brukar svaret
lösningen och det oerhört
intelligenta upplägget
visa sig även för mig
enkelheten
komplexiteten
övergår mitt förstånd
imponerar och förstummar
tacksamt och ödmjukt inser jag återigen
att jag är en del av något större
än vi människor på jorden
varken kan överblicka
bevisa eller förstå
det berusar!
15
16. frid
lugn
bottenlös stillhet
vattenytan spegelblank
magisk
fångar och absorberar
alla stökiga sinnesintryck
sedan urminnes tider
lugnar
skalar av
alla lager av
sårskorpor
från livets skador
varet lämnar sina grottor
långsamt och trögt till en början
lättare och mer flödande så småningom
olika stora
vargrottorna
olika infekterade
vargrottorna
men samtliga
gömda och glömda
förtryckta till och med
förvisade till det
undermedvetnas marker
skyddade endast av
glömskan och rädslan
nu finns ingen återvändo
allt öppet och naket
inflammerat och rött
rött som kärleken
läkaren i sammanhanget
16
17. kärleken
lenar och lindrar
smälter isberg och isstoder
smeker frusna kroppar
brustna hjärtan
till och med såna
som låg i högen
för skrotning
till synes
omöjliga att laga
krossade så många gånger
att endast smulor
återstod
av dessa kan man
med tårar
blanda en deg och
forma något
som liknar
ett hjärta
fungerar som
ett hjärta
tills kärleken kommer till det
gjuter nytt liv
nytt hopp
ny kraft
ny kunskap
ny vishet
ett hjärta
nyfött
för den nya tiden
dimensionerat
för kärlek
i den nya tiden
av det nya slaget
villkorslös på riktigt
17
18. urmodern
varm och kärleksfull
tolerant
fylld av omsorg
om oss moderslösa varelser
ger konstant
i en aldrig sinande ström av
generositet av sällan skådat slag
omhuldande armar
håller mig varligt
under tiden jag
provar mina vingar
bräckliga
osäkra
rostiga sedan länge
svajar till
lyfter
försiktigt men
beslutsamt
med ovana rörelser
rör jag mig
framåt
uppåt
tar sats mot vinden
stiger högre
ökar farten
på egna vingar
flyger jag mot
framtiden
utmanar alla mina rädslor
en gång för alla
18
19. starkt fokus på
själva livet
levandet
det outforskade
levande
brusande
livet
varsamt
klär jag mig
för all slags väder
alla slags liv
nyfiken stormar jag ut
redo att möta världen
klokare än förr
naknare än förr
starkare än någonsin
möter jag mina
tvillingsjälar
från förr
tillsammans
möter vi gryningen
19
20. vacker måne
berusande sol
smekande vågor
renande vindar
närande gräs
lindrar och läker våra plågor
vishetens träd
famnar mig varligt
låter tröttheten
rinna ur min kropp
dropp dropp
landar på stenar
orubbliga
opåverkbara
av tvivlens nycker
omutbara
inför det faktum
att vi endast kan
vara oss själva
när stormen river och sliter
våra kroppar och våra liv
sönder och samman
när det mojnat
reser vi oss
likt fågel fenix
överraskade av lättheten
i steget
hos en människa
som lärt känna sitt bagage
20
21. kärleken till dig
värmer och hettar
böljar och pulserar
jag håller dig
i min famn
tätt intill
mitt hjärta
vaggar dig
stilla
berättar för dig
att du är trygg nu
du har överlevt
burit färdigt
dig själv och andra
du är fri nu
att följa med
i livets eget flöde
i ditt eget flöde
följa din inre övertygelse
om vad som är rätt
just för dig
jag ska också
försöka finna ut
vad som är rätt
just för mig
tillsammans
i förening
blir vi hela och starka
jag älskar dig
mitt inre barn
21
22. en kall hand
kramar ett kallt hjärta
is möter is
kontaktlöst
ingen kontrast
inget möte
ingen attraktion
en kall hand
kramar ett varmt hjärta
det skälver till av oro och ångest
men till slut
släpper en uppvärmd hand taget
och går ut i livet pånyttfödd
en varm hand
kramar ett kallt hjärta
det tinar
och släpper ifrån sig
ett dovt gurglande ljud
av lättnad
en varm hand
kramar ett varmt hjärta
underbar känsla
underbar puls
kontakten elektrifierad
luften dallrar
av outtalad passion
de bästa av världar
möts
22
23. tystnaden ler
vet att det är nära nu
bakom gråten
bakom sorgen
