Diakoniframtidsutredningen 2019-06-30

Diakoniframtidsutredningen 2019
En utredning för att stärka Equmeniakyrkans
diakonala identitet, medvetenhet och samordning
Av Anna Ardin
Diakon, utredare
Equmeniakyrkan, region Stockholm
Forum – idéburna organisationer med social inriktning
2019-06-30
Styrgrupp: Johan Adolfsson (Equmeniakyrkans styrelse), Torbjörn Bådagård
(Missionskyrkan i Uppsala), Jenny Dobers (regional kyrkoledare), Suzanne Molin (Sociala
Missionen), Ola Rikner (Equmenia), Hans Wallöf (Sociala Missionen).

2
Innehållsförteckning
1 Sammanfattning.........................................................................................................................5
Huvudförslagen i korthet.............................................................................................................6
2 Inledning ....................................................................................................................................8
2.1 Syfte och uppdrag .....................................................................................................................8
2.2 Teologisk grund för Equmeniakyrkans diakoni...........................................................................8
2.3 Vad är kärnan i varför Sociala Missionen finns? .........................................................................9
3 Vad vill och behöver församlingarna idag?....................................................................................10
3.1 Vad gör församlingarna i sin diakoni? ......................................................................................11
Målgrupper i diakoniarbetet .....................................................................................................11
Vilka diakonala verksamheter finns i församlingarna? ...............................................................12
3.2 Vad vill församlingarna att kyrkan prioriterar?.........................................................................12
Konkretisering av församlingarnas behov..................................................................................13
Församlingarnas relation till Sociala Missionen..........................................................................15
4 Omvärld ........................................................................................................................................16
5 Hur fungerar Sociala Missionen idag? ...........................................................................................16
5. 1 Relationen mellan diakoniinstitutioner och församlingar har förändrats över tid ....................16
5.2 Huvuduppdraget idag: basbehov, egenmakt och påverkansarbete ..........................................19
5.2 Stabil ekonomi genom eget kapital och extern finansiering .....................................................20
5.3 Testbädd och plattform för eldsjälar (social innovation) ..........................................................21
5.4 Aktiv civilsamhällesaktör .........................................................................................................22
5.5 Rådgivningsverksamheten Råd och stöd..................................................................................23
Sammanfattning av brukarundersökningen...............................................................................24
5.6 Styrelse och medlemsförsamlingar vill ha mer stöd i församlingarnas diakonala arbete...........24
5.7 Glapp mellan församlingarnas och kansliets prioriteringar.......................................................25
6 Slutsatser och förslag ....................................................................................................................26
Förslag hur intäkterna kan disponeras i framtiden.........................................................................27
6.1 Starta ett regionalt diakonalt center........................................................................................29
Tidsplan ....................................................................................................................................30
Grundläggande uppdrag för centret ..........................................................................................31
Två sätt att organisera ett regionalt diakonicenter ....................................................................31
Donationer och namnet sociala missionen ................................................................................33
Utveckla regional diakonal samordning.....................................................................................33
Samordning och stöd för finansiering........................................................................................34
Informationsspridning...............................................................................................................34
Stöd till diakonal kompetensutveckling .....................................................................................34

3
Stöd för diakoner och andra diakonimedarbetare .....................................................................34
Vara brobyggare mellan kyrka och övriga civilsamhället............................................................36
Mötesplats för olika diakonala sakfrågor...................................................................................37
Stöd för mer engagemang.........................................................................................................38
Växtpool – personal att hyra eller låna ......................................................................................40
Bejaka mångfald och ”caring” snarare än spets och ”curing”.....................................................42
Etablera och sprida social innovation ........................................................................................44
6.2 Ytterligare övervägningar inom diakonal samordning..............................................................45
Samlokalisering med Equmeniakyrkans region Stockholm.........................................................45
Erbjuda regionens kontor mer centrala lokaler..........................................................................45
Förutsättningar för att dela ut pengar .......................................................................................46
Ska Sociala Missionen/diakoncentret stötta utförande av välfärdstjänster? ..............................47
6.3 Rådgivningsverksamheten bör gå över till en annan huvudman...............................................48
Mervärden för Equmeniakyrkan att flytta över asylnära rådgivning till Asylrättscentrum...........50
Starta familjerådgivning i Immanuelskyrkan..............................................................................55
Att lämna över till BÅDE Asylrättscentrum och Immanuelskyrkan..............................................55
Inte formell verksamhetsövergång............................................................................................56
6.4 Behov som nationella kansliet kan svara på.............................................................................58
Tydligare diakonal teologi och vision för vår diakoni..................................................................59
Strategidokument för vägledning för den lokala församlingens diakoni .....................................59
Stärka diakonerna i ledning och strategi....................................................................................60
Samordning för profetisk diakoni ..............................................................................................61
Samordna utbildningar med diakonal inriktning ........................................................................61
Ta över rollen som civilsamhällesaktör från Sociala Missionen ..................................................62
7 Metod och material.......................................................................................................................63
8 Intervjuer ......................................................................................................................................64
Bilaga 1: Uppdragsbeskrivning .........................................................................................................68
Bilaga 2: ”I gemenskap” som metod ................................................................................................69
Bilaga 3: Equmeniakyrkans teologi om diakoni................................................................................72
Bilaga 4: Global och nationell omvärldsanalys .................................................................................74
Befolkningsutveckling ...................................................................................................................75
Klimat ...........................................................................................................................................77
Psykisk hälsa .................................................................................................................................78
Ekonomi........................................................................................................................................79
Ny teknik.......................................................................................................................................80
Demokrati och mänskliga rättigheter ............................................................................................81

4
Bostäder .......................................................................................................................................83
Arbetsmarknad.............................................................................................................................83
Social sammanhållning..................................................................................................................84
Bilaga 5: Några viktiga samarbetsorganisationer .............................................................................86
Ny Gemenskap..............................................................................................................................86
Betaniastiftelsen...........................................................................................................................86
Hela människan Stockholms län ....................................................................................................87
Svenska kyrkan, Stockholms stift...................................................................................................88
RPG Riksförbundet Pensionärsgemenskap ....................................................................................89
Uppsala stadsmission....................................................................................................................89
Stockholms stadsmission...............................................................................................................90
Bilaga 6: Vad är diakoni?..................................................................................................................91
Bilaga 6b: Vägledning för diakoni.....................................................................................................92
Bilaga 7: Intervjustudie med de lokala församlingarna ....................................................................94
Bilaga 8: Behov av regionala tjänster med inriktning på diakoni och samhälle ................................98
Bilaga 9: Brukarundersökning ........................................................................................................100
Bilaga 10: Stockholms diakonala center, ett träd med rötter.........................................................105
BILAGA 11: Diakoni, evangelisation ...............................................................................................107
BILAGA 12: Värdefull samordningssatsning inom tidiga insatser för asylsökande..........................108
BILAGA 13: Sociala missionens personals synpunkter på Diakoniframtidsutredningens förslag ....109

5
1 Sammanfattning
Det här är en utredning av hur vi kan stärka Equmeniakyrkans diakonala identitet, medvetenhet
och samordning. Fokusområdet är region Stockholm och avgränsningen är hur Sociala Missionen
som historisk och organisatorisk grund kan användas för att åstadkomma detta.
För hundra år sedan gick missionsförsamlingarna i Stockholm ihop för att samla in och dela ut
tusentals kilo potatis i hungersnödens Stockholm. Sommarläger och inackorderingar blev räddningen
undan undernäring för många barn. Samtidigt fick familjer på landet, inte sällan barnlösa, chansen
att leva ut kärleksbudskapet och förstå världen lite bättre.
Det var viktiga insatser. Församlingarna insåg att de behövde samarbeta för att göra det de ville. De
gick ihop. Så skapades Sociala Missionen. Tillsammans med andra rörelser lades så den politiska
grunden för den moderna välfärdsstaten.
Men vilken social och andlig nöd står samhälle och skapelse inför idag? Vad behöver vi samarbeta
kring nu? Vad möter våra församlingar i sin diakoni? Vilken ska vara vår diakonis roll idag och in i
framtiden? Kort sagt: hur kan vi stärka och synliggöra vårt arbete för att låta Guds rike komma på
jorden, såsom i himlen?
Det vill den här utredningen bidra till att svara på. Utredningen bygger på en analys av Sociala
Missionens historiska grund, en kartläggning av församlingarnas behov och vilja, en omvärldsanalys
samt en kartläggning av hur Sociala Missionen fungerar idag.
Sociala Missionen syfte att göra det möjligt för församlingar att samverka har försvagats över tid.
Sociala Missionen har idag i huvudsak tre verksamhetsdelar, varav den dominerande i både identitet
och budget är ”Råd och stöd” som ger socialjuridisk rådgivning till behövande, främst människor med
flyktingbakgrund, i Stockholms stad. Den största gruppen som får hjälp av Råd och stöd är nyanlända
som avslutat etableringsfasen men som fortfarande är i stort behov av hjälp. Utöver detta finns en
tydlig inriktning i samverkan i Sociala Missionen, där andra civilsamhällesorganisationer ses som en
resurs både för att nå sina egna verksamhetsmål men också för att i solidaritet bidra till deras
verksamhet att stötta människor i utsatta livssituationer. Det finns dialog och projektsamarbeten
med ett flertal andra organisationer. Det finns också en strävan att vara diakonalt samordnande, och
att utöka kontakter med församlingar. Ett tredje spår, som finns i stadgarna, och som efterfrågas från
flera håll är policy- och påverkansarbete. I praktiken har detta spår en undanskymd plats inom
Sociala Missionen. Det är i flera delar tydligt att det finns ett glapp mellan styrelsens och kansliets
prioriteringar.
Företrädare för Stockholms församlingar har intervjuats i utredningen och uttrycker sammantaget ett
starkt engagemang för människor som förvägras sina rättigheter, och för att låta ett diakonalt
förhållningssätt genomsyra verksamheten. Men samtidigt har de en relativt vag uppfattning om
riktningen för både kyrkans och ofta även sin egen diakoni. Detta visar att kyrkans syn på vad diakoni
är behöver förtydligas – för att sedan kunna konkretiseras i verksamhet. Det finns också en önskan
från församlingarna att kyrkan i högre grad ska prioritera diakoni, och diakonal samordning.
Utredningens omvärldsanalys visar dels faktabaserade argument för församlingarnas prioriteringar
och dels hur kyrkans verktyg och blick kan bli mer avgörande än idag. Klimatförändringar, krympande
demokratiskt utrymme (både globalt och specifikt för religiösa aktörer i Stockholm) och demografiska
utmaningar kommer att kunna orsaka enorma förändringar för stora delar av diakonin. Kyrkans
engagemang måste ske strukturellt och förebyggande, och engagemang i den här typen av
förutsättningsfrågor är att betrakta som diakoni.

