Se ha denunciado esta presentación.
Utilizamos tu perfil de LinkedIn y tus datos de actividad para personalizar los anuncios y mostrarte publicidad más relevante. Puedes cambiar tus preferencias de publicidad en cualquier momento.
Jämlikhet med en lycklig bourgeoisie.Den socialdemokratiska vägen till jämlikhetGøsta Esping-Andersen
2
3  Jämlikhet med en lycklig bourgeoisie.Den socialdemokratiska vägen till jämlikhet               Gøsta Esping-Andersen   ...
4Om författarenGøsta Esping-Andersen, född 1947 i Danmark, är professor i sociologivid Pompeu Fabra universitetet i Barcel...
5Jämlikhet med en lycklig bourgeoisie.Den socialdemokratiska vägen tilljämlikhet1Utarma bourgeoisien eller berika proletar...
6För att kunna nå ett svar på denna gamla fråga måste vi först bli överens omvad som är ett jämlikt resultat, och identifi...
7skap. Och, som jag har konstaterat, det ledde till en inte oväsentlig grad avdekommodifiering av arbetet (Esping-Andersen...
8genom att eliminera alla finansiella hinder – studenter får betalt för att delta ieftergymnasiala studier.5Som jag ska vi...
9mellan generationer är inte lika klart (Erikson & Jonsson 1996). Utbyggnadav högre utbildning kan mycket väl ha motsatt e...
10Figur 1. Inkomstskillnader och inkomströrlighet mellan generationer                              Blå staplar: ginikoeffi...
11nämligen att den primära orsaken till en ofördelaktig tidig barndom kommerav otillräcklig kognitiv samt även icke-kognit...
12historikerna visar, var en ’rödgrön’ koalition mer naturlig än på andra håll,inte bara för att en stor andel av befolkni...
13Den relativa inkomstandelen för dem i den översta femtedelen förändradesknappast alls.Ett alternativt tillvägagångssätt ...
14Asymmetriskt ökad jämlikhetSom vi har sett är jämlikhet vad gäller villkor och möjligheter funktionelltoch ömsesidigt be...
15skillnaderna ännu mer accentuerade. Med data från LIS ser vi att fattigdoms-graden bland danska ensamma mödrar har pendl...
16hushållen i botten har större arbetsinkomster än i de flesta andra länder.Detta kan i sin tur förklaras av framgången fö...
17visar Jantti et.al. (2006) att 25 procent av danska och svenska söner i denlägsta femtedelen hamnar i samma grupp som vu...
18högre tjänsteman) och botten (fadern okvalificerad arbetare).11 I varje fallgörs jämförelsen med de tre EGP-klasserna i ...
19följd av att okvalificerat ursprung i Skandinavien inte längre har någon statis-tiskt signifikant negativ effekt för til...
20som Jantti et.al. (2006) har beräknat – förutom att jag använder EGP-klassur-sprung i stället för föräldrars inkomst.Tab...
21mark speciellt) väsentligen mer egalitärt än annorstädes. För de yngrekohorterna ser vi en tydlig och genomgående utjämn...
22koalitioner att förhindra ingrepp i de relativa privilegierna för det socialatoppskiktet? Behövde socialdemokratin skämm...
23ReferenserBaldwin, P. (1985), The Politics of Social Solidarity, Cambridge: Cambridge University PressBarr, N. (2001), T...
24Heckman, J. & Lochner, L. (2000), “Rethinking education and training policy” i Danziger, S. &    Waldfogel, J. (red.) Se...
25EfterordAnders Nilsson & Örjan NyströmGösta Esping-Andersen studerar utfallet av de långvariga socialdemokratiskaregerin...
26Vi ser också att det är de svenska moderaterna som har gjort de störstaingreppen i den skandinaviska välfärdsregimen, de...
27föreställningar om ungdomsarbetslösheten odlas och används som tillhyggenöver hela det politiska fältet för att uppnå va...
28ringen att vi trots perioder ökad fruktsamhet ändå inte når upp till den lång-siktiga fertilitetsjämvikten med negativa ...
29senare fallet om en årskull som föddes år 1994, då mer än vart femte barnhamnade i en familj med en eller båda föräldrar...
30stora klyftornas USA, där 23 procent inte når upp till PISA-minimum imatematikdelen, att jämföra med 21 procent i Sverig...
31synnerhet i skov i samband med ekonomiska kriser. 1990-talskrisen framstårsom den stora vattendelaren i svensk nutidshis...
32fler lediga arbetstillfällen reducerar arbetslösheten och vice versa. Tydligastser vi detta i Förenta staterna, vilket f...
33Diagram 3. Beveridgekurva, Sverige 2007-2011                                                    Källa: Af, SCB och Indus...