ligger friheten
som en vackert blommande sommaräng
där jag kan pusta ut
efter ett liv
fyllt av kamp
mot allt och alla
ständigt och jämt
egot är genomskådat nu
intrigmakare av stora mått
det enorma behovet av
att rättfärdiga mig själv
och mina handlingar
är sprunget ur egot
behovet att framhäva mig själv
som bättre än många andra
har i korta stunder berusat mig
men sedan har skammens bälte
slagit mig blå
när jag insett vad jag gjort och sagt
men i stället för att be om ursäkt
har en ny handling tagit form
iscensatt av egot
och så har karusellen fortsatt
snabbare och snabbare
tills yrseln blivit vardagsmat
och ångesten hålls i schack
genom ständig rörelse
ständigt prat
i tystnaden
blir jag varse
vem jag är
23
24. rasande vacker
naken dans
kroppar i rörelse
inneslutna i sig själva
förenade med kraften
förenade med varandra
och ändå inte
förenade i rytmen
förenade i anden
och ändå så olika
så vitt skilda uttryck
starka individer
utan risk att överge sig själva
basen stark
förankringen likaså
stängda för intrång
ovälkomna
men öppna för
kärleken
förenade
i röd längtan
helar vi
varandra
24
25. natten kommer
lugn
stannar jag i mig själv
lugn
väntar jag in
tiden
den oräkneliga
den gränslösa
lugn
andas jag
in och ut
förundras över
kroppens oerhörda intelligens
automatiskt
för den oss vidare i livet
ett ögonblick i taget
fast inget annat finns
inget annat existerar
i våra kroppar
än nuet
i våra tankar
däremot
skapar vi dramer
av varierande karaktär
när vi lyckas få
alla våra delar
att samverka
i nuets klassrum
öppnas portarna
till alla våra drömmar
alla våra krafter
allt vi någonsin kan önska
finns inom oss
framför oss
25
26. kraften fyller mig
salig
fri
vibrerande
fokuserad
i mig själv
mitt eget centrum
navet till alltings skapelse
där är jag
fast förankrad
till jordens innersta kärna
mina rötter
slingrar sig
mot den innersta axeln
som vi alla roterar runt
med armarna sträckta mot skyn
förvandlas jag
till ett epicentrum
där jag kan förverkliga
allt
26
27. postlåda
röd
tar emot
de meddelanden
jag väntat på
länge
länge
det närmar sig
det börjar bli dags
trots att jag fortfarande
tvivlar
fylls jag av lugnet
allt oftare
inför vissheten
om att jag kan
det jag ska
vare sig
jag vet det
eller inte
allt finns här
redan
har alltid gjort
men jag var upptagen
med annat
döv för min inre värld
döv för min rikedom
sökte febrilt efter sådant
som har mycket kort livslängd
tom lycka
flyktig till och med
i landet ingenstans och överallt
finner jag nyckeln
27
28. månsken på gipen
landskapet badar i ljus
jag likaså
fullmånen vräker sitt ljus
ner mot oss människor
jag står som fastvuxen
fötterna stadigt på marken
lyfter blicken
känner hur
någonting fyller mig
som jag ännu inte förstår
står kvar
med armarna mot skyn
ansiktet likaså
ensam i natten
känner jag
att jag mottagit hemligheter
av ovanligt slag
28
29. brytpunkt
jag har nått fram
till en
brytpunkt
till en plats
i mig
där det inte längre
var möjligt
att fortsätta
kämpa emot
vetskapen
om kunskapen
som bor i min kropp
rädslan stor
men inte tillräckligt
stor
för att låta mig
hindras
på min väg
min väg
den som skall vandras
innan jag lämnar
min fysiska kropp
om inte hela
vandringen
ska ses som
meningslös
vägen står öppen nu
öppningen inte helt lätt
att finna
men nu
när jag väl hittat ingången
längtar jag
29
30. erkänn
att du längtat
erkänn
att du varit uttråkad
erkänn
att du saknat
utmaningen i livet
just i ditt liv
erkänn
att du stått ensam i din värld
fyllt den med allehanda
uppgifter
viktiga visserligen
men inte dina att brinna för
uppgifterna
dina
har fått stå åt sidan
kanske för att du varit rädd
att din kraft ska skrämma bort
de du äntligen kommit nära
förminskat dig
för att passa in och accepteras
på vägen sålde du dig själv
gav dig själv till välgörande ändamål
i väntan på andra tider
är det dags?