6
Många människor, i samhället i stort såväl som inom våra församlingar, känner en social kallelse som
idag inte kommer till uttryck. Att åter stärka Equmeniakyrkans historiskt starka diakonala identitet,
som ligger i centrum för denna utrednings uppdrag, måste göras genom att faktiskt stärka diakonin.
Detta eftersom identiteten inte är möjlig att separera från den faktiska verksamheten. Kropp och
ande hänger ihop. Det är genom att göra som vi visar vilka vi är. Vår diakoni kan därför inte läggas på
varken enskilda diakoner eller på organisationer i närheten att lösa själva – kyrkan i stort och
församlingarna som helhet vill leva det evangelium man pratar om. Bättre diakonal samordning inom
kyrkan kan åstadkommas.
Detta gäller även omvänt. För att ge församlingarna så goda förutsättningar som möjligt att bedriva
diakoni behöver den diakonala identiteten stärkas. Arbetet behöver ske parallellt. Men något av det
första, konkreta som behövs är en tydligare vägledning för diakonin. Om vi vill hålla samman
Equmeniakyrkan och lägga en så stabil grund som möjligt så måste detta arbete dock ske från det
nationella kansliet. Det handlar konkret inte minst om det diakonala förhållningssättet, men också
vägledning i frågor som rör samverkan och kontraktsuppdrag. Diakonal teologi, vägledning och
gemensamma strategier att förhålla sig till är förstås också avgörande för hur utbildningar av
funktionärer (diakoner, men även andra yrkeskategorier, förtroendevalda etc.) utformas och för
mycket annat som är avgörande för möjligheterna att utöva diakoni lokalt. Denna typ av policy- och
påverkansarbete bör ske nationellt.
Utredningen föreslår att återknyta till ursprungstanken med Sociala Missionen och i större
utsträckning rikta in verksamheten på att hjälpa församlingar att utveckla sitt diakonala arbete och
att samverka.
Huvudförslagen i korthet
Utredningen har landat i tre huvudförslag.
1. Skapa ett regionalt diakonicenter enligt församlingarnas behov genom att frigöra de medel
som idag kommer från avkastningen av kapital för detta ändamål. (Där rekommendationen
är att omvandla Sociala missionen till en stiftelse.)
2. Lämna över Sociala Missionens nuvarande huvudverksamhet, den sociala innovationen Råd
och stöd, till en annan organisation, med stöd under en övergångsperiod och åtgärder för en
långsiktig relation mellan den nya huvudmannen och Equmeniakyrkan.
3. Verka för en process för samordning av Equmeniakyrkans diakoni nationellt och för att
Equmeniakyrkan tar en tydligare roll i påverkansarbete och policyarbete (som Sociala
Missionen har velat axla).

7
Utredningen föreslår att Sociala Missionen gör en strategisk satsning på diakonal samordning genom
att starta ett regionalt diakonicenter. Det är organisationens historiskt tydligaste syfte och
medlemsförsamlingarnas prioritering. Rådgivningsverksamheten Råd och stöd som idag dominerar
Sociala Missionen har utvecklats positivt både i fråga om ändamål och målgruppsanpassning. Men
det är nu hög tid att byta huvudman för Råd och stöd. Utredningen innehåller förslag på beslut och
vidare arbete för en ansvarsfull överlämning, som också kan skapa nya relationer och viktiga
mervärden för kyrka och församling.
De senaste åren är det främst asyl- och migrationsfrågan som varit juridisk, även en hel del
socialrättsliga påverkansinsatser har genomförts (främst med fokus på bostadslösa barnfamiljer,
varav majoriteten med migrationsbakgrund). Det närmare samarbete mellan Asylrättscentrum och
Equmeniakyrkan som en överlämning av Råd och stöd skulle kunna föra med sig skulle stärka nyttan
för Equmeniakyrkan som får bättre tillgång till bredare juridisk expertis i påverkansarbete, större
kapacitet för utbildning och församlingssamverkan i denna fråga.
Påverkansarbete i diakonalt viktiga frågor generellt (utöver frågor som rör asyl och migration) kan
stärkas inom Equmeniakyrkan nationellt och stöttas av det diakonala centret. Utredningen har också
slutsatser kring beslut som skulle behöva fattas och frågor som skulle behöva utredas vidare på
nationell nivå. Påverkansarbete kan i delar utföras regionalt, men där nationella aktör måste vara
samordnande och nationellt röstbärande. Kyrkan nationellt bör få stärkt kapacitet för detta.
Med utgångspunkt i utredningens förslag kan Sociala Missionens styrelse lägga grunden för en
efterfrågad nystart och luft under vingarna i hela kyrkans diakoni.
Sociala
Missionen
Påverrkansarbete
i flyktingfrågan =
Asylrätsscentrum
Påverkan och
policy=
Equmeniakyrkan
Råd och stöd +
församlingsstödi
sociala frågor=
Asylrättscentrum/
Immanuelskyrkan
Församlings-
samordning =
Diakonicentrum
Påverkan
och policy
Samverkan och
församlings-
samordning
Råd & stöd
Sociala Missionen
nuvarande tre
uppgifter Förslag på uppdelning

8
Läs mer om skälen till förslagen, detaljerna för organisering och finansiering och konsekvensanalyser
i avsnitten om vad församlingarna vill, hur Sociala Missionen fungerar och i slutsatserna. I bilagorna
finns ytterligare material som ligger till grund för slutsatserna.
2 Inledning
2.1 Syfte och uppdrag
Det långsiktiga syftet med utredningen är att stärka Equmeniakyrkans diakonala arbete,
medvetenhet, självkänsla och samordning. Utredningen är avgränsad till hur Sociala Missionen som
plattform och historisk grund kan bidra till detta.
Uppdraget är att identifiera behov, möjligheter och förutsättningar för utveckling av det diakonala
arbetet inom Equmeniakyrkan och dess församlingar, främst inom Region Stockholm men redan i
utgångspunkten med ett större perspektiv. Uppdraget är också att utreda hur stödfunktioner för
detta skulle kunna se ut. För hela uppdragsbeskrivningen, se bilaga 1.
Utredningen har dessutom utgått från tre perspektiv:
Underifrånperspektiv: Lyssna till och utgå från vad församlingarna vill och behöver, med vägledning i
att församlingarna ska stärkas, inte styras.
Profetiskt perspektiv: aldrig vackla i att stå på de förtrycktas och på skapelsens sida.
Kyrkoperspektiv: glasklar utgångspunkt i evangeliet och övertygelse om att kyrkan har något unikt
att tillföra samhället, som just kyrka.
Utredningen initierades av Sociala Missionens styrelse, som också har ställt sin organisation och sina
resurser till Equmeniakyrkans förfogande att tänka in i hur utredningens uppdrag bäst kan uppnås.
2.2 Teologisk grund för Equmeniakyrkans diakoni
Equmeniakyrkan är en mycket samhällstillvänd kyrka, och diakoni är en självklarhet i synen på vad
som är en församlings uppdrag i samhället. Många församlingar strävar efter att vara till för hela sitt
lokalsamhälle, snarare än en församling på en viss ort. ”VI vill vara kyrka för Södermalm, inte på
Södermalm”, är ett exempel från intervjustudien.
I Teologisk grund för Equmeniakyrkan § 31 står det så här:
Genom församlingen kallar Jesus människor till omvändelse och tro. Församlingen vill
möta människors behov i alla åldrar och livssituationer. Genom vittnesbörd, tjänst och
gemenskap blir kyrkans uppdrag tydligt i världen. Församlingen lever i vardagen, i
arbetslivet och samhället i stort. Den vill värna rätten och avslöja orätten, uppmuntra
till delaktighet och medansvar i samhället, bidra till utjämning av världens resurser,
verka för fred och försoning samt ta sitt ansvar för att förvalta Guds skapelse.
Equmeniakyrkans teologiska sekreterare Arne Fritzon har förklarat detta ytterligare i dokumentet
Equmeniakyrkans teologi om diakoni (se bilaga 3); att vi måste gestalta Guds kärlek. Han menar att
diakonin är en omistlig del av att berätta för världen om hur Gud handlar i skapelsen och frälsningen,
eftersom kyrkans diakoni har sin grund i sin kallelse till efterföljelse av sin mästare. Diakonin är en
ofrånkomlig del av hur den kristna tron tar gestalt i kyrkans liv.

9
”Diakonin är en omistlig del av att berätta för världen om hur
Gud handlar i skapelsen och frälsningen.”
Arne Fritzon
Den världsvida kyrkans, och i allra högsta grad även Equmeniakyrkans, historiska grund för diakoni är
också en viktig faktor. Kyrkor globalt har startat, burit och drivit humanitära initiativ och lagt grunden
till välfärd som utbildning, sjukvård och omsorg. Alla tre av våra bildarsamfund har haft
samhällsengagemanget som en mycket central del i förståelsen av vad det innebär att vara kyrka.
Man har slagits för demokratin och hade demokratiska beslutsformer och kvinnor på ledande poster
när jämlikhet var kraftigt ifrågasatt, de slet för nykterhet i ett samhälle som höll på att supa ihjäl sig,
arbetade mot maktmissbruk och hierarkier och verkade för religionsfrihet, bildning och egenmakt.
Samhällets behov av den kraften är akut idag.
I Equmeniakyrkans strategiska plattform står det bland annat att vi vill:
präglas av Guds mission. Jesus Kristus har gett oss uppdraget att föra människor till tro
och kyrkan finns för att vi ska kunna utföra det. Detta innebär att den nya kyrkan alltid
måste vända sig utåt, se Guds handlade i vår värld och utmanas av den tjänaranda vi
lär av Jesus själv” och ”se diakoni tillsammans med vittnesbörd och gemenskap som
kyrkans främsta märke. En trovärdig kyrka lever som den lär. Jesu uppmaning till
kyrkan leder till samhällsengagemang, vi ska vara en röst i samhället som gör skillnad.
Detta innebär att kyrkan är ett redskap som ägs av Gud och syftet är att gestalta Guds
rike i vår värld.
Sociala Missionens stadgar konkretiserar detta med bland annat att vilja ”stödja människor i utsatta
livssituationer, verka för att människors grundläggande behov tillgodoses, för mångfald och
integration samt att stödja människor att kunna ta ansvar för sitt liv och sin sociala situation”. I
avsnittet Huvuduppdraget idag: basbehov, egenmakt och påverkansarbete finns en fortsättning på
denna analys.
Denna utredning handlar om hur vi kan hitta vägar för att göra just detta, som kanske kan
sammanfattas i att omsätta kärleksbudet i handling, minska lidande och skapa hopp genom att agera.
2.3 Vad är kärnan i varför Sociala Missionen finns?
Sociala Missionen (då ”hjälptruppernas centralkommitté”) bildades 1917 som ett verktyg för
Stockholms missionsförsamlingar att omdana samhället. Detta gjordes som en del av Guds mission
och kyrkfolkets kallelse att följa Jesus Kristus – i hans sociala mission. Frikyrkornas folk hade ett kall
att bidra till att låta glimtar av gudsriket skina igenom här på jorden, för att minska lidande låg i
centrum av deras kristna identitet och för att låta sin starka tro komma till uttryck i handling.
”Ett verktyg för Stockholms missionsförsamlingar att omdana
samhället.”

10
Att organisera sig för social förändring var en konsekvens av Missionskyrkans diakonala identitet –
med samordning av sociala insatser som mål. En identitet som varit mycket viktig även för
Baptistsamfundet och Metodistkyrkan.
Sociala Missionen bildades ungefär samtidigt som missionsdistriktet, som då ansvarade för
församlingarnas samarbete kring bland annat predikanter, medan de sociala frågorna samordnades
av Sociala Missionen. Utvecklingen inom kyrkan, inte minst sammanslagningen av tre samfund och
utvecklingen av regioner, har förändrat denna arbetsfördelning. Idag är det regionerna som ansvarar
för de flesta formerna av samordning av församlingarnas verksamheter, även diakonala frågor.
3 Vad vill och behöver församlingarna idag?
Den viktigaste basen för denna utredning är en undersökning av vad församlingarna vill ha och
behöver för att stärka sin diakonala identitet, medvetenhet och samordning. Vad behöver
församlingarna för att stärka sitt diakonala arbete? Undersökningen genomfördes i flera steg, bland
annat genom en enkät, en intervjustudie (av Frank Åkerman, vars hela undersökning finns att läsa i
bilaga 7), uppföljande intervjuer och en större (och flera mindre) workshops. Här följer en
sammanfattning av de viktigaste resultaten.
I den sonderande enkäten fick församlingarnas företrädare bidra till analysen. Bland annat genom att
vara med och identifiera bakomliggande orsaker som diakonin bör arbeta med, i strävan att stötta
dem man möter.
Är följande faktorer att betrakta som grundorsaker till problem som människor du/ni möter i er
diakoni drabbas av?
(Det vita fältet som återstår innan 100 procent innebär att detta inte anses vara en grundorsak.)
0%
10%
20%
30%
40%
50%
60%
70%
80%
90%
100%
Grundorsaker
viss hög vet ej