34Diagram 4                                          Källa: Stadsledningskontoret, Göteborgs StadVi ser således att samtid...
35är dynamiken i dessa processer socialdemokratin måste förstå och utformanya redskap för att hantera och desarmera.15Det ...
36vänsterdiskussion om fördelningen mellan arbete och kapital (Krugman2012a och 2012b). I ett diagram visade han hur förde...
37Diagram 6. Avkastning investerat kapital, Förenta staterna 1965-2009ökat avsevärt under decennierna i fråga, samtidigt s...
Jämlikhet med en lycklig bourgeoisie. Den socialdemokratiska vägen till jämlikhet.
Jämlikhet med en lycklig bourgeoisie. Den socialdemokratiska vägen till jämlikhet.
Jämlikhet med en lycklig bourgeoisie. Den socialdemokratiska vägen till jämlikhet.
Jämlikhet med en lycklig bourgeoisie. Den socialdemokratiska vägen till jämlikhet.
Jämlikhet med en lycklig bourgeoisie. Den socialdemokratiska vägen till jämlikhet.
Jämlikhet med en lycklig bourgeoisie. Den socialdemokratiska vägen till jämlikhet.
Jämlikhet med en lycklig bourgeoisie. Den socialdemokratiska vägen till jämlikhet.
Jämlikhet med en lycklig bourgeoisie. Den socialdemokratiska vägen till jämlikhet.
Jämlikhet med en lycklig bourgeoisie. Den socialdemokratiska vägen till jämlikhet.
Próxima SlideShare
Cargando en…5
×

Jämlikhet med en lycklig bourgeoisie. Den socialdemokratiska vägen till jämlikhet.

2.200 visualizaciones

Publicado el

Tankeverksamheten har glädjen att kunna presentera en nyskriven text av Gøsta Esping-Andersen – Jämlikhet med en lycklig bourgeoisie. Den socialdemokratiska vägen till jämlikhet. Esping-Andersen, som är en av det internationella vetenskapssamfundets mest uppmärksammade forskare när det gäller välfärdsfrågor och socialdemokrati, granskar utfallet av den långa reformperioden under 1900-talet för de skandinaviska klassamhällena, och konstaterar att jämlikheten har ökat genom att de på klassamhällets botten har lyfts mot mitten, men att de på toppen i stort sett fått sitta i orubbat bo. Esping-Andersen konstaterar också att det inte är omfördelning som har ökat jämlikheten, utan att tricket att åstadkomma verklig samhällsförändring för många människor handlar om något annat.

I ett efterord vänder Anders Nilsson och Örjan Nyström blicken framåt. Hur kan jämlikheten komma att utvecklas under åren som kommer? Trots moderatledd regering befinner sig Sverige fortfarande i världstoppen när det gäller jämlikhet. Men de finner en tickande bomb av plötsligt tilltagande ojämlikhet som riskerar att explodera i knäet på Stefan Löfven efter en eventuell valseger år 2014. I sammanhanget riktar de skarp kritik mot TV-programmet ”Lönesänkarna” som grovt vilseledande - och väcker på nytt liv i fondfrågan.

Högintressant läsning för reformister således!

Publicado en: Noticias y política
  • Sé el primero en comentar

Jämlikhet med en lycklig bourgeoisie. Den socialdemokratiska vägen till jämlikhet.