att hämta hem den
själen
igen
30
31. fantasirika
bollar vi tankar och idéer
fram och tillbaka
i livets tennismatch
galna idéer
visar sig vara
fantastiska idéer
när de får landa
mjukt och försiktigt
utan omedelbar uppmärksamhet
utifrån
här
i våra egna rum
får de galna idéerna
möjlighet att bekanta sig med
våra inbyggda
föreställningar
om vad som passar sig
om vad som är möjligt
även när vår första reaktion är
att det är omöjligt
det går inte
det kommer aldrig att bli bra!
hur kan vi veta det så säkert?
utan tillstymmelse
till utrymme för tester
på livets racerbana
startar för få bilar
av det slaget
som utmanar
på djupet
31
32. späd vacker grönska
ljusgrön
mild som vårluften
fåglarna ackompanjerar
trafikbruset
kontrasten slående
den gamla världen
kontra den nya
den som vi människor
skapat under lång tid
delar av den medvetet
andra delar
en konsekvens av
vår omedvetenhet
vår likgiltighet
vårt icke-engagemang
hur vill vi ha det?
egentligen
vad vill vi lämna över
till våra barn
hur kan vi ställa till rätta
det vi hittills förstört
skulden förlamar oss
så låt oss lämna den därhän
men kanske vi kan vara modiga nog
att våga se vår egen del
vår egen roll
se var vi skulle kunna börja
städa upp
sortera upp
strulet vi åsamkat
strulet
vårt
att reda ut
32
33. behovet av närhet
stort
skavande
skälvande
hud mot hud
längtan stark
langtan gammal
kvävande
kunde än en gång
inte förmå mig
att uttala
min innersta längtan
mitt innersta behov
av att få ligga nära
tyst
andas in och ut
tills vi försvinner
in i evigheten
tillsammans
den evigheten
där smärtor
brinner upp
förångas
där rädslan
för den yttersta
katastrofen
bleknar
tappar greppet
strypgreppet
den evigheten
där kärleken och tilliten bor
33
34. vatten
ljudet av vågor
spegelblank yta
min kropp
som lyfts
mot oanade höjder
som sänks
mot oanade djup
min blick
drunknar
i rasande vågor
i en stilla krusning
helas jag
speglas
i den tysta ytan
jag syns
jag finns
jag är
jag
34
35. stormar
blåser upp och bedarrar
som en
gigantisk
reningsprocess
river ner
river upp
sliter loss
stycken i oss
runt oss
kring oss
som måste
försvinna
för att vi ska
hitta oss
känna oss
som oss själva
den dekor
vi skapat
måste rämna
slås bort
slås ner
efter stormen
finns en chans
att vi står där nakna
med oss själva
med livet inom räckhåll
det enda som hindrar oss
är vår brist på mod
inför att
ta ett steg
ut i det okända
35