11
Diagrammet visar att det finns många faktorer som i hög utsträckning anses vara bakomliggande
orsaker för andra problem. Närmare 80 procent upplever att existentiell ohälsa finns med som en
negativt påverkande faktor. Därefter följer bristande språkkunskaper (73 procent), ofrivillig
ensamhet (70 procent) och bostadsbrist (67 procent).
Problem med språkbrister och bostadsbrist orsakar stora problem för dem som drabbas medan
ensamhet och psykisk ohälsa kanske är mindre akuta problem, men något som påverkar desto fler.
En annan slutsats som kan dras av undersökningen är att företrädarna för församlingarna har en bred
samsyn kring att det finns strukturella frågor för diakonin att ta tag i. Systemfel som inte kan
avhjälpas genom stöd enbart till individer.
3.1 Vad gör församlingarna i sin diakoni?
Utredningen har också kartlagt vad församlingarna gör i sin diakoni och vilka målgrupper de är
engagerade i.
Målgrupper i diakoniarbetet
Församlingarna tillfrågades om de är engagerade för/med några specifika målgrupper.
85 procent av de svarande församlingarna har verksamhet riktad direkt mot äldre. 75 procent har
verksamhet riktad mot flyktingar/invandrare och 71 procent har barn/ungdomsverksamhet.
Detta är påtagligt höga siffror för många olika målgrupper. Men de säger lite olika saker. Båda
målgrupperna äldre och barn/unga exempelvis innehåller i hög utsträckning människor som på olika
sätt står nära församlingarna, och med sociala behov som är av mindre akut karaktär. Dessa
diakonala engagemang innebär viktiga församlingsbyggande gemenskaper och goda förutsättningar i
form av kompetens, högt frivilligt engagemang och andra resurser. Att finnas till för unga/äldre i stor
utsatthet har större potential än faktisk verksamhet. Sociala missionens äldrearbete visar att det
finns både vilja, behov och resurser för att skala upp och nå ut mer. Här finns också stöd från bland
annat RPG (läs mer i bilaga 5). Stöd från ett diakonalt center för samordning av äldrefrågor skulle
kunna få stora positiva effekter, och stöd till Equmenia regionalt för deras arbete med samordning av
ungdomsverksamhet är en fin möjlighet.
0,00%
20,00%
40,00%
60,00%
80,00%
100,00%
Särskilda målgrupper
Äldre Flyktingar/invandrare
Barn/unga EU-medborgare/romer
Missbrukare/hemlösa Sjukskrivna/förtidspensionerade etc
Funktionshindrade

12
För målgruppen flyktingar/invandrare handlar det av förklarliga skäl i mycket liten utsträckning om
församlingens egna medlemmar och behoven hos de personer ur denna målgrupp som kyrkan når i
sin verksamhet är mycket mer komplexa, socialt, ekonomiskt, juridiskt osv. Även här finns påtagliga
behov och en vilja att i ännu högre utsträckning möta dem, men resurserna att göra det är inte lika
starka. Här krävs mer stöd även framåt, och kanske i synnerhet när den nuvarande verksamhet som
bedrivs inom Råd & stöd förändras.
Vilka diakonala verksamheter finns i församlingarna?
Enkäten låg sedan till grund för en intervjustudie, där företrädare från samtliga församlingar i
regionen aktivt söktes för att svara på frågor om verksamheten. 52 församlingar har svarat. Samtliga
församlingar har någon form av diakonalt engagemang, och typen av verksamhet återges i
punktlistan nedan.
Diakonala verksamheter
 Gudstjänstgemenskap (alla 52 församlingar)
 Öppen verksamhet utöver gudstjänst: dagträffar för äldre, öppen caféverksamhet,
stickcaféer, aktivitets- eller måltidsgemenskap för olika målgrupper osv. (46 församlingar).
 Flyktingverksamhet såsom språkträning, praktiskt stöd med myndighetskontakter, något
annat (33 församlingar).
 Livsnära samtal/Livsstegen/samlingar för existentiell hälsa (13 församlingar, men fler påtalar
behovet).
 Tolvstegsgrupper (12 församlingar).
 Secondhand (8 församlingar).
 Öppen förskola, fritids (4 församlingar).
 Sinnesrogudstjänster (4 församlingar).
 Motion i grupp, må-bra-kurser, gemensamma promenader och gym (5 församlingar).
 Äldreboende (1 församling).
Dessutom har en församling startat en kulturförening för att bredda kyrkans arbete och kontaktnät
och 10 församlingar uppgav att de ser delar av sin kulturella verksamhet som ett diakonalt arbete.
Sannolikt är dessa siffror i underkant då verksamhet som i praktiken är diakonal ofta definieras som
något annat. Många uttrycker på olika sätt att de gör för lite, att de inte mäktar med sådant de
tidigare gjort och att de skulle vilja ha mer att redovisa. Det finns ett tydligt behov av att
församlingarna finner självförtroende i den diakoni de faktiskt gör för att den på så sätt ska kunna nå
mer av sin potential. För det finns inte bara en stor vilja utan också ett faktiskt brett och omfattande
diakonalt arbete.
3.2 Vad vill församlingarna att kyrkan prioriterar?
Församlingsföreträdarna fick också svara på frågan om vad som bör prioriteras – från kyrkans håll.
Frågan var ställd så att man ombads att rangordna alternativ. Dessa har kodats om för att ge en
poäng, där hög prioritering ger höga poäng. Här är topp 10:
Vilken eller vilka utmaningar anser du/ni att kyrkan bör prioritera just nu (att arbeta med och/eller
lyfta till samhället i övrigt)?
1. Skapa gemenskap (12/14p)

13
2. Motverka polarisering/extremism (10/14p)
3. Främja existentiell/psykisk hälsa (8/14p)
4. Miljö- & klimatfrågor (7,6/14p)
5. Motverka fattigdom (7/14p)
6. Stärka/stötta utbildning (6,3/14p)
7. Inkludering på arbetsmarknaden (6/14p)
8. Skapa fred (5,44/14p)
9. Inkludera fler i medborgerliga rättigheter (5,42/14p)
10. Fler tillgängliga bostäder (5/14p)
Det är intressant hur de tre främsta prioriteringarna i denna rankning liknar varandra. Att skapa
gemenskap, både för att bryta isolering (motverka ensamhet) och för att bryta polarisering (låta
människor med olika bakgrund och erfarenheter mötas) är det som solklart flest vill att vi ska arbeta
med gemensamt som kyrka. Detta bör avspeglas i arbetet framåt. Det är också något där kyrkan har
särskilda verktyg för att lyckas.
Församlingsföreträdarna uttrycker sammantaget ett starkt engagemang för människor som förvägras
sina rättigheter, och för att låta ett diakonalt förhållningssätt genomsyra verksamheten. Flera
uttrycker önskemål om breddad samverkan med andra församlingar i diakonala utmaningar.
Samtidigt har de en relativt vag uppfattning om riktningen för både kyrkans och ofta även sin egen
diakoni. I intervjustudien framkommer kreativa idéer för vad man vill göra, och engagemanget går
inte att ta miste på, men ”när följdfrågan VARFÖR kom blev det oftast tyst”, skriver Frank i sin
rapport till utredningen. Många uppger att de vill ”lyssna in” och nämner att de vill ha inspiration
från exempelvis föredragshållare som kan komma ut och prata, eller få ta del av hur andra arbetat.
Detta visar att kyrkans syn på vad diakoni är behöver förtydligas – för att sedan kunna konkretiseras i
verksamhet. Både det lokala och det regionala arbetet som behöver göras handlar om prioriteringar
utifrån detta. Verksamhetsinriktning, organisationsform, vilka samarbetsorganisationer man ska
arbeta nära och liknande är beroende av diakonal teologi och strategi, av en sammanhållen
diakonisyn. Ett par personer i studien nämner att det är viktigt att verksamheten ”växer inifrån”,
alltså bygger på lokala behov och förutsättningar och inte blir något som åläggs utifrån. Detta är
givetvis helt avgörande. Och det står inte i motsättning till nationella riktlinjer och strategier, tvärtom
skulle den typen av ramar och riktning kunna ge bättre förutsättningar för ett progressivt lokalt
arbete.
Konkretisering av församlingarnas behov
Enkäten låg även till grund för en workshop där 25 kvalificerade deltagare från olika nivåer i kyrkan
(en majoritet från församlingar) gick på djupet för att tillsammans besvara frågorna om vilka hinder
och behov som finns för att bättre nå de resultat man vill.
Flera stora utmaningar är direkt kopplade till offentliga sektorns ansvar, där bristen på bostäder och
bristen på inkomster blev särskilt framträdande som något som hindrar församlingarna att kunna
hjälpa människor i exempelvis själavård. Det är problem som församlingarna bara i mycket liten
utsträckning har makt att göra något åt och där röstbärande/opinionsbildning krävs för att kunna
förbättra för individer. Att formulera behoven, att lyfta dem vidare till rätt nivåer och att samarbeta
med andra för att driva den typen av frågor blir avgörande för att inte i sin verksamhet riskera att
dölja snarare än att åtgärda strukturella fel som drabbar människor.
Svaren på frågan vad församlingarna (och närliggande aktörer) ser som behov för bästa möjliga
resultat i sin diakoni kan sammanfattas i följande punkter:

14
Prioritering av diakoni regionalt (och nationellt)
 diakoni som eget område
 personalresurser som kan se och lyfta
 gemensamma mål och strategier
Samverkan
 kontakter med myndigheter/kommuner etc. mer organiserat
 stöd för att inte förlora sig i samverkan med det offentliga
 arbetsdelning med andra aktörer (horisontellt i lokala projekt och vertikalt med kyrkan/dess
strukturer)
Initiativ och idéer
 erfarenhetsutbyte
 implementering av metoder/material
 expertis i sakfrågor (vi har bredd, vi behöver spets)
 utbildning/inspiration
Modet att säga ja
 större självklarhet för diakoni som omistligt
 självförtroende bland diakonins medarbetare
 stöd för gränssättning
 minskade risker vid satsningar
 infrastruktur för arbetsdelning (se ovan)
Opinionsbildning
 möjligheter att skicka systemfelsrapportering vidare
 infrastrukturer för röstbärande
Mer engagemang
 stöd för att skapa och behålla engagemang
 hjälp att motivera frivilliga
 hållbarhet i ideellt arbete, att människor orkar
 fler ”vänner” (kontakt/stödpersoner)
I övrigt framkom även behov av mer specifik/konkret karaktär, såsom handledning för
kontaktpersoner och gode män, mångkulturell familjerådgivning, juridisk hjälp, förstärkt andlig
kompetens inom diakonin samt en idé om bostadsförmedling av tillfälliga/billiga/akuta boenden med
säkerhet för uthyrare och hyresgäst.
Den här listan bör noga studeras och beaktas vid en eventuell start av ett diakonalt center. Punkterna
i listan beskrivs närmare i kapitlet med förslag på kommande verksamhet.