  1. 1. Jämlikhet med en lycklig bourgeoisie.Den socialdemokratiska vägen till jämlikhetGøsta Esping-Andersen
  2. 2. 2
  3. 3. 3 Jämlikhet med en lycklig bourgeoisie.Den socialdemokratiska vägen till jämlikhet Gøsta Esping-Andersen Efterord av Anders Nilsson & Örjan Nyström Tankeverksamheten inom Arbetarrörelsen i Göteborg
  4. 4. 4Om författarenGøsta Esping-Andersen, född 1947 i Danmark, är professor i sociologivid Pompeu Fabra universitetet i Barcelona och författare bl.a. till denbanbrytande The Three Worlds of Welfare Capitalism (1990) somöppnade ett helt nytt fält för den jämförande välfärdsforskningen. Urhans senaste bok The Incomplete Revolution (2009) har Tankeverksam-heten tidigare givit ut ett kapitel i svensk översättning i rapporten Attinvestera i barn och utjämna livschanser (nov. 2011).Författarna svarar själva för framlagda uppfattningar och slutsatser iTankeverksamhetens skrifter.Ansvarig utgivare: Ann-Sofie Hermanssonwww.tankeverksamheten.seredaktion@tankeverksamheten.seISBN 978-91-87077-22-7Göteborg 2013
  5. 5. 5Jämlikhet med en lycklig bourgeoisie.Den socialdemokratiska vägen tilljämlikhet1Utarma bourgeoisien eller berika proletariatet?Oavsett om de följde en parlamentarisk strategi eller ej så var socialister föreförsta världskriget trogna doktrinen om produktionsmedlens socialisering,om än med varierande grad av intensitet. Från Karleby i Sverige till Kautsky iÖsterrike var den dominerande tanken att verklig jämlikhet bara kunde upp-nås genom att bourgeoisien fråntas sina egendomar.Övertygade som de var om proletariatets förestående majoritetsställninguppfattade även parlamentariska socialister socialisering som ett realistisktmål. Men historiens gång visade att de hade fel. Den första socialistiska rege-ringen i Sverige är ett sällsynt historiskt exempel på ett försök att egendoms-beröva bourgeoisien (med skatter). Politiken blev ett misslyckande, inteminst därför att den – i bästa fall - endast fick ljummet stöd från arbetarväl-jarna. Liksom svenskarna omdefinierade de flesta socialdemokratiskarörelser med ambition att regera snabbt sin dagordning för jämlikhet. Detgjorde de genom att kasta om målen, till att lämna bourgeoisien i fred ochistället koncentrera sig på att berika proletariatet. Så inträffade den storasocialdemokratiska omorienteringen. Vad bör göras översattes till attsocialisera inkomstströmmar snarare än kapitalstocken.Eftersom proletariatets egen majoritet inte förverkligades krävde varjerealistiskt anspråk på makten breda, klassöverskridande koalitioner. Underförsta hälften av 1900-talet handlade det om att knyta samman intressenahos de folkliga klasserna på land och i stad. Därefter blev utmaningen attsmida en allians mellan tjänstemän och arbetare. Men när vi har kommit dit,är det då möjligt att uppnå verklig jämlikhet genom att berika de nedredelarna av den sociala stegen medan bourgeoisien lämnas i fred?1Översättning till svenska från författarens manuskript från engelska har gjorts av AndersNilsson.
  6. 6. 6För att kunna nå ett svar på denna gamla fråga måste vi först bli överens omvad som är ett jämlikt resultat, och identifiera sätten på vilka det uppnås. Såhur har löftet om jämlikhet förverkligats under det senaste halva århund-radet, och hur åstadkoms det? Det är inga lätta frågor att besvara då social-demokratisk jämlikhetssträvan har många inkarnationer och dess artikula-tion sällan har varit särskilt konkret. Empiriskt ska jag fokusera på deskandinaviska socialdemokraterna. I betraktande av deras politiska domi-nans under större delen av efterkrigstiden är de utan tvivel de bästa – kanskede enda – testfallen vi har. Men jag ska också försöka jämföra med andraländer.Och jag inriktar mig på en dimension av jämlikhet som troligen alla kan hållamed om är central, nämligen den sociala rörligheten mellan generationer. Jagkan konstatera att det finns övertygande bevis för att den skandinaviskasocialdemokratin effektivt har utjämnat möjlighetsstrukturen. Men det harnästan uteslutande handlat om en ”nerifrån och upp”-prestation: livschan-serna har demokratiserats för arbetarklassens barn, men de relativa för-delarna för de privilegierade skikten har förblivit mer eller mindre intakta.Jag argumenterar – tämligen spekulativt – för att detta utfall mindre är enföljd av en överlagd strategi och mer en biprodukt av insatser för att nå andramål.Målande med en mycket bred pensel kan man identifiera en genomgåendesocialdemokratisk begreppsmässig omdefinition under efterkrigsdecen-nierna. Å ena sidan blev jämlikhet en ”fånga allt”-fras, dvs. inte mycket merän ett varumärke för vilken politik som helst som kom på dagordningen. Åandra sidan, och mer gripbart, kom löftet om jämlikhet att primärt fokuserapå sociala medborgarrättigheter – T.H. Marshalls trestegsdefinition avmedborgarskapet blev mycket inflytelserik.2 För en rörelse som höll på dedemokratiska principerna var det en både logisk och sammanhängandestrategi. I Sverige översattes det till folkhemsbegreppet, som därtillunderströk socialdemokratins breda folkliga identitet (Bergström 1988;Esping-Andersen 1985).Socialisera inkomstströmmarI praktiken var det folkhem som realiserades under de tidigare efterkrigs-decennierna inte mycket mer än den grundläggande arkitekturen för envälfärdsstat: pensioner, arbetslöshets- och sjukförsäkring, social bostads-politik o.s.v. Men den skandinaviska versionen utmärkte sig i två viktigaavseenden. För det första särskiljde den sociala rättigheter från ställningenpå marknaden; förmånerna blev därmed verkligen en fråga om medborgar-2 Thomas Humphrey Marshall (1893–1981) var en brittisk sociolog som i essän Citizenshipand Social Class (1950) utvecklade idén om medborgarskapets tre nivåer: (1) likhet införlagen, (2) det demokratiska medborgarskapet med den allmänna och lika rösträtten och (3)det sociala medborgarskapet med generella och lika sociala rättigheter. Övers.anm.
