Medföljande bilaga till introduktion i källkritik. [Ett skolarbete tillsammans med Emelie Andrén och Moa Palm (universitetsstudenter vid Umeå universitet)]

1. Vad är en källa?
En plats, en person eller en myndighet som vi hämtar information från (t.ex. tidningar,
bloggar, böcker, fingeravtryck, SCB etc.)
● Primära källor – Ursprungskälla som ligger väldigt nära en händelse (t.ex. brev eller
person som deltagit i något som du vill veta mer om)
● Sekundära källor – Andrahandskälla som ligger längre ifrån en händelse (t.ex.
uppslagsverk eller person som återberättar något någon annan varit med om)
Viktigt att vara misstänksam mot allt du hittar och bedöma om källan går att använda till ditt
arbete – detsamma som att vara källkritisk
Reflektera gärna kritiskt över vilka källor som du själv litar på och använder dig av?
Användbara källor!
Det finns många användbara källor men vi använder dem i olika sammanhang beroende på
vad källan ska användas till. För att reda ut källans användbarhet brukar källkritiker
undersöka:
● Vem/vilka står bakom källan? - Kolla gärna om det finns någon extra information om
källans upphovsperson(er). Är det svårt att få fram uppgifter? Är upphovspersonerna
tydliga med vad de vill med sin källa? (Hur bedömer du t.ex. en artikel skriven av en
myndighet som motreaktion mot matfusk jämfört med ett YouTubeklipp om samma
tema, inspelad av allmänheten) Vad har upphovspersonerna bidragit med sedan
tidigare? Anonyma upphovspersoner kan med fördel misstänkas och källans
användarbarhet bör noga övervägas!
● Hur ser källan ut? – Skriftlig, muntlig eller visuell information o.s.v. Vissa källor är
inte relevanta i alla sammanhang varför källkritikern måste överväga deras
användbarhet med hänsyn till användandet.
● Hur gammal är källan? – Vid vilken tidpunkt källan skapades kan påverka dess
användbarhet. T.ex. nyhetsrapporteringar om naturkatastrofer eller epidemier som vid
inträffandet inte har säkra uppgifter om hur många människor som är drabbade förrän
i efterhand då många olika parter hunnit överblicka situationen. Vid naturkatastrofer
brukar antalet drabbade minska allteftersom och vid epidemier kan siffrorna öka.
Kolla därför gärna efter uppdaterad information om det ämne källan behandlar. Säger
den samma sak?
Reflektera gärna över om t.ex. YouTubeklipp är användbara i alla lägen. Vad anser du?

2. Hur är man källkritisk?
Att vara källkritisk menas med att en person har för vana att vara misstänksam eller i alla fall
skeptisk inför det som finns på nätet och hitta strategier för att bedöma källors trovärdighet.
Det finns mängder av tillvägagångssätt att vara källkritisk på, men vanligtvis brukar
granskning av information kretsa kring fyra kriterier:
● Äkthet: om källan skall betraktas som trovärdig måste den vara vad den utger sig för
att vara. Titta närmare på källans budskap/syfte och jämför med andra källor av
samma art.
● Tid: En god och vanlig regel är att ju närmare samtiden källan är desto trovärdigare är
den, men kan emellertid förhålla sig tvärtom p.g.a. fler tillgängliga källor och att fakta
har hunnit bearbetas. Tänk också på att webben förändras och att information kan
försvinna! För att vara på den säkra sidan kan du skriva ut viktig information till ditt
arbete på papper.
● Beroende: Om två informationskällor förmedlar samma sak men är inte exakt lika i
sitt framförande eller har olika källor till sitt påstående ökar trovärdigheten. Om de
däremot är exakt lika är sannolikheten stor att den ena källan kopierar den andra eller
citerar samma källor vilket minskar trovärdigheten. Du bör ha för vana att alltid
använda dig av flera oberoende källor.
● Tendens: Vilka värderingar framkommer i källan och vems intressen representeras?
Den som sprider information kan mycket väl ha ett eget intresse av det hen förmedlar
som i värsta fall går före sanningen och informationen blir förvrängd, exempelvis
polemik och politisk propaganda. En klok regel när det gäller granskning av
webbplatser är att ta reda på vem som äger/står bakom den och hur de väljer att
framställa sig själva.
Tillförlitlighetsbedömning
För att på ett snabbt och enkelt sätt se om en (digital) källa verkar trovärdig kan man göra en
kort tillförlitlighetsbedömning genom att följa några punkter:
● Vem/vilka står bakom webbplatsen?
● Vilken bakgrund och meriter har de som står bakom webbplatsen?
● Vilka mål har webbplatsen? Finns det något dolt syfte/bakomliggande agenda med
informationen?
● Hur uttrycks informationen på webbplatsen - är det mycket åsikter? Vilka åsikter och
värdering framträder?
● Vilket språk är det på webbplatsen?
● Varifrån har webbplatsen fått sin fakta ifrån? Finns länkar och vart leder dem?
Att veta vem som står bakom en webbplats gör källan mer tillförlitlig – öppenhet från de som
har skapat sidan ger större trovärdighet. När man får en bild av vem eller vilka det är som står
bakom webbplatsen får man ofta också en förståelse för målsättningen med informationen,
vilket också ökar trovärdigheten. Personerna bakom webbplatsen kan dela med sig av sina