15
Församlingarnas relation till Sociala Missionen
I intervjuer och enkäter nämns Råd och stöd som ett viktigt stöd för någon specifik individ eller som
en stolthet över att vara med och bidra till detta – som rörelse. Givet församlingarnas relativt
omfattande arbete med flyktingfrågor skulle Råd och stöd kunnat ha en mer central roll. Några
nämner explicit behovet av juridiskt stöd inom diakonin, men med vaga uppfattningar kring om eller
hur Råd och stöd kan svara upp emot detta.
Distansen till Sociala Missionen beror förstås delvis på att huvudverksamheten Råd och stöd i hög
utsträckning riktat sig direkt mot målgruppen snarare än att samordna eller stödja församlingar i
frågan. Det har varit en strategisk inriktning (även om insatser gjorts för att förankra verksamheten
lokalt genom en asylrättsjurist som erbjudit rådgivning i mindre skala i samband med gruppträffar
med samhällsinformation). Ingen betydande kritik mot Råd och stöd har heller framkommit i enkät,
intervjuer och liknande, men det saknas ett uttalat ägandeskap för verksamheten hos
församlingarna.
Den ursprungliga idén med Sociala Missionen som knutpunkten mellan församlingar i en gemensam
ambition är idag en i princip utsuddad bild hos församlingarna, till förmån för en bild av Sociala
Missionen som en extern organisation som man är med och stöttar. Församlingarna anser sig vara till
för Sociala missionen, snarare än att de ser att Sociala missionen är till för dem (eller hjälper dem att
vara till för varandra).
Utredningen landar i slutsatsen att församlingarna vill ha tillgång till de rådgivningstjänster som
Sociala Missionen idag driver. Församlingarna vill ha en instans dit de kan vända sig eller rentav
hänvisa människor, i fall som är för komplicerade för att lösa själva. I synnerhet är detta ett behov
församlingarna har för fall som rör målgruppen invandrare (asylsökande, papperslösa, oetablerade).
Dessa fall är oftare än många andra fall svåra för församlingarna att hantera själva. Det är en
målgrupp som lever med utsatthet på flera sätt samtidigt, där lagstiftningen är mer oklar och
föränderlig och där församlingarna ställs inför fler ärenden med människor som förvägras sina
rättigheter som de inte kan hantera eller har någon instans att skicka vidare till. Kort sagt, det är ofta
mer komplexa fall än för andra stora målgrupper församlingarna har, och där offentlig sektor i högre
utsträckning brister.
Att Råd och stöd-verksamheten är högt specialiserad och professionaliserad inom det specifika
området migration och integration är förstås svårt att se som något negativt. Församlingarna har ett
behov av denna specialisering. ”Vi har baskompetens men behöver spetskompetens”, som en diakon
uttrycker det. Men församlingarna har inte kapacitet eller intresse av att bära och driva detta arbete
på den nivå av expertis som det finns behov av. Viljan är tydlig att istället prioritera samordning och
att bredda verksamheten (i den egna församlingen och i Sociala Missionen). Expertis behöver vara
högkvalitativ för att vara värdefull. Och den bör bäras av någon som kan erbjuda den till
församlingarna. Därför bör Equmeniakyrkan och Sociala missionen aktivt stötta aktörer med
potential till en tillräckligt hög nivå av expertis i respektive sakfråga. För frågor om flyktingars
rättigheter bedömer den här utredningen att Asylrättscentrum är den mest lämpade aktören.

16
4 Omvärld
När beslut ska fattas om hur vi ska agera för att omsätta kärleksbudet i handling, minska lidande och
skapa hopp genom att agera så behöver vi tolka vår lokala kontext i ett mer övergripande perspektiv.
För att sätta Equmeniakyrkans och Sociala Missionens arbete i ett sammanhang och ha ett underlag
för att göra en faktabaserad risk- och möjlighetsanalys (utifrån önskan att bidra till förändring på
aggregerad nivå) så bygger utredningen också på en relativt omfattande omvärldsanalys.
Omvärldsanalysen kan läsas i sin helhet i bilaga 4. Omvärldsanalysen visar dels faktabaserade
argument för församlingarnas prioriteringar och dels hur kyrkans verktyg och blick kan bli mer
avgörande än idag. Bland de viktigaste resultaten finns hur klimatförändringar, krympande
demokratiskt utrymme (både globalt och specifikt ända ner till religiöst grundade aktörer i
Stockholm) och demografiska utmaningar kommer att vara avgörande för stora delar av diakonin, att
engagemang här dels måste ske strukturellt och förebyggande och att engagemang i den här typen
av förutsättningsfrågor de facto är att betrakta som diakoni. Diakonins, kyrkans och Sociala
Missionens ”profetiska” dimension behöver tydligare strukturellt stöd.
5 Hur fungerar Sociala Missionen idag?
Sociala Missionen har under årens lopp fungerat på lite olika sätt i relation till församlingarna. Men
sedan 80-talet har kansliet i hög utsträckning fungerat som en fristående diakoniinstitution.
Här följer en beskrivning av vad Sociala Missionens är och gör idag.
5. 1 Relationen mellan diakoniinstitutioner och församlingar har
förändrats över tid
Relationen mellan Equmeniakyrkan (före sammanslagningen Missionskyrkan) och Sociala Missionen
har kraftigt försvagats sedan starten, på ett sätt som motsvarar utvecklingen i Svenska kyrkans
relation till sina diakoniinstitutioner.
I Stockholms stifts skrift Diakonins strukturer skriver författarna: ”Kyrka, samhälle och diakoni
relaterar till varandra på olika sätt i olika tider – lagstiftning och ekonomiska förhållanden påverkar i
hög grad hur. Det finns behov av ett utvecklingsarbete gällande diakonins och diakonatets identitet”
(s. 7–8). Figuren nedan är ett försök att åskådliggöra relationen kyrka–offentlig sektor–Sociala
Missionen/diakoniinstitution med hjälp av en relationell modell:

17
Relationen mellan Equmeniakyrkan/församlingar och Sociala Missionen (1) har kraftigt försvagats
sedan starten, på ett sätt som motsvarar utvecklingen i Svenska kyrkans relation till sina
diakoniinstitutioner. Försvagningen i relationen mellan Equmeniakyrkan/församlingar och Sociala
Missionen har skett i takt med att relationen mellan diakoniinstitutionerna och offentlig sektor som
finansiär/beställare (2) har stärkts.
En konsekvens av den starkare relationen mellan diakoniinstitutioner och offentlig sektor är att den
liberala välfärdsstatens syn på socialt arbete fått tolkningsföreträde framför kyrkans syn i Sociala
Missionen och andra diakoniinstitutioner. Sociala Missionen har idag en kraftigt nedtonad självbild i
fråga om mission, alltså att uppdraget handlar om att i handling förkunna evangelium. Detta
tolkningsföreträde har också bidragit till att församlingar förlorat ägandeskapet över viktig diakonal
verksamhet när denna placerats i en diakoninstitution som Sociala Missionen, som mer och mer
uppfattats som något ”utanför” kyrkan och som influerats starkt av sekulära värden. Detta kan ha
sina poänger i relation till människor vi möter i diakonin, men det har bidragit till att kyrkan generellt
haft ett problem att förstå diakoni som evangelisation. Där ”ute i världen” per definition ofta anses
betyda avstånd från evangeliet och att förkunnande med ord (i predikstolen) anses närmare
evangeliet, mer centralt för en kyrka.
De gånger man har fått komma till styrelsen och presentera något diakonalt projekt så
tycker jag också att alla är eld och lågor och tycker det är jättebra. Och de vill att vi ska
vara ute och så. Nej, jag är nog lite mera böjd att det är kyrkans ledning som är lite
rädd att det ska bli för mycket ut i världen och för lite i kyrkan.
Samma diakon menar att samhällets behov gör att diakonin har framtiden för sig:
[...] det är ju inte så att det är kö till gudstjänster, begravningar och så. Däremot
kommer samhällets behov vara av diakonal art och det kommer vara det som gör om
en församling blomstrar. I och med att prästernas tjänster inte kommer efterfrågas så
mycket, tror jag att de som får en kyrklig kallelse kanske lyssnar med diakoniörat
istället för prästörat. (Diakonins strukturer s 47)
Kyrka/ församling
Sociala missionen/
diakoniinstitution
Offentlig sektor/
beställare
3
2
1

18
Samma spänning finns inom Equmeniakyrkan. Se ett mejl kring detta från en pastor och
församlingsutvecklare i bilaga 11, som förklarar att ord och handling måste vara ett för att förmedla
det kristna budskapet.
Även relationen mellan kyrkan och offentlig sektor (3) har förändrats. Detta beror delvis på
förändringar i Svenska kyrkans relation till staten. Svenska kyrkan är inte längre en förlängning av
staten utan en mer självklar samarbetspart (och modell) i diakonin. I grunden har dock relationen
mellan kyrkan och staten alltid varit svag. Men att relationen mellan kyrka och offentlig sektor inte
bygger på ekonomiska transaktioner behöver inte nödvändigtvis vara något negativt.
Det är också viktigt att komma ihåg att samhället är mer än staten och offentlig sektor, och att
kyrkans relation till samhället i stort (alltså att även näringsliv, andra kyrkor och samfund, folkrörelser
och andra mänskliga organisationsformer) är avgörande för hela kyrkans framtid. Att kunna finnas till
för samhället, att leva i samhället (men inte av det).
Det finns också andra faktorer som har påverkat relationen mellan Sociala Missionen och
församlingarna. Fram till 1961 var diakoni inte en kyrkorättsligt reglerad verksamhet, bortsett från
prästens omsorgsfunktioner. Anställning av diakonissa eller diakon hade tidigare finansierats genom
frivilliga diakoniföreningar, knutna till församlingar eller till stift. I 1961 års församlingsstyrelselag
blev det tillåtet för en församling att anställa en diakon eller diakonissa för skattemedel om det
tydligt framgick att verksamheten hade en ”kristen karaktär”, alltså att den särskilde sig från
socialvården. (Exempelvis finns det fall där församlingar dömts för att ha betalat ut pengar till
behövande från skattemedel eftersom det ansågs inkräkta på socialvårdens område.) När så diakoni
började bli en församlingsangelägenhet i Svenska kyrkan, från att tidigare ha legat i
diakoniinstitutioner, påverkade det missionsförsamlingarna. Detta har bidragit till de många
utredningar och (försök till) omstruktureringar som skett i Sociala Missionen sedan 80-talet.
En viktig bakgrundsfaktor är att den sociala ojämlikheten har ökat konstant sedan 1980- talet. Från
att ha varit mest jämlikt bland OECD:s länder ökar den ekonomiska ojämlikheten i Sverige mer än i
något annat OECD-land. Den svenska folkhemsmodellen är i förändring liksom kyrkans roll i
samhället. När välfärdsstaten växte fram under framför allt andra hälften av 1900-talet stod
välfärdsfrågorna högt på den politiska agendan. Inställningen från Svenska kyrkans sida i stort var, i
enlighet med luthersk tvåregementslära, att det goda samhället förverkligas i det borgerliga
samhället medan kyrkan ger förutsättningar för individens gudsrelation. Diakoniinstitutionerna var,
som nämnts, fristående från kyrkan och frikyrkorna följde i mycket hög utsträckning Svenska kyrkans
exempel och modeller för diakoni. Diakoniinstitutionernas och församlingarnas uppdrag sammanföll
inte organisatoriskt. Den socialpolitiska och kyrkliga utvecklingen har i dag, i jämförelse med de
villkor som rådde i ”folkhemmet” Sverige, förändrats i grunden. Stiftsdirektorn i Stockholms beskriver
situationen och de utmaningar som den innebär på följande sätt:
Vi har ju våra väldigt svenska traditioner […] det vi lättsamt kallar profetisk diakoni, att
påtala att nu är maskorna för grova i systemet, folk trillar emellan. Och en hög tillit till
att samhället och sociala institutioner och instanser gör sitt jobb […] Vi har ett högt
förtroende, att staten ställer upp och ger den grundläggande tryggheten för den
individuella ekonomin. Men vi ser ett skifte […]. från att kunna ”nöja oss med” att
påtala bristerna och föra fram den utsattes röst så att säga […] (Diakonins strukturer s
56)

19
5.2 Huvuduppdraget idag: basbehov, egenmakt och påverkansarbete
Sociala Missionen är en allmännyttig ideell förening med förankring i Equmeniakyrkan. Sociala
Missionen ska enligt stadgarna vara en del av Equmeniakyrkans sociala och diakonala arbete i
samverkan med de lokala församlingarna och inriktningen är att arbeta utifrån en kristen grundsyn,
FN:s deklaration om mänskliga rättigheter samt konventionen om barnens rättigheter.
Sociala Missionens stadgar beskriver huvuduppdraget utifrån en profetisk diakonisyn där omsorgen
om den enskilda och dennes rättigheter utifrån sitt heliga människovärde ligger i basen1
,2
. Men
stadgarna beskriver också att detta inte får bli välgörenhet med passiva mottagare, utan att målet
alltid är egenmakt, alltså bemyndigande av de hjälpsökande att själva få makt över sina liv.3
Detta
tycks också vara ledstjärnor för kansliets arbete, och bekräftas av Hanin Shakras brukarundersökning.
”Målet alltid är egenmakt, alltså bemyndigande av de
hjälpsökande att själva få makt över sina liv.”
Utöver detta finns två mycket viktiga formuleringar i stadgarna som handlar om att inte stanna vid
stödet till individer, utan att ta erfarenheter, lärdomar och berättelser vidare för omdaning av
samhället. Dels att bidra till social innovation4
(mer om detta i avsnittet Testbädd och plattform för
eldsjälar), alltså att ta ansvaret för att utveckla nya arbetsformer i just de utmaningar man lär känna.
Och dels om påverkansarbete mer direkt genom information och opinionsbildning.
1
att utifrån kristen tro och evangeliets människosyn verka för att människors grundläggande behov tillgodoses
2
för mångfald och integration
3
att stödja människor att kunna ta ansvar för sitt liv och sin sociala situation
4
att initiera och utveckla nya arbetsformer utifrån aktuella behov i samhället
Profetiskoch
politiskdiakoni
(strukturellt)
Påverksansarbete
(individuellt)
Egenmakt
(diakonalt
förhållningssätt)
Omsorg
Basbehov
Trad. diakoni