  7. 7. 7skap. Och, som jag har konstaterat, det ledde till en inte oväsentlig grad avdekommodifiering av arbetet (Esping-Andersen 1985).3 För det andra,modellen var unikt universell och garanterade identiska rättigheter till alla,rik som fattig.4Dessa inslag i välfärdsstaten visade sig bli avgörande för socialdemokratinskommande valframgångar, därför att de hjälpte till att gjuta de breda klass-överskridande allianser som dessa krävde. Ändå, i mitten av 1960-talet, justnär socialdemokraterna stolt hade proklamerat att folkhemmet stod färdigt,så strömmade det plötsligt fram nya bevis på att välfärdsstaten inte tillräck-ligt effektivt hade utraderat grundläggande element av ojämlikhet som var avett slag de flesta medborgare faktiskt bryr sig om, nämligen rörande fattig-dom, arbetslöshet och deras barns möjligheter till avancemang. Det blevutgångspunkten för en ny strategisk offensiv för att utjämna livsvillkor ochmer explicit demokratisera livschanser.I backspegeln är det lätt att se varför folkhemmet misslyckades med jäm-likheten. Universell eller ej så är välfärdsstaten huvudsakligen en spargris,främst utformad som en försäkring över livstiden (Barr 2001). Graden avomfördelning av produktionsresultat och inkomster mellan klasser ärbegränsad, därför att lejonparten av omfördelningen sker över individernaslivscykel. Om vi undersöker välfärdsstatens omfördelande effekter (genomskillnaden i ginikoefficient före och efter transfereringar) upptäcker vi attSverige i mitten av 1960-talet faktiskt var mindre omfördelande än Tyskland(Brandolini & Smeeding 2009).Från 1960-talet och framåt pressades socialdemokraterna att levereraverklig jämlikhet. Allmänt sett fick detta många uttryck, men tre står särskiltfram. Ett var Meidnerplanen att omfördela ägande genom löntagarfonder,dvs. ”ekonomisk demokrati”. Mot bakgrund av den extremt högakapitalkoncentrationen i Sverige var det föga förvånande att denna strategifick ett starkt samlat grepp av svenskarna. Det stod emellertid snart klart attpolitiken misslyckades i stort sett överallt när det gällde att mobiliseraentusiasm. Misslyckandet för den ekonomiska demokratin blev dödsstötenför alla socialistiska ambitioner att socialisera kapitalägandet (Esping-Andersen 1985).Den andra omdefinitionen av löftet om jämlikhet inriktades mer direkt pålika möjligheter. Med start i de berömda utbildningsreformer som associerasmed Palmetiden i Sverige strävade de tre skandinaviska socialdemokratiernaefter att utradera klassbarriärer i utbildningspyramiden. Detta gjordes medenhetlig grundskola som ingång i ett väl utbyggt offentligt skolsystem och3 Dekommodifiering: mildrande av arbetskraftens karaktär av att vara en vara och ettobjektifierat produktionsmedel bland övriga. Övers.anm.4 Som Baldwin (1985) understryker är det fel att likställa universalism med socialdemo-kratiska principer. Ännu så sent som på 1950-talet förblev många nordiska socialdemokra-tiska ledare övertygade om att riktade insatser var det bästa sättet att förbättra villkoren förarbetarna. Snarare var universalismen en logisk konsekvens av att socialdemokraternabehövde breda, folkliga koalitioner för sina reformer.