3. meriter vilket skapar en stort tillförlitlighet till dem, men man måste ändock vara
uppmärksam på vilka meriter det handlar om i förhållande till informationen på webbplatsen.
När det kommer till hur informationen uttrycks på webbplatsen kan tillförlitligheten avgöras
genom att analysera språket. Är det ett korrekt språkbruk som används eller finns det slarviga
formuleringar? Är det mycket åsikter eller fakta som presenteras? Tecken på hög kvalité är
ett korrekt språk som byggs upp med fakta och angivna källor som i sin tur är trovärdiga.
Genom att göra en tillförlitlighetsbedömning kan man värdera den information som kommer
från den aktuella källan, men det är dock viktigt att vara grundlig i sitt sökande efter
information och se till flera källor, eftersom källor med hög tillförlitlighet och hög kvalité kan
vara missvisande.
Att vara källkritisk i skolan
Källkritiken i skolan skiljer sig egentligen inte från övrig källkritik. Det är en positiv
egenskap att vara källkritiskt medveten oavsett om det gäller information på nätet eller via
traditionella medier. Faktum är att källkritik är numera en av de färdigheter som betonas
redan i läroplanen för grundskolan, och också för gymnasieskolan. Det handlar om att kunna
orientera sig i en komplex verklighet med ett stort informationsflöde i en snabb
förändringstakt. Det har aldrig tidigare varit så angeläget att skaffa sig studiefärdigheter och
metoder för att tillägna sig och använda ny kunskap.
Dina källkritiska färdigheter brukar visa sig när du genomför mer större och omfattande
skolarbeten som oftast kräver att du söker information utanför dina läromedel. Här räcker det
dock inte bara att kunna hitta och välja ut användbara och tillförlitliga källor. Du måste på
något vis redogöra för vilka källor du använt dig av. Genom att göra det minskar risken att
anklagas för fusk och du visar samtidigt din lärare att du är påläst och insatt i ämnet. Om du
lämnar in arbeten utan någon redovisning för vilka källor du arbetat med kan läraren i värsta
fall underkänna din insats. Det skiljer sig i dagsläget mellan olika skolor, men de flesta lärare
börjar se negativt på arbeten utan källhänvisningar. Viktigt att börja i tid, särskilt om du
önskar studera vidare där kraven blir allt högre och strängare.
Källhänvisning
Genom att hänvisa till de källor man använder vid t.ex. skolarbeten redovisar man varifrån
man har hittat informationen ifrån, vilket möjliggör för läraren/läsaren att läsa vidare och
bedöma informationen som trovärdig. Det finns olika system för att hänvisa till källor i en
skriven text, som t.ex. Harvardsystemet eller Oxforssytemet. Vilket referenssystem man ska
använda vid en uppgift bör alltid nämnas och vara ett system som eleverna känner till.
För att hitta fullständiga källor i digitala källor kan man leta efter länkar i själva texten eller
i slutet av den. På hemsidor finns oftast länkar till källor redovisade i slutet av texten. Hittar
man inga källor på informationen finns risken att den inte är trovärdig (se
tillförlitlighetsbedömning).