20
I figuren ovan har jag beskrivit en modell för hur vi kan förstå en profetisk diakonisyn, som rimmar
väl med både sociala missionens nuvarande stadgar och historiska identitet. Där omsorgen är ett
omistligt grundläggande uppdrag, men att hela uppdraget är större än så. Att bemyndiga människor,
att profetiskt stötta dem som individer men också att skapa utrymme för analys och påverkan kring
de strukturer och systemfel som skapar problemen för individerna. Den här modellen bör kunna
vägleda arbetet för kyrkans diakoni.
I dagsläget är opinionsbildning och påverkansarbete inte en framträdande verksamhetsdel inom
Sociala Missionen, varken direkt eller som stöd för andra aktörer. Detta behöver stärkas, inte bara
utifrån att detta är de nuvarande stadgarnas inriktning, utan också för att det är viktigt att inte dölja
systemfel genom att i det tysta ta hand om dess offer. Istället bör erfarenheter och insikter från
omsorgen om individer användas för att nå förändring på samhällsnivå. En bättre politik är ofta
nödvändigt för att nå målen om mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet, och att bidra till en
bättre politik är en diakonal uppgift.
5.2 Stabil ekonomi genom eget kapital och extern finansiering
Sociala Missionens finansiering har de senaste året varit relativt stabil, med intäkter även från
offentliga bidrag, inte minst från Stockholms stad, och avkastning från kapital (tack vare
inkomstbringande fastighetsaffärer). Medlemsavgifterna och annat som från början var centrala
finansieringskällor har minskat i betydelse, och därmed också kansliets beroende av församlingarna.
För år 2019 är de totala intäkterna drygt 6 miljoner kronor. Drygt 2 miljoner är vad som kan kallas
”fria” pengar, alltså sådant som Sociala Missionens styrelse har frihet att besluta inriktning för utan
hänsyn till annat än sina egna stadgar. Omkring 4 miljoner kronor är öronmärkta pengar, där det
finns en extern finansiär som på något sätt ställer krav på leverans i förhållande till sina egna mål.
Fria pengar = 2 312 000 kr
 Överskott av kapital 2 000 000 kr (enl. budget, men påverkas av marknadsutvecklingen)
 Medlemsavgifter m.m. 178 000 kr
 Gåvor (enskilda och församlingar) 134 000 kr
Öronmärkta pengar = 3 929 000 kr
 Verksamhetsbidrag Stockholms stad (socialjuridisk rådgivning) 1 146 000 kr (fast summa
sedan många år)
 Verksamhetsbidrag Stockholms stad (äldre invandrare) 470 000 kr (varierande summa från år
till år)
 Projektbidrag Länsstyrelsen (tidiga insatser för asylsökande) 533 000 kr
 Projektbidrag Stockholms stad (äldre i utsatthet) 950 000 kr
 Bidrag från fonder och stiftelser 800 000 kr
a. Stöd till nyanlända, ensamstående kvinnor med barn i Stockholms stad som lever i
social och ekonomisk utsatthet 500 000 kr
b. Stöd till fattiga, bostadslösa barnfamiljer 200 000 kr
c. Stöd till barn som lever i social och ekonomisk utsatthet 100 000.
Dessa pengar är förstås högst osäkra och beror på hur arbetet med ansökningar fortlöper samt
finansiärernas beviljande, men här någonstans finns sannolikt en bas för att påbörja verksamhet hos
eller i samverkan med andra aktörer. Förhandlingar med både samverkansparter och finansiärer
måste förstås göras för överföring av verksamheten. Ett alternativ kan vara att tillsammans med de
olika samverkansparterna söka medel för pilotprojekt och innovation med ambition av
sammanslagning/överföring.

21
Den allra största delen av de öronmärkta pengarna kommer från Stockholms stad, där det centrala
kravet är att verksamheten ska finnas till för människor som Stockholms stad har ett lagstadgat
ansvar för. Personerna bör (i huvudsak) vara placerade eller folkbokförda i Stockholms stad
Papperslösa och andra som faller utanför den kategorin kan ingå som mottagare av stöd, men kan
inte vara målgrupp. Dessa medel kan i sin intention inte användas till verksamhet av mer regionalt
eller nationellt övergripande karaktär. Däremot finns inga krav på journalföring eller liknande. Och då
målgruppen per definition är rörlig och en stor del av problematiken är just bristen på stabilitet, fast
bostad osv så går det inte att fokusera på det formella. Att civilsamhället istället vill och har stadgar
som sätter människan, nästan, i första rummet (framför ordning och reda) är ett viktigt skäl till att
kommuner och andra offentliga aktörer behöver oss.
5.3 Testbädd och plattform för eldsjälar (social innovation)
Sociala Missionen har på olika sätt använts för att testa idéer och ge plattform åt eldsjälar, relativt
fristående från församlingarna. Detta finns också med i ändamålsparagrafen i stadgarna, ”att initiera
och utveckla nya arbetsformer utifrån aktuella behov i samhället”. Inom det här området har man
kunnat erbjuda viss expertis/infrastruktur i samarbete med enskilda församlingar, och då och då även
knoppat av sociala innovationer man bidragit till att ta fram.
Ett mycket lyckat exempel är NybyVision, en integrationsverksamhet i Uppsala som drevs av Sociala
Missionen, men där huvudmannaskapet lämnades över till två lokala församlingar. Här hittades en
långsiktig finansiering i samarbete med Uppsala kommun och verksamheten kunde utvecklas vidare
efter överlämnandet. LSS-boendet Lunden som lämnades över till Stadsmissionen för att drivas
vidare är ett annat exempel på avknoppning.
Även verksamheter utan extern finansiering, såsom olika diakonala grupper, har kommit upp som
exempel på uppskattad verksamhet under senare tid. Ett exempel är en grupp för ensamstående
mammor med barn vars pappor kommer från Gambia, som byggt nätverk till varandra, och
gemensamt med en person från Sociala Missionen hittat medel för att besöka Gambia. Ett annat
exempel är ett stort ungdomsarbetslöshetsprojekt som drevs i Åkersberga. Potatisutdelning,
sommarläger, språkcaféer och mycket mer är ytterligare exempel på sådant som uppskattats av
målgruppen, av offentliga parter, och av andra organisationer. Verksamheter som var för sig ligger
långt från ambitionen om stöd för diakonal identitet, medvetenhet och samordning men som genom
sin mångfald kunnat bidra till just detta.
Att dessa verksamheter har kunnat startas inom eller med strukturellt stöd från Sociala Missionen
och sedan avslutats efter att ha fyllt en funktion under några år eller rentav kunnat leva vidare och
utvecklas på egna ben eller med andra huvudmän är en mycket viktig funktion som bör bevaras och
förtydligas.
Sedan 2016 har ett intensivt arbete för nyorientering skett och som institution har strategiska beslut
fattats att satsa på stöd och rådgivning, främst för stöd till flyktingar och personer med
flyktingbakgrund. En viktig verksamhet för många människor som fått vägledning och något som är
högt efterfrågat av målgruppen och av andra organisationer på fältet.
Samtidigt har man alltså valt att avyttra välfärdstjänster som drivits på uppdrag av offentlig sektor
(något som bedömts som positivt av ekonomiska skäl för Sociala Missionen och av verksamhetsskäl
för dem som tagit över).

22
Verksamheten för stöd till människor i social utsatthet har alltjämt funnits kvar, med en öppenhet för
att hitta nya samverkansprojekt där möjligheter (i form av främst finansiering) funnits. Det senaste
projektet initierades 2018 och handlar om samverkan kring utsatta äldre i samverkan med andra
regionalt aktiva organisationer såsom Hela människan och Ny Gemenskap. Sociala Missionens roll
som hubb/samverkanspart i detta projekt är värd att dra lärdom av för ett fortsatt diakonalt
samordningsarbete.
”Sociala Missionens roll som hubb och
samverkanspart är värd att dra lärdom av för ett
fortsatt diakonalt samordningsarbete.”
5.4 Aktiv civilsamhällesaktör
Sociala Missionen har tagit ansvar för att delta i och bidra till samordning och stärkande av
civilsamhället i stort och verkar aktivt för samverkan med organisationer inom samma fält och med
samma grundläggande uppdrag generellt att värna människovärdet och specifikt att värna sådant
som asylrätten.
Det finns en stor uppskattning från andra aktörer i civilsamhället av den verksamhet som bedrivs
inom Sociala Missionen idag. En person inom Ny Gemenskap säger exempelvis så här: ”I projektet
Nya Rum som löser boendeproblem för ensamkommande är Sociala Missionen verkligen en klippa
att luta sig mot. Bea, Emelia och Elias är hands on på ett sätt som saknar motsvarighet!”
”I projektet Nya Rum som löser boendeproblem för
ensamkommande är Sociala Missionen verkligen en
klippa att luta sig mot. Bea, Emelia och Elias är
hands on på ett sätt som saknar motsvarighet!”
Ny Gemenskap
Liknande uppfattningar finns även hos andra organisationer, både att Sociala Missionen har en nisch i
sitt arbete som inte finns hos andra, och att kansliet bidrar med sin del till Stockholms civilsamhälles
helhet för att se och hjälpa människor. Sociala Missionen har också aktivt och som medlemmar
bidragit till två viktiga aktörer för samordning och stärkande av civilsamhället som sektor, på ett
förutsättningsplan, nämligen Forum – idéburna organisationer med social inriktning och Ideell arena.
Sociala Missionen är, till skillnad från Equmeniakyrkan, medlemmar i både Forum och Ideell arena.
Då dessa i första hand samlar nationella civilsamhällesorganisationer vore Equmeniakyrkan som
helhet en mer lämplig aktör. Mer om detta i avsnittet Behov som nationella kansliet kan svara på.