  8. 8. 8genom att eliminera alla finansiella hinder – studenter får betalt för att delta ieftergymnasiala studier.5Som jag ska visa var det kanske den tredje omformuleringen av jämlikhetsom – även om den inte tog sikte på klasskillnader – mest avgörande kom attdemokratisera möjlighetsstrukturen. Främst för att främja jämställdhet bör-jade socialdemokraterna på 1960-talet att prioritera familjepolitik och stödför kvinnors förvärvsarbete. Inom något årtionde hade de etablerat ett i alltväsentligt universellt barnomsorgssystem som baserades på – vilket börunderstrykas – extraordinärt höga kvalitetsnormer i alla aspekter. Parallelltintroducerades mycket generösa föräldraledigheter och ersättningar. Resul-tatet var naturligtvis ökad jämställdhet mellan könen när det gällde möjlig-heter till yrkesarbete. Men detta fick avgörande andrahandseffekter påojämlikheten, då mödrars förvärvsarbete är en mycket effektiv garanti motbarnfattigdom. I tidigare arbete har jag uppskattat att risken för barnfattig-dom minskar med en faktor om 3-4 om modern förvärvsarbetar (Esping-Andersen 2009; se även Rainwater & Smeeding 2003). Därtill kommer atthögkvalitativ pedagogisk barnomsorg under förskoleåren är mycket mer av-görande än utbildningsreformer för att utjämna möjlighetsstrukturen.Utjämna möjligheterI årtionden har komparativa studier över social rörlighet pekat ut Sverigesom undantaget till tesen om ’Constant Flux’ (Erikson & Goldthorpe 1992;Shavit & Blossfeld 1992).6 Nyare studier av Richard Breen och hans kollegor(2009) bekräftar Sveriges status som exceptionellt socialt rörligt, även om definner att flera andra länder numera uppvisar större rörlighet. Då dessainternationella jämförelser endast inkluderade Sverige av de nordiskaländerna kvarstår frågan om också Danmark och Norge är exceptionelltrörliga. Några nyliga studier bekräftar att så är fallet (Jaeger & Holm 2007).För att förstå det svenska undantaget är den mest uppenbara förklaringen attdet har att göra med det utpräglat egalitära draget i Sveriges utbildnings-reformer från 1960-talet och framåt – i Danmark och Norge några år senare.Som jag ska visa nedan finns det betydande bevis för att reformerna i samt-liga tre länder minskade den sociala snedrekryteringen till utbildning. Menom detta i sin tur även främjade ökad rörlighet vad gäller klasspositioner5 Statsvetaren Anders Sundell ger ett slående exempel på detta skandinaviska särdrag påbloggen Politologerna.wordpress.com (2013-02-11). På Times Higher Educations ranking avvärldens bästa universitet åren 2012-13 kom Karolinska institutet på plats 42. På plats 41kom New York University. Svenskar studerar gratis på KI, medan det kostar ungefär 43 000dollar om året att läsa på NYU, bara i avgifter. Övers.anm.6 Tesen om ’Constant Flux’ (konstanta strömmar) formulerades av Robert Erikson och JohnGoldthorpe i boken The Constant Flux (Oxford 1992) och innebär att den relativa socialarörligheten mellan generationer tenderar att vara konstant såväl över tid som mellan länder.Övers.anm.
  9. 9. 9mellan generationer är inte lika klart (Erikson & Jonsson 1996). Utbyggnadav högre utbildning kan mycket väl ha motsatt effekt, som var fallet i England(Blanden et.al. 2005). Det fanns dock inslag i de nordiska utbildningsrefor-merna som både direkt och indirekt bör ha utjämnat människors möjligheter.Införandet av enhetsskola och dess avskaffande av tidig uppdelning i olikautbildningsspår samt undanröjandet av finansiella hinder bör ha minskatsnedrekryteringen, i synnerhet till högre utbildning.Det empiriska materialet pekar på en positiv rörlighetseffekt. Bratberg et.al.(2005) drar för Norges del också slutsatsen att utbildningsreformernamedverkade till en något högre inkomströrlighet mellan generationer. BådeHolmlund (2006) och Holzer (2006) konstaterar det samma för Sverige, menbåda studierna har viktiga förbehåll. Holmlund argumenterar för att denpositiva rörlighetseffekten huvudsakligen var en indirekt – och oväntad –konsekvens av mer socialt blandade äktenskap till följd av enhetsskolorna.Holzer visar att rörlighetsfaktorn gäller för alla utom för barn tilllågutbildade föräldrar.Vi börjar förstå att utbildningsreformer kan vara en nödvändig men helt klartinte tillräcklig förutsättning för effektivt utjämnade livschanser. Faktiskt ärförskoleårens avgörande betydelse som orsaksförhållande för barns senareutbildningsresultat och livschanser i vid mening en av de främsta insikternaav senare forskning. Det betyder att familjeförhållanden är överbestämman-de oavsett vilket inflytande utbildningspolitiken har. Om så är fallet – vilketalla tillgängliga fakta pekar på – är det uppenbart felaktigt att göra en hårdoch bestämd distinktion mellan de två strategiska inriktningarna för jämlik-hetssträvan. I själva verket är ”jämlikhet här och nu” en förutsättning för ”likamöjligheter” (och vice versa).Detta erkänns uttryckligen i nyare modeller för att studera den socialarörligheten över generationer, i vilka graden av ojämlikhet i föräldragenera-tionen starkt påverkar graden av rörlighet för barngenerationen (Corak2003; Solon 1999). För att illustrera det har jag för några länder plottat elas-ticiteten för inkomströrlighet mellan generationer mot ginikoefficienten (sediagram 1 på nästa sida).Man ser omedelbart att de nordiska länderna, Danmark i synnerhet, har enväsentligen större rörlighet än andra länder (med ett förvånande undantagför Canada). Och skillnaderna är stora: den danska elasticiteten mellanföräldrar och barn är tre gånger mindre än den amerikanska, brittiska ellerfranska.Emellertid riskerar dessa aggregerade värden att ge en missvisande bild dådet är känt att mönster för rörligheten är icke-linjära. Medan rörligheten ärutbredd i mellanskikten begränsas den uppåt i botten och nedåt i toppen.Detta är en nyckelfråga om vår strävan är att främja effektiviteten för ettsocialdemokratiskt jämlikhetsprojekt. Det beror på att det hänger sammanmed politikens marginaleffekter. Marginalvärdet av allmänna barnbidrag ärstörst för låginkomstfamiljer; samma gäller effekten av mödrars förvärvs-
