1. FÖRFATTARSTILAR II
Från Balzac till Ellis

2. Honoré de Balzac
• Balzac älskar långa beskrivningar
med liknelser, metaforer och
värderande adjektiv/adverb – både
av personer och miljöer. De
beskrivande orden är ofta negativa
• Balzac var realist och han lade
därför stor betoning på att överdriva
det fula, som i en karikatyr.
• I Balzacs berättelser är människor
nästan alltid giriga, och de
människor som är idealister går
under eller omvänds.
• Ett vanligt motiv är hur den unge
idealisten kommer till storstaden –
och antingen blir korrumperad eller
förstörd

3. Ernest
Hemingway
Hårdkokt prosa
Tuffa miljöer och hårda
levnadsförhållanden beskrivs som
vardagliga och enkla, gärna med lite ironi.
Isbergsteknik
Ingen beskrivning eller mycket lite av
karaktärernas inre liv. Denna står att finna i
dialogerna (mellan raderna) och i hur de
agerar istället.

4. Döden
Hemingways berättelser
berör nästan alltid död på ett
eller annat sätt i sina
berättelse. Det kan vara
döden i krig, i tjurfäktning,
jägaren som dödar sitt byte.
Hemingways gestalter är ofta
bekanta med döden –
matadorer, gerillasoldater,
smugglare, boxare, läkare,
soldater.

5. Sylvia Plath
Det inre berättande – tankar och
känslor
Kläder och accessoarer
Poesi – bildspråk och ofullständiga
meningar
Jag-berättande
Känslan av galenskap och
ensamhet står mot längtan efter det
lyxiga ”sex and the city”-livet
Kontrast mellan normala berättande
passager och poetiska
drömliknande passager.

6. Franz Kafka
Grundkänsla av skuld och skam
Mardrömsstämning
Absurda situationer skildras med
vardaglig realism
Tredje person och allvetande
berättare
Sex är aldrig förknippat med kärlek
utan bara förnedring
Kärlek ofta förknippat till moder
eller syster (om det finns).

7. Karen Blixen
Modern sagoberättare
Romantiskt bildspråk
Det exotiska
Landsbygden
Kärleken
Underfundig humor
Skriver ofta i tredje person
med allvetande berättare

8. Charles Bukowski
Vill visa sin del av verkligheten – drinkarnas
och lodisarnas verklighet.
Grov humor
Mycket sex och snusk – ingår i verkligheten
Avsky för byråkrati och omänsklighet i
samhällsmaskineriet.
Hån mot rika
Kärlek för vänliga fattiga människor
Livet är en pestig stinkande plats – men
man kan ändå ha kul om man lever för
dagen.
Henry Chinaski – Bukowskis alter ego (en
slags överklass lodis)
Skriver nästan alltid i jag-form

9. Bukowski - skrivteknik
Använde sig av beatförfattarnas
teknik – att låta språket stundtals
flyta på utan att avgränsa i
meningar (satsradningar).
Markerar volym och liknande med
versaler.
Mycket dialoger.
Talspråk
Inga avancerade handlingsförlopp
utan små vardagliga berättelser,
mycket om sex och alkohol, men
också om dråpliga och sorgliga
situationer.

10. James Joyce
Medvetandeström – att skildra den
ström av tankar, känslor, drifter som
passerar genom medvetandets olika
skikt. Joyce nyttjar tre skikt men tillför
även myten som en fjärde nivå.
Mytmetoden – myterna uttrycker
djupa undermedvetna sanningar för
oss människor och kan ge struktur och
innehåll åt den moderna människans
planlösa irrande.
Språk – konsekvensen av Joyce mål
med skrivandet blir att han bryter
sönder meningar i fragment eller
stapplar satser och ord på varandra till
långa sjok av text.

11. Virginia Wolf
Medvetandeström – att skildra den
ström av tankar, känslor, drifter som
passerar genom medvetandets olika
skikt. Även Wolf nyttjar tre skikt men
tillför också även myten som en fjärde
nivå.
Symbolspråk – Wolf använder ett rikt
bildspråk där bilderna blir till viktiga
symboler. Hon målar upp de olika
individernas inre landskap men låter
dem samtidigt i symbolperspektiv
överlappa varandra.
Poetisk ton – Wolf använder ett
mycket mer poetiskt och vackert språk
än exem

12. Brett Easton Ellis
Likhet med Honoré de
Balzac: Återanvänder sina
karaktärer i olika romaner.
Främst den unge Ellis vi
fokuserar på
American Psycho och
Glamourama

13. Ellis – språk och stil
Rak kronologi
Gärna jag-form med inre monolog
Mycket rapp dialog
Våld och sex beskrivs ingående (blandas)
Varumärken och modern livsstil
Unga, vackra och framgångsrika människor
beskrivs
Människans inre drivkraft - materialism