23
5.5 Rådgivningsverksamheten Råd och stöd
Sociala missionens kansli beskrev i samband med en workshop i början av juni det som de uppfattar
som sin kärnverksamhet. Hela skrivelsen finns i bilaga 13, men personalens egen sammanfattning i
tre punkter är värd att särskilt lyfta fram:
Sociala frågor: Vi har en unik kompetens och metod, en kombination av juridisk rådgivning och
psykosocialt stöd för och med människor i utsatta livssituationer. Prioriterad målgrupp är bostadslösa
barnfamiljer. Familjerna som vi bistår har oftast flyktingbakgrund med uppehållstillstånd i Sverige,
främst rör det sig om ensamstående mammor med små barn som inte har lyckats komma in på
bostads- och arbetsmarknaden i Sverige. Andra alternativ är uttömda och de kan inte få någon annan
hjälp. Dessa familjer har fallit genom samhällets skyddsnät och Sociala Missionen är ofta det sista
hoppet. Vi hör och ser, ger stöd i kontakter med myndigheter, följer med till myndigheter så att
personen blir sedd och trodd, verktyg att lära sig handskas med svåra situationer och lyfta sig själv.
Äldrefrågor: Kärnan i verksamheten är tredje person, utsatta äldre med flyktingbakgrund. Vi arbetar
utifrån ett holistiskt perspektiv med långsiktighet och breda insatser som ger möjlighet att stödja och
lotsa enskilda utsatta äldre.
Flyktingfrågor: Vi ger stöd till asylsökande och flyktingar genom flyktingrättslig expertis och
psykosocialt stöd, med fokus på familjeåterförening för splittrade barnfamiljer på flykt. Sociala
Missionens insatser inom området är unikt genom att vi bistår enskilda och familjer under långa
processer, både med rådgivning, att vi går in som ombud och att vi ger ett psykosocialt och personligt
stöd för splittrade familjer att kunna klara av att hantera den svåra situationen.
Vi ger också stöd till församlingarna genom kompetensstöd, stöd till frivilliga, rådgivning på plats i
församlingar, samt stöd att söka medel för församlingarnas flyktingverksamhet. Vårt mål med stödet
och samarbetet med församlingar är att ta tillvara, främja och stärka församlingarnas engagemang i
flyktingfrågor. Vi vet att engagemanget i flyktingfrågorna kan vara både berikande och givande men
också att flyktingfrågorna är komplexa och utmanande för församlingar och frivilliga. Vi tror att
genom att erbjuda tillgång till professionell kompetens för hänvisning till rådgivning, kompetensstöd
till församlingar genom relevant information, utbildning, handledning kan församlingar våga och vilja
fortsätta engagera sig i de svåra, men viktiga flyktingfrågorna. Sociala Missionens stöd till
församlingarna i flyktingfrågor går att utveckla mer genom att t.ex. all rådgivning i flyktingfrågor kan
ges på plats i församlingar, genom regelbundna utbildningar och nätverksträffar i flyktingfrågor för
de församlingar som är engagerade i flyktingfrågor osv.
Den nuvarande verksamheten Råd och stöd är och har varit en sådan social innovation som beskrivits
ovan. Den har professionaliserat en diakonal rådgivning för migranter, sammanfört asylrådgivning
med social rådgivning och, genom en strävan att se människorna bakom kategorierna, på olika sätt
kunnat finnas till för människor i ofta extremt utsatta situationer.
Råd och stöd är också en viktig verksamhet bland andra organisationer som arbetar med
flyktingfrågor då den är en av de få organisationer som alls har kompetens och resurser att ge
socialjuridiskt stöd till målgruppen asylsökande och nyanlända. Råd och stöd har idag en nisch i
civilsamhället som av humanitära skäl, samt för det stöd man utgör för övriga civilsamhället och i
relation till Stockholms stad, inte bör låtas gå förlorad. Sociala Missionen har ett ansvar för att den
viktiga sociala innovation som Råd och stöd utgör får leva vidare.
Juristen och journalisten Hanin Shakra har på utredningens uppdrag genomfört en
brukarundersökning (på svenska och arabiska), för att på så sätt tydligt ta in användarnas perspektiv i
utredningen. Referat av intervjuerna finns i bilaga 9, här har Hanin sammanfattat sina resultat.

24
Sammanfattning av brukarundersökningen
Av Hanin Shakra
Under totalt två timmar intervjuades tre personer med olika bakgrund men med erfarenhet av att
vara föremål för insatser i Sociala Missionens verksamhet. Alla tre intervjupersoner var införstådda
med att intervjuerna endast skulle ligga till grund för en analys av vilken, om någon, skillnad
verksamheten gjort för deras individuella situation. Min ytliga bedömning utifrån detta underlag är
att Sociala Missionen uppfattas vara en plats dit människor kommer som dels har erfarenheter av att
bli förbisedda och osynliggjorda, och som dels faller mellan stolarna i andra psykosociala insatser
ifrån det offentligas sida.
Första intervjupersonen, Sara, talar om att hennes enda tidigare erfarenhet, av Migrationsverket,
innebar att hon instruerades till passivitet, medan personalen på Sociala Missionen tvärtom gav
henne anledning att vara aktiv, eftersom de själva aktiverade sig i hennes ärende.
Andra intervjupersonen, Fatima, menar att Sociala Missionen varit en plats dit hon återkommit
regelbundet under över ett decennium, eftersom hon där förstås och ses för sin komplexa och
sårbara situation, till skillnad från övriga samhällets myndigheter, som inte förstår hennes
omständigheter och där hon upplever sig själv som konstig.
”Det var först när jag kom till Sociala Missionen
som jag kände mig trygg.”
Seyed
Tredje intervjupersonen, Seyed, som levt i oviss papperslöshet under ett antal år, uttrycker att
verksamheten tycks fungera på ett annat sätt än andra han tidigare stött på och att han för första
gången känner sig trygg och i säkerhet där, vilket han inte gjort i andra verksamheter som bedrivits
av Röda Korset och Svenska Kyrkan.
Den enda kritik jag noterat under intervjuerna är att de tre intervjupersonerna uppfattar att det tagit
tid innan insatserna kommit igång för deras del, det vill säga från handläggning till aktiv insats. Detta
tror jag är viktig kritik att ta till sig.
Slutligen: Utifrån det visserligen knapphändiga underlaget, får jag som utomstående ett positivt
intryck av den verksamhet som den tilltänkta målgruppen beskriver. De uttrycker alla en stor
tacksamhet inför såväl verksamheten som enskilda anställda som de träffat inom verksamheten och
som spelat stor roll för läkning av deras individuella utsatthet.
5.6 Styrelse och medlemsförsamlingar vill ha mer stöd i
församlingarnas diakonala arbete
Önskemålen från styrelse och medlemsförsamlingar har varit att Sociala Missionens kansli i högre
utsträckning ska vara ett stöd för deras diakonala arbete. Även här har utveckling skett. Sociala
Missionens expertis och församlingarnas lokala verksamhet har kunnat användas i samma projekt,
såsom gemensamma ansökningar om stöd för integrationsarbete. Detta har varit positivt för
deltagande församlingar och för Sociala Missionens förankring i församlingarna.

25
En förutsättning för detta har dock varit att det skett i begränsad skala och inom det
flyktingrelaterade arbetet, alltså just det arbete där Sociala Missionen själva har ett omfattande
arbete med direkt stöd till tredje person. Det är svårt att skala upp eller tillämpa på andra diakonala
områden då det förutsatt en stor offentlig satsning med relativt lättåtkomliga medel, och en relativt
stor arbetsinsats från Sociala Missionens kansli för att få det att fungera. Den typen av
förankringsarbete behöver vara uttalat prioriterat, och ha målsättningar utöver utökad finansiering
för att kunna få plats i strukturerna. Med andra ord: fallet med Länsstyrelsens TIA-pengar (tidiga
insatser för asylsökande) är relativt unikt i hur väl det sammanfaller mellan bidragsgivarens, Sociala
Missionens och församlingarnas prioriteringar, och har därför kunnat ge ett ekonomiskt tillskott som
överstigit arbetsinsatsen för att söka dessa medel. Det är ofta inte fallet.
Ett gemensamt arbete kan prioriteras, och finansieras med egna medel (insamlade eller fonderade
medel, medlemsavgifter osv.), men behöver då ge mervärden i form av lärande, nätverksbygge eller
annat. Slutsatsen är att det är både önskvärt och fullt möjligt att åstadkomma detta. Om fokus för
Sociala Missionen ligger kvar i att vara expertorganisation med individuell rådgivning direkt till
människor i utsatthet (snarare än som samordnande organ där församlingarna är främsta
kontaktytan gentemot individer) kommer dock svårigheterna och krockarna i prioriteringar att
kvarstå.
5.7 Glapp mellan församlingarnas och kansliets prioriteringar
Att vara verksamhetsledare inom Sociala Missionen idag innebär ett uppdrag att driva befintlig
verksamhet och samtidigt försöka tillgodose huvudmännens önskemål om församlingsförankring,
både i fråga om input och output. Alltså både i att göra sådant församlingarna prioriterar och att
påverka församlingarna att agera. Det finns också ett uppdrag att nå budget i balans vilket (givet
personalens prioriteringar om bibehållen personalstyrka) inneburit ett intensivt arbete för att söka
externa medel. Den möjliga väg som finns för att beviljas sådana externa medel har varit att utveckla
och ta vara på nya idéer, initiera nya samarbeten och bygga nätverk med andra aktörer – både
finansiärer och andra civilsamhällesorganisationer. Detta har sammantaget resulterat i en hög grad
av aktivitet och kreativitet, men också på flera sätt krockar. Det är de facto ett glapp i målbild för
verksamheten mellan styrelsen och personalen, som funnits under flera decennier. Där
församlingarna (representerade genom styrelsen) alltså skulle vilja ha stöd i sin diakoni, samordning
och bred ömsesidighet. Detta gäller i den mån de alls har tydligt artikulerade förväntningar, vilket
inte alltid är fallet. Snarare tycks många församlingar (tydligast manifesterat genom att flera gått ur
Sociala Missionen) känna distans till Sociala Missionen som organisation.
Detta beskrivs i Stockholms stifts undersökning Diakonins strukturer som att det finns en spänning
mellan diakonalt socialt arbete och församlingarnas behov och önskan att bygga församling. En
stiftsdiakon med erfarenhet av ”stadsmissionsarbete” uttrycker det så här:
Det är det som jag tänker kan vara dilemmat. Vad gör det med församlingen? Det
kunde jag se i Västerås när vi startade stadsmissioner […]. Allas vilja var att det skulle
vara nära samarbete med församlingarna, men det blir inte det. Hur ska det bli synligt
i församlingarna att det här är församlingens arbete också? […] Det är den stora
utmaningen. (s 50)
Trots personalens ansträngningar att svara upp mot alla delarna av uppdraget, är utredningens
slutsats att detta glapp sannolikt är ofrånkomligt med dagens struktur. Att återknyta till Sociala
Missionens rötter av bred samordning och församlingsstärkande i det som är respektive församlings
prioriteringar försvåras väsentligt av att kansliet har en tung expertroll i en enskild sakfråga. Det är
helt enkelt två viktiga spår som är svåra att köra i parallellt i ett litet och avgränsat kansli.

26
Det ligger ingen som helst värdering i vilket spår som objektivt sett är viktigast, mer än att de är just
olika och svåra att kombinera i samma organisation. Åtminstone så länge denna organisation har så
pass små ekonomiska förutsättningar som Sociala Missionen. Både församlingssamordning och
rådgivning kräver mer resurser (expertis, kontaktnät, legitimitet, tid) var för sig, resurser som kan
uppnås genom arbetsdelning och samverkan.
6 Slutsatser och förslag
Utredningens arbete med att kartlägga vilja och behov hos församlingarna, faktorer i omvärlden som
påverkar förutsättningarna för kyrkans diakoni samt hur Sociala Missionen fungerar idag har lett fram
till slutsatsen att själva strukturen måste ändras. Huvudfokus för Sociala Missionen bör vara
samordning av diakoni och kanske ett sammanhang där olika konstellationer av församlingar och
individer kan starta upp initiativ för diakoni. Förslagen innebär att väsentligt stärka relationen
mellan kyrkan och Sociala Missionens kärnverksamhet, och att detta sker genom att skapa ett
diakonalt center som kan verka för att Sociala Missionens uppdrag åter kan få husrum hos
församlingarna och att församlingarna ges möjligheter att axla ett ägandeskap av det. Utredningen
har också sökt hitta hållbara vägar framåt för Sociala Missionens nuvarande verksamhet Råd och
stöd, parallellt med utredningens huvudsakliga inriktning – att föreslå en ny struktur för de syften
som formulerats för utredningen.
Önskade funktioner
Stöd till församlingar
Samordning av diakoni
Stöd till församlingar och kyrkan i flyktingarbete
Påverkan i flyktingfrågor
Projektverksamhet/inkubator
Nuvarande funktioner som bör få ett nytt hem
Rådgivning till tredje person i sociala och juridiska frågor