  10. 10. 10Figur 1. Inkomstskillnader och inkomströrlighet mellan generationer Blå staplar: ginikoefficient, högre staplar större inkomstskillnader Röda staplar: intergenerationell inkomstelasticitet, högre staplar mindre rörlighet Källa: LIS-data och Corak (2005)arbete. Och som James Heckman och hans kollegor visat är logiken giltig ävenför tidig barnomsorg (Heckman & Krueger 2003).Det senare hjälper oss att förstå varför även det mest ambitiöst egalitärautbildningssystem ensamt inte förmår att särskilt mycket försvaga det socia-la ursprungets inflytande på möjligheterna. Det är väl känt att klasskillnader iskolmogenhet är manifesta när barnen inträder i utbildningssystemet, ochskolor är dåligt utrustade för att komma tillrätta med det. Program för att iefterhand göra det är inte bara dyra utan också ineffektiva (Heckman & Loch-ner 2000). Den grundläggande logiken beskrivs i Heckmans ”lärande föderlärande”-modell. De med en god start kommer med tiden att distansera sigfrån resten; de som har en dålig start kommer allt mer att sacka efter. Ochnyckelfrågan är här att förhållandena under den tidiga barndomen äravgörande.Medan detta konstaterande har ett mycket brett vetenskapligt stöd, är detändå inte klarlagt vilka förhållanden som är av störst betydelse. Amerikanskforskning har i årtionden betonat betydelsen av fattigdom och sprucknafamiljer, i synnerhet ensamt mödraskap. Det finns förvisso mycket starkabevis för samband med fattigdom och ensamma mödrar (Mayer 1997; Bib-lartz & Raferty 1999; McLanahan 2004). Men som Mayer (1997) under-stryker kan fattigdomseffekten vara skenbar om, vilket är troligt, den verk-liga orsaken finns i de egenskaper hos föräldrarna som i första skedet gjordedem fattiga. Den senare uppfattningen ligger till grund för Heckmans tes,
  11. 11. 11nämligen att den primära orsaken till en ofördelaktig tidig barndom kommerav otillräcklig kognitiv samt även icke-kognitiv stimulans.7Om levnadsvillkoren under barndomen är avgörande finns det en god förkla-ring till varför Skandinavien utmärker sig när det gäller lika möjligheter. Somvi ska se nedan är utraderandet av barnfattigdom utan tvekan en av social-demokratins största prestationer. Men om det i stället är kognitiv stimulanssom är det viktigaste blir kopplingen till den socialdemokratiska politikenotydligare. Den mest troliga förklaringen är då att generell förskola av godkvalitet utövar en stark positiv marginaleffekt för missgynnade barn. Efter-som politiken på dessa två områden sammanfaller i samtliga tre nordiskasocialdemokratier, är det praktiskt taget omöjligt att urskilja derasrespektive betydelse.Är de socialdemokratiska prestationerna endogena?Det är knappast troligt att socialdemokrati kan åstadkomma någon merbetydande jämlikhet om den inte innehaft makten länge och varaktigt. Det ärdärför Danmark, Norge och Sverige är lämpliga kandidater för granskning.Men för att säkerställa att det verkligen är socialdemokratin som är föränd-ringsagenten måste vi bilda oss en uppfattning om när socialdemokratiskareformer rimligen började sätta avtryck av jämlikhet i samhället. I samtligatre nordiska fall blev socialdemokraterna dominerande från 1930-talet ochframåt, men det var först på 1960-talet och framåt som socialdemokratinförmådde bygga en fullständig välfärdsstat, och – vilket är lika viktigt –demokratisera utbildningssystemen. Om det avgörande är tidig barnomsorgoch utraderande av barnfattigdom, så får vi vrida klockan fram till 1970-taletoch senare.Men för att trovärdigt kunna knyta resultaten till det socialdemokratiskastyret behöver vi först och främst försäkra oss att inte sambandet är sken-bart. Det är möjligt att både jämlikhet och socialdemokrati är endogena iförhållande till de nordiska samhällenas särdrag: att dessa samhällen redan iförsta skedet präglades av egalitarism, vilket i sin tur gav näring till densocialdemokratiska framgången. Annorlunda uttryckt är det möjligt attvälfärdsstaten, egalitarismen och socialdemokratin är utflöden av sammahistoriska arv – att den verkliga förklaringen helt enkelt är att Skandinavienär speciellt.Det finns ett starkt argument för att de nordiska länderna var havande medsocialdemokratin lång innan den framträdde på den politiska scenen. Agrar-frågan hade egentligen avgjorts redan i mitten på 1800-talet och, som7 Kognitiv förmåga handlar om att tillägna sig och bearbeta information, att kunna. Vadutvecklingspsykologerna lite fantasilöst kallar icke-kognitiva förmågor kan beskrivas sommotivationsfaktorer, att vilja. Övers.anm.