4. Källkritisk på sociala medier
Det är också fördelaktigt att vara källkritisk på sociala medier. Rykten och
statusuppdateringar klassas som information. Eftersom det är lätt att sprida och dela
information med varandra ökar också risken för att utsagor som ännu inte blivit granskade
kan få ökad uppmärksamhet och börjar spridas till fler ställen. Det kan innebära att något som
egentligen är rena lögner klassas som sanningar till slut. Det kanske vanligaste är utebliven
eller vinklad information som bidrar till missförstånd vilket gör att en nyhet tappar sitt
sammanhang och förvrängs.
I samband med nya tekniska redigeringsmöjligheter är det även lätt att publicera
ombearbetade fotografier föreställande betydelsefulla personer i samhället, t.ex. kungligheter,
presidenter, politiker, kändisar etc. i sammanhang som inte motsvarar med verklighetens
händelser. Eftersom dessa personer oftast är viktiga förebilder för oss ägnar vi gärna vår
uppmärksamhet åt att läsa vad de har att säga. En manipulerad situation kan därför få oss att
ändra uppfattning och vi börjar ifrågasätta personens omdöme. Många av oss har visserligen
förståelse för att många motiv är eller kan vara redigerade och finner de underhållande eller
kan direkt avfärda dem som skräp, men sorgligt nog förstår inte alla det utan accepterar
bilderna som verkliga motiv. Detsamma är det med påståenden och uttalanden som cirkulerar
runt i kommunikationskanalerna. Tänk därför på att alltid kontrollera det du läser på sociala
medier. Är du med och delar blir du automatiskt medskapare i informationsspridningen och
riskerar vid ett okritiskt förhållningssätt att ge dina vänner felaktig information.
För vidare läsning och fördjupning
Det finns en mängd litteratur, filmer och andra guider som utförligare tar upp lämpliga
metoder för att bli en god källkritiker och som också är bra för den som vill fördjupa sig. Det
här underlaget har främst hämtat inspiration från Torsten Thurén och George Strachals bok
Källa: internet (2011). Sidorna 7-25 är att rekommendera för den som vill sätta sig in i
ämnet, liksom Kristina Alexandersons internetguide ​Källkritik på internet (2016) som finns
att ladda ned från Internetstiftelsen i Sveriges (IIS) hemsida (se vidare
https://www.iis.se/?pdf-wrapper=1&pdf-file=Kallkritik-pa-Internet.pdf​). ​Andreas Anundi och
C. J. Åkerberg ger utförliga råd på hur du kan tänka kritiskt i ​Skeptikerskolan (2010) och
förklarar också fördelarna med att vara källkritiker.
Skolverket har också mycket värdefullt material på sin hemsida under den särskilda rubriken
Kolla källan (se vidare
http://www.skolverket.se/skolutveckling/resurser-for-larande/kollakallan) som också leder
vidare till andra sidor och texter i ämnet. Utbildningsradions (UR) serie ​Källkritik
rekommenderas starkt, särskilt första avsnittet om fejkade sidor (se vidare
http://urskola.se/Produkter/191017-Kallkritik-Fejkade-sidor​)

5. Alexanderson, K. (2016). ​Källkritik på internet (Version 2.0). Stockholm: iis.se. Från
https://www.iis.se/?pdf-wrapper=1&pdf-file=Kallkritik-pa-Internet.pdf
Anundi, A., & Åkerberg, C. J. (2010). ​Skeptikerskolan: handbok i kritiskt tänkande.
Stockholm: Forum.
Skolverket. (u.å). ​Kolla källan. Hämtad 7 januari, 2017, från Skolverket,
http://www.skolverket.se/skolutveckling/resurser-for-larande/kollakallan
Sveriges utbildningsradio. (2015). ​Källkritik [Elektronisk resurs]: Fejkade sidor.
Utbildningsradion. Från http://urskola.se/Produkter/191017-Kallkritik-Fejkade-sidor
Thurén, T., & Strachal, G. (2011). ​Källa: internet: att bedöma information utifrån källkritiska
principer. Malmö: Gleerup.