27
Utredningen har landat i tre huvudsakliga förslag.
1. Skapa ett regionalt diakonicenter enligt församlingarnas behov.
2. Lämna över nuvarande, externt finansierade projekt, till andra (främst Asylrättscentrum,
Immanuelskyrkan), med stöd under en övergångsperiod och aktivt arbete för en långsiktig
relation mellan nya huvudmannen och Equmeniakyrkan. Det kan vara aktuellt att bibehålla
något/några av de externt finansierade projekten i det diakonala centret.
3. Verka för en process för samordning av Equmeniakyrkans diakoni nationellt och att
Equmeniakyrkan tar en tydligare roll i påverkans- och policyarbete.
Förslag hur intäkterna kan disponeras i framtiden
Följande är en ansats och ett resonemang kring möjlig hantering av de ekonomiska resurser som
styrelsen förfogar över, utifrån Sociala missionens nuvarande budget.5
DIAKONICENTRUM
1. Avkastning av kapital = 2 000 000 kr
2. Medlemsavgifter, arv, gåvor = 312 000 kr
3. Projektbidrag Länsstyrelsen, ”TIA” (samordning av församlingar för tidiga insatser för
asylsökande) 533 000 kr
NYA HUVUDMÄN
5
Denna budget är förstås på flera sätt är osäker, avkastningen beror på marknadens svängningar,
medlemsavgifter och gåvor beror på val av organisering och alla bidrag beror på finansiärernas vilja att stötta
den verksamhet som man vill bedriva. Under utredningens gång påverkades också sannolikt budgeten för 2020
negativt i samband med att dåvarande ordförande tillfälligt, men under en kritisk period, stoppade sociala
missionens kansli att skicka in planerade ansökningar. Samtliga förslag kräver fortsatt arbete, förankring med
personal, samarbetspartners, ev. nya huvudmän och finansiärer för att vara möjliga att genomföra.
Sociala
Missionen
Råd och stöd till
tredje person =
Asylrättscentrum
och/eller
Immanuelskyrkan
Påverkan och
policy =
Equmeniakyrkan
+
Asylrättscentrum
Regional
diakonal
samordning =
Diakonicentrum

28
4. Verksamhetsbidrag Stockholms stad (socialjuridisk rådgivning med koppling till
asylrådgivning) 1 146 000 kr
5. Verksamhetsbidrag Stockholms stad (äldre invandrare) 470 000 kr
6. Projektbidrag Stockholms stad (äldre i utsatthet) 950 000 kr
7. Stöd till nyanlända, ensamstående kvinnor med barn i Stockholms stad som lever i social och
ekonomisk utsatthet 500 000 kr
8. Stöd till barn som lever i social och ekonomisk utsatthet 100 000.
9. Fattiga, bostadslösa barnfamiljer 200 000 kr
10. Åtaganden som offentligt biträde i asylärenden ? kr
De medel som beskrivs i punkterna 1 och 2 är fria pengar som är en förutsättning för att kunna
starta ett diakonalt center. Medel i punkt 3, TIA, handlar om samordning av församlingar och är ett
projekt som lämpar sig väl för att ingå i ett diakonalt center. TIA är också en viktig förebild för
utveckling av samordning bland församlingar i andra diakonala frågor. Dock beror det på vilken
lösning som är möjlig i fråga om personalförsörjning. Det kan vara mer lämpligt att dessa medel
istället följer med det mer asylnära arbetet framåt (dvs. till Asylrättscentrum) och används för att
stärka relationen mellan församlingarna och den expertis de behöver i flyktingnära juridiska frågor
framåt.
Utredningens förslag är att dela upp medlen under punkterna 4-10 till två olika nya huvudmän.
Dels Asylrättscentrum – för utvidgning av deras socialjuridiska rådgivning och stöd till
Equmeniakyrkan och dels Immanuelskyrkan – för skapande av en organisation för rådgivning och
stöd till utsatta familjer.
Medlen i punkterna 4-6 kommer från Stockholms stad och är mer långsiktiga än de övriga, i
synnerhet det som finansierar socialjuridisk rådgivning. Här krävs förhandling och förankring med
staden för att flytta över till en ny huvudman. Staden (enligt samtal med både utredaren och sociala
missionens kansli) är positivt inställd till detta, om det går att åstadkomma utan att försämringar sker
för deras målgrupper. De medel som har nummer 7-10 är mer tillfälliga och kräver ett mer aktivt
arbete för att fortsätta erhållas.
För samtliga dessa medel finns flera samarbetsparter att föra dialog med och fortsätta driva
pågående samarbete. Det är möjligt att det diakonala centret skulle kunna administrera eller fortsatt
ingå i något av dessa projekt. Det har inte varit möjligt att utreda detaljerna i detta, då det kräver
åtaganden från andra aktörer (finansiärer, partners och nya huvudmän), och där utredaren haft i
uppdrag att titta på detta hypotetiskt snarare än att påbörja process eller dela allt för mycket
oförankrade tankar med potentiella nya huvudmän. Dock finns ett omfattande underlag inför vidare
utredning nedan.

29
6.1 Starta ett regionalt diakonalt center
Det behövs en central funktion för diakonal samordning på regional nivå, för att kunna göra skillnad
och inte behöva uppfinna allt från scratch i församlingarnas diakoni. Församlingarna, och
grupper/personer mycket nära församlingarna, har idag omfattande arbete och ännu större vilja i
frågor som rör klimat, arbetsmarknad, fattigdomsbekämpning, integration, psykisk hälsa och så
vidare. Bättre samordning skulle underlätta för församlingarna att prioritera och verka, minska
dubbelarbete, öka lärande och samverkan och en lång rad andra fördelar. Och denna samordning
bygger på att den finns på samma ställe som samordning och information i kyrkan i övrigt.
Därför är utredningens huvudförslag att Sociala Missionen storsatsar på att hitta tillbaka till sin
ursprungliga idé att stötta den diakoni som sker i församlingarnas – genom organisering för social
mission och profetisk diakoni, alltså ett regionalt diakonicenter. Förslag på namn är Equmeniakyrkan
Stockholms diakonicentrum – en nod för social mission och profetisk diakoni. En nod, en knutpunkt i
ett nätverk, är den punkt där linjer förgrenar sig eller skär varandra, för diakoni och socialt arbete
som en del av Guds mission, Guds syfte att upprätta och hela världen, där församlingars uppgift att
möta människors och jordens behov bejakas. Ett regionalt center där Equmeniakyrkans församlingar
stärks i sitt profetiska uppdrag att vara tecken på Guds rike och att berätta om Jesus Kristus i ord och

30
i handling. En funktion för praktiskt stöd för att församlingar och individer ska kunna utmana status
quo – kunna förändra (för) människa och samhälle.
Grundläggande finansiering för detta center kan vara:
 den årliga avkastningen av kapital
 gåvor/arv och eventuellt medlemsavgifter
 nya externa projektmedel
Sociala Missionen bör avsätta en summa pengar för Equmeniakyrkan att anställa någon som i nära
samverkan mellan Sociala missionen och Equmeniakyrkans församlingar regionalt påbörjar arbetet
med att starta upp ett regionalt diakonalt center.
Nedan finns två förslag på hur detta skulle kunna organiseras. I båda dessa alternativ bör centret
samlokaliseras med regionen. Diakonicentret blir förutom stöttepelare till församlingar också en
resurs för och påverkansaktör gentemot kyrkan, både regionalt och nationellt.
Tidsplan
Oavsett vilket alternativ som föredras krävs vidare utredning och ett aktivt arbete för att lösa
praktiska detaljer och implementering innan faktisk uppstart. Förslaget är alltså att Sociala missionen
snarast anställer en eller två personer, företrädelsevis på samma sätt som föreliggande utredning, att
medel avsätts för Equmeniakyrkan att anställa och påbörja arbetet. En eller två personer med
mandat att agera för det blivande centret och hitta former för hur både kyrkan och Sociala
missionens roller ska se ut samt inleda samtal/förhandlingar med finansiärer och partners. En rad
frågor inom denna utredning har av demokratiska och praktiska skäl inte har kunnat utredas än, men
kan utredas parallellt med en praktisk process framåt.
Styrgruppen har uppdragit åt utredningen att ta fram en tidsplan för det diakonala centret som inte
beaktar råd och stöd. Då det i dagsläget är samma budget och då det finns personalfrågor att ta
hänsyn till kan det i praktiken finnas sådant som kastar om denna översiktliga att göra-lista:
Sociala missionen:
1. Erbjuda Equmeniakyrkan att upprätta ett diakonalt center inom regionen, enligt föreliggande
utredning.
2. Anta en ny budget där finansiering flyttas från rådgivningsverksamhet till uppstartsarbete,
förankring och utredning av utestående frågor, underlag för ev stiftelse, framtagande av
grundläggande dokument etc för detta center. Förslag från årsmötet 2020, alt tidigare extra
årsmöte, på ett års basis med möjlighet till förlängning.
3. Anställa en pionjär, verksamhetsledare, eldsjäl, diakon eller två. Detta kan göras tidigare än
2020 om ekonomin tillåter.
4. Fatta beslut om centret framöver ska drivas utifrån
a. nuvarande organisering eller
b. ombildning till stiftelse (rekommenderat) - och implementera detta
Equmeniakyrkan:
5. Fatta beslut om att bejaka Sociala missionens erbjudande och uttala gemensam ambition att
inrätta ett center.
6. Avgöra om kyrkan kan investera i denna satsning, såsom att stå för grundläggande
infrastruktur (tillgång till HR, kommunikation etc)

31
Båda:
7. Delta i en process för att förhandla fram konkreta villkor utifrån parternas förutsättningar.
Enligt denna skiss går det att påbörja processen före stabilisering av personalsituation, externt
finansierade projekt ihop med nya huvudmän och beslut om deltagande från kyrkan, genom att
Sociala missionen ensidigt rekryterar och arvoderar 1-2 personer för att påbörja arbetet.
Det är i så fall viktigt att detta arbete inte förväxlas med arbetet för framtiden för Råd & stöd, då det
innebär stor risk för sammanblandning av roller. Alltså att det inte blir en ensam person som får ingå
i ett arbetslag med en verksamhetsledare från Råd & stöd. Två personer istället för en,
verksamhetsledande roll med egen budget och att fysiskt sitta tillsammans med regionen (eller i
andra hand annan lämplig aktör) är exempel på förutsättningar som kan underlätta ett tydligt fokus
på det nya uppdraget.
Grundläggande uppdrag för centret
Oavsett organisationsform har utredningen identifierat följande grundläggande uppdrag för centret:
Centret bör ha som uttalad målsättning att stärka och förstärka församlingarnas diakonala arbete.
Centret bör inte vara expertorganisation i någon enskild fråga, då detta riskerar att osynliggöra vissa
församlingars prioriteringar. Istället bör centret fokusera på att guida till den expertis som behövs,
att skapa tematiska nätverk för erfarenhetsutbyte (med utgångspunkten att mycket av den expertis
vi behöver finns i olika församlingar) och att ha ekonomiska medel för att köpa in expertis löpande, i
form av utbildningar, kortare satsningar, arvodering och reseersättning till församlingsföreträdare
som är experter i sitt fält. (Visste ni till exempel att Tenstakyrkan har en somalisktalande hälsocoach?
Att Älvsjökyrkan har erfarenhet av enorma rollspelskonvent? Att Vårdklockans kyrka har låtit
sinnesroarbetet genomsyra hela församlingen?)
Vidare förslag på organisering och möjliga uppdrag (utifrån församlingarnas nuvarande behov)
nedan.
Två sätt att organisera ett regionalt diakonicenter
Alternativ 1 – Sociala Missionen omvandlas till en stiftelse
Huvudförslaget i denna utredning (för att skapa förutsättningar för att grunda ett diakonalt center) är
att Sociala Missionen avvecklas som ideell förening och istället omvandlas till en insamlingsstiftelse.
Nuvarande kapital utgör då grunden för stiftelsen och avkastningen används för att finansiera det
diakonala centret som inordnas i regionen. Högsta beslutande organ för centret, och ansvar att
tillsätta verksamhetschef/föreståndare, blir då Equmeniakyrkans ledning, men stiftelsens styrelse har
makten över kapitalet och möjlighet att villkora de ekonomiska medlen från avkastningen till en viss
inriktning.
Medlemskap i Equmeniakyrkan i Region Stockholm bör innebära anslutning till stiftelsen och
ansvar/makt att utse stiftelsens styrelse bör vara synonymt med medlemskap i Equmeniakyrkan
region Stockholm. Detta kan praktiskt utses exempelvis via regionråd.