  12. 12. 12historikerna visar, var en ’rödgrön’ koalition mer naturlig än på andra håll,inte bara för att en stor andel av befolkningen på landsbygden levde i otryggavillkor utan också för att den begynnande industrin var småskalig, geogra-fiskt spridd och ofta lokaliserad i lantlig omgivning (Baldwin 1985; Misgeldet.al. 1988). Det råder inget tvivel om att socialdemokratins uppstigande tillmakten i Skandinavien blev möjligt på grund av unika sociala och strukturel-la särdrag, som inte fanns på andra håll. Som Baldwin (1985) riktigt påpekarvar den generella välfärdspolitiken en logisk följd av den skandinaviskahistorien och egentligen inte en socialdemokratisk uppfinning. Men längre änså kan man inte sträcka endogenitetstesen. Skulle dessa länder visa uppsamma grad av jämlikhet inom och mellan generationer som vi ser i dag ominte socialdemokraterna haft makten i ett halvt århundrade? Ett sätt att sökasvar på den frågan är att jämföra de nordiska länderna med andra undertiden före den socialdemokratiska eran.Låt oss fokusera på två dimensioner. För det första, var de skandinaviskavälfärdsstaterna redan mer avancerade än andras, låt oss säga på 1930-taleteller för den delen på 1960-talet? Om så är fallet är det svårt att enbarttillgodoräkna socialdemokraterna deras framgångar. Men det visar sig attsvaret är nej. När det gäller sociala utgifter var de nordiska länderna inter-nationella eftersläpare fram till 1960-talet – till och med på efterkälken iförhållande till Förenta staterna (Lindert 2004; Esping-Andersen 1990). Fördet andra, var de sociala klasskillnaderna mindre accentuerade i de nordiskaländerna än på andra håll före socialdemokratin? Återigen blir svaretnekande. För att ta Sverige som exempel var rikedomskoncentrationen ochinkomstskillnaderna i internationell jämförelse mycket betydande i slutet av1800-talet (Bentzel 1952; Gustafsson & Johansson 2003; Korpi 1983;Morrison 2000).De historiska data om inkomstfördelning som vi har visar inte att deskandinaviska länderna skulle vara avgjort mer egalitära, åtminstone inteföre 1960-talet. Mätt antingen med topp- och bottenkvintiler eller medginikoefficient var ojämlikhetsnivån ungefär den samma som i Storbritannienoch större än i Tyskland (Morrison 2000; Brandolini & Smeeding 2009).8Som exempel hade de översta tio procenten 39,5 procent av inkomsterna iSverige år 1935; i Frankrike 36 procent (år 1929). Går vi fram till år 2000 ärdet tydligt i all statistik att de nordiska ländernas uppvisar unikt småinkomstskillnader. Alla fakta pekar på att detta inträffade efter 1960-talet,och alla fakta visar också att detta uppsving för jämlikheten framför alltåstadkoms genom att höja inkomsterna för dem i den nedersta femtedelen.8Kvintil = femtedel. En befolkning kan ordnas i femtedelar efter inkomst. Den första kvintileneller bottenkvintilen är då den femtedel av befolkningen som har de lägsta inkomsterna. Denandra kvintilen är den femtedel som kommer därnäst, och så vidare till den femte kvintilen,toppkvintilen, som är den femtedel som har de högsta inkomsterna. Ginikoefficient = detvanligaste måttet på inkomstspridning. Kan variera med decimaler från noll till ett. Om gini-koefficienten för en befolkning är noll har alla exakt samma inkomst. Om ginikoefficienten ärett betyder det att en person har all inkomst i en befolkning och alla andra ingenting.Övers.anm.
  13. 13. 13Den relativa inkomstandelen för dem i den översta femtedelen förändradesknappast alls.Ett alternativt tillvägagångssätt är att jämföra den sociala snedrekryteringentill studier mellan länder och årskullar (kohorter). Var effekten av det socialaursprunget lika stark i Skandinavien som på andra håll för kohorterna föresocialdemokratin, dvs. de som var födda före de stora socialdemokratiskareformerna? Och finner vi skillnader för efterföljande årskullar?Data från IALS medger sådana jämförelser. I tabell 1 jämför jag Danmark,Norge och Sverige med Tyskland, Storbritannien och Förenta staterna medfokus på tre kohorter: de som föddes på 1940-talet (’före socialdemokratin’),de som föddes på 1950- och tidigt 60-tal; och de som föddes efter 1970. Desenare är den kohort för vilka vi kan förvänta oss större socialdemokratiskaeffekter, såväl vad gäller välfärdsstatens omfördelningar som utbildnings-reformer. I tabell 1 presenteras sannolikheten för att söner till outbildadefäder fullföljer gymnasiestudier. Data visar att för den äldsta kohorten spe-lade det sociala ursprunget en något mindre roll i Danmark och Norge än iandra länder. Men i Sverige var effekten starkare än i både Storbritannienoch Förenta staterna.Tabell 1. Den relativa sannolikheten för gymnasieutbildning för barn tilllågutbildade fäder. Tre kohorter USA UK Tyskl. Danm. Norge Sverige Kohort 1 .115*** .185*** .094*** .449** .661*. .320** Kohort 2 .097*** .153*** .067*** .248*** .447** .164*** Kohort 3 .133*** .162*** .098*** .213*** .205*** .091*** Källa: IALS. Kohort 1 födda efter 1970, kohort 2 1955-64, kohort 3 på 40-talet. Kontroll för kognitiv förmåga, kön och immigrantstatus. Signifikansnivåer * = 0,05; ** = 0,01; *** = 0,001 eller bättreTabell 1 pekar på att ökad jämlikhet i form av utbildning började med kohor-ten i mitten (födda 1955-64) men fick verklig effekt först för dem födda efterår 1970 (sannolikheten fördubblas i både Danmark och Sverige). Vi finneringen sådan trend av ökad jämlikhet i Tyskland, Storbritannien eller Förentastaterna. Med andra ord - de som var födda på 1940-talet mötte ungefärsamma ojämlika möjlighetsstruktur i samtliga länder. Så är inte längre falletmed 1970-talets ”välfärdsstatsgeneration” då sannolikheten för svenskarnaär tre gånger högre och för danskarna fyra gånger högre att få högre utbild-ning än för deras likar i Tyskland eller Förenta staterna. Om detta var ettresultat av utbildningsreformer eller andra faktorer som mer inkomstjämlik-het och mindre fattigdom är en öppen fråga. Men data visar en tydlig social-demokratisk effekt som inte kan förklaras med hänvisning till inneboendeendogenitet.
  14. 14. 14Asymmetriskt ökad jämlikhetSom vi har sett är jämlikhet vad gäller villkor och möjligheter funktionelltoch ömsesidigt beroende. När vi mera ingående granskar hur jämlikhetenutvecklats är det två förhållanden som står ut. För det första, så tycks detvara så att socialdemokratin verkligen har ökat jämlikheten när det gällerlevnadsvillkor. För det andra, som vi redan har noterat, är den ökade jäm-likheten ensidig: de på botten har lyfts upp men de på toppen har inteberörts. Låt oss titta på hur inkomstfördelningen ser ut. Tabell 2. Toppens och bottens andelar av disponibla inkomster och skatter Bottens andel Toppens andel Bottens andel Toppens andel av disponibla av disponibla av skatter av skatter inkomster inkomster Danm. 10 33 6 41 Norge 9 36 5 42 Sverige 10 34 6 41 Tyskl. 8 36 3 45 Frankr. 9 37 7 55 UK 8 39 3 50 USA 6 41 2 57 Källa: OECD (2005)Den nedre femtedelens andel av nationalinkomsten är något högre i Skandi-navien, men skillnaderna är små (förutom jämfört med Förenta staterna). Påliknande vis är den översta femtedelens andel några procentenheter lägre änpå andra håll. Inkomstfördelningen är med andra ord på det hela taget mersammanpressad. Samtidigt ser vi att de längst ner betalar mer i skatt än påandra håll och, vilket är mycket intressant, de i inkomsttoppen