32
Centret bör aktivt arbeta för att söka ytterligare medel än avkastningen, beroende på verksamhet,
för långsiktighet. Även stiftelsens styrelse kan ges i uppdrag att kontinuerligt utvärdera och följa upp
möjligheterna till ytterligare intäkter genom insamling. Medel från andra källor minskar också
sårbarheten och ökar möjligheterna till aktualitet, god samverkan osv.
Det finns förstås många utestående frågor i detta, men några saker att börja med (tillsammans med
juridisk expertis samt en vidare krets av församlingar än Sociala Missionens medlemmar), som den
här utredningen valt att inte föreslå något kring, är:
1. Ändamål (konkreta formuleringar för att säkerställa långsiktiga möjligheter att verka i Sociala
missionens tradition och finansiera sådant som stärker Equmeniakyrkans diakoni) och övriga
stadgar
2. Hur styrelse ska tillsättas (hur ska regionens församlingar känna tillräckligt ägandeskap utan
tyngre börda än de önskar?) samt tillsätta en första styrelse & revisorer
3. Formulering av hur utdelning ska gå till (till ett diakonalt center eller bredare?)
4. Skriva stiftelseförordnande.
Ett alternativ som lyfts är att istället för stiftelse inrätta en öronmärkt fond inom Equmeniakyrkan
med diakonalt syfte. Denna utredning förordar inte det, då det minskar församlingarnas ägandeskap
och möjligheterna att medlen långsiktigt används för att förbättra förutsättningarna för profetisk
diakoni och social mission – även inom kyrkan. Risken för att dessa medel blir en fond bland andra
och inte åstadkommer mesta möjliga stärkande av diakoni ökar.
Alternativ 2 – Sociala Missionen fortsätter som förening
Sociala Missionen fortsätter att bedriva verksamheten i nuvarande organisationsform men beslutar
att inom detta starta och driva ett diakonalt center (som enda verksamhet), med nära samverkan och
samlokalisering med Equmeniakyrkan region Stockholm som mål. Sociala Missionens styrelse blir
högsta beslutande organ för centret. Den egna ekonomin, organisationsnummer osv. bevaras.
I samband med detta bör alla regionens församlingar bjudas in för att gemensamt åstadkomma en
tydlig nystart. Förslaget är då att omforma organisationen i grunden; skapa en identitet genom den
nygamla samordnande verksamheten (centret), byta stadgar och göra en process för att inkorporera
de idag inte anslutna församlingarna.
Nuvarande medlemmar behålls och på frivillig basis rekryteras nya medlemmar (med eller utan
medlemsavgift). Grunden för detta bör bygga på alla tre av Equmeniakyrkans bildarsamfunds
diakonitraditioner, och detta kräver i så fall en process innan stadgar och liknande föreslås.
Någon form av förmåner, återbäring eller annan medlemsnytta kan öka incitamenten för fler att
ansluta sig. Möjlighet att bli associerad partner till centret för andra församlingar och ideella
organisationer. Tydliga fördelar bör komma av att vara med, genom tillgång till verksamheten och
resurserna på olika sätt.
Då utredningens styrgrupp uttryckt ett önskemål om att i möjligaste mån undvika utökad
administration och representation för församlingarna är följande förslag inte huvudförslag, men en
möjlighet.

33
Donationer och namnet sociala missionen
Donationer och framförallt arv kommer ännu in till Sociala Missionen, sannolikt tack vare arbete och
engagemang för många år sedan. Det finns sannolikt fler redan skrivna testamenten där Sociala
missionen omnämns som mottagare. Detta är ett skäl till att namnet Sociala Missionen bör bevaras.
Om det bildas en stiftelse enligt ovanstående är förslaget att den heter Sociala missionen. Om Sociala
missionen startar ett diakonalt center är det lämpligt att namnet på detta center är något annat, och
at detta andra kommuniceras utåt, medan föreningen i sig behåller nuvarande namn.
Enligt Johannes Jarlebrings utredning från 2016, vars slutsatser jag instämmer i, finns det idag inte
förutsättningar för en bred finansiering i form av insamling. Med den här konstruktionen av ett
diakonalt center, utan stöd direkt till tredje person, är det sannolikt att viljan att donera sjunker
ytterligare.
Hur stiftelsens alt föreningens syften ska formuleras för att respektera testamenten och hur det kan
göras mer attraktivt att donera, exempelvis om möjligheterna att donera till särskilda ändamål ska
finnas, behöver utredas vidare, utifrån hur organiseringen i övrigt blir.
Utveckla regional diakonal samordning
Centret bör ha ett nära samarbete med församlingsutvecklare och övriga medarbetare på regionen
för att bidra till att stärka och mainstreama arbetet för diakoni som redan sker regionalt.
Inga Johansson, samordnare på det nationella kansliet för kyrka-samhälle skrev förra året så här i en
intern skrivelse till ledningsgruppen:
”Behovet av socialt och diakonalt arbete kommer inte att minska i vårt samhälle utan tvärtom tyvärr
öka. För att kunna vara en trovärdig och relevant kyrka för människor finns ett behov av regionala
diakonala/samhällstjänster. Typ av sociala insatser kommer att variera. Nu är det insatser för
flyktingar, hemlösa och EU-medborgare som upptar mycket tid men uppdraget är så mycket bredare
och behoven förändras hela tiden.
Församlingsutveckling är en stor och viktig del i Equmeniakyrkan. Här har det diakonala arbetet
genom mottagandet av människor från andra länder resulterat i att församlingar växer. Nu är den
stora utmaningen att kunna hantera mångfald, integrera och inkludera dessa nya alltmer i
församlingens omsorg och gemenskap.”
”Församlingsutveckling är en stor och viktig del i
Equmeniakyrkan”
Inga Johansson
Regionala lärdomar kan bli viktiga nationellt, och detta center skulle kunna fungera som pilotprojekt
för andra regioner som funderar i liknande banor. Centret bör också ha till uppgift att kontinuerligt
utvärdera och bidra till det aktuella nationella diakonala arbetet, samt arbete som sker inom andra
regioner.

34
Samordning och stöd för finansiering
Administrationen kring extern finansiering är ett hinder för mindre organisationer i allmänhet, och
församlingar är inget undantag. När basen i en organisation inte är anställda, utan ideellt
engagerade, är den investering i tid som krävs för att kartlägga möjligheter, skriva ansökningar och
redovisa projekt ofta oöverstiglig. Därför bör finansieringsfrågan vara en uppgift för detta center. Det
är dock inte rimligt att tänka sig att ett center med en till tre anställda ska ha möjlighet att hantera
ansökningsförfaranden för hela regionens församlingar. Här handlar det istället om att skapa
infrastruktur för information respektive samverkan mellan församlingar. De gemensamma
ansökningar som Sociala Missionen gjort inom ramen för Länsstyrelsens TIA-satsning (tidiga insatser
för asylsökande), där församlingar erbjudits att vara med är ett gott exempel att bygga vidare på i
andra diakonala frågor. Ett gemensamt arbete för kartläggning av möjliga fonder, stiftelser, offentliga
medel från olika nivåer, informationsdelning, kompetensutveckling och liknande är efterfrågat. Det
är också något där Sociala Missionens kansli de senaste åren gjort ett enormt arbete som bör kunna
dokumenteras och utvecklas. Många av de medel som finns för diakonalt arbete söks idag inte av
någon, utan ligger still på olika konton. Det är pengar som ofta är avsatta för insatser direkt riktade
till just de människor församlingarna uttrycker att de vill stötta i sin diakoni.
Informationsspridning
Förutom information om finansiering finns ett behov av omvärldsbevakning och insamling/spridning
av information som rör andra förutsättningar för diakoni. Det kan till exempel vara nyheter från kyrka
och övrigt civilsamhälle såsom beslut som fattats och andra händelser som påverkar verksamheten.
Att bidra till nyhetsbrev och publikationer/medier inom regionalt och nationellt kansli bör vara en
uppgift för centret. Här finns många tjänster och andra aktörer att bygga på: nyhetsbrev,
regelbundna omvärldsbevakningar (inte minst inom Svenska kyrkan och andra närliggande
civilsamhällesorganisationer), kalendarier osv. Dock är det viktigt att inte skapa sig själv eller
mottagarna mer arbete eller ytterligare strukturer att underhålla, utan snarare att bidra till att sålla
och kvalitetssäkra – kanske i samarbete med kyrkans kommunikatörer.
Stöd till diakonal kompetensutveckling
Det finns i dagsläget många aktörer som genomför utbildningar i och nära Equmeniakyrkan. Det
diakonala centret bör främja kompetensutveckling, men inte i första hand själv arrangera
utbildningar. Det finns ett behov av stärkt samordning av dessa utbildningar, men det är en uppgift
för kyrkans nationella nivå. Centret är bättre lämpat att främst möjliggöra deltagande. Förutom
informationsspridning som nämns ovan kan resestöd och bekostande av deltagaravgifter vara en
möjlig väg framåt.
Stöd för diakoner och andra diakonimedarbetare
Diakonins strukturer (s 24-25) pekar på att det är ett faktum att många diakoner uppfattar att deras
tidigare utbildning och yrkeserfarenhet i kombination med två (i Equmeniakyrkan fyra) terminers
yrkesspecifik diakonutbildning inte ger en tillräcklig beredskap för det nya yrket som diakon. När de

35
kommer ut i sin första församlingstjänst uppfattar de sig som nybörjare på en rad olika områden. För
det första kan det finnas en otillräcklig förförståelse om kyrkan som arbetsplats, om mångfalden
församlingar (från storstad och förort till småstad och glesbygd) och församlingsverksamheter samt
om kraven diakonyrket ställer. För det andra kan det finnas en okunskap om diakonins brukare, vilka
de är och hur utsatt deras livssituation kan vara. Det kan dessutom saknas beredskap inför svåra
akuta situationer som diakoner förväntas hantera bland annat i samband med dödsfall. För det tredje
kan det finnas en otillräcklig kompetens i diakonala arbetsmetoder, där ledarskap,
själavård/samtalsmetodik, gruppverksamhet, andakter/betraktelser och administration lyfts fram
som exempel. När diakonen nybörjaren kommer ut i sin första tjänst kan det dessutom finnas en rad
olika försvårande omständigheter. Diakonen komma oftast ut som ensam diakon, inte sällan som
ensam anställd till en församling och därmed utan kollegialt stöd, ibland i en församling som
dessutom saknar tidigare erfarenheter av diakoner eller tidigare positiva erfarenheter av diakoner.
Det kan dessutom vara så att det råder ett tillstånd av icke-kunskap om församlingens grundläggande
uppgift att utöva diakoni och om diakonalt arbete hos styrning och ledning vilket i hög grad försvårar
diakonens uppdrag, eller omöjliggör anställning. Detta gäller i varierande grad alla
församlingsmedarbetare med en tydlig diakonal kallelse, och bör kunna vara en fråga för det
diakonala centret att arbeta vidare med, i samverkan med Equmeniakyrkan, och andra
organisationer för våra medarbetare (Vision, Eqmed).
Anställda i diakonin och deras förutsättningar är viktigt för hela vår diakoni. Exakt hur centret kan
arbeta med detta finns ännu inga tydliga svar på, och självklart ska centret inte ta över
ansvarsområden från exempelvis facket, men ambitionen bör finnas. Att stötta existerande initiativ,
att arrangera nätverksträffar och erfarenhetsutbyten och skapande av andra typer av arenor utifrån
behov kan vara en del av svaret.

Diakoniframtidsutredningen 2019-06-30

Diakoniframtidsutredningen 2019-06-30

Recomendados

Recomendados

Más contenido relacionado

Más de Johan Westerholm

Más de Johan Westerholm (20)

Diakoniframtidsutredningen 2019-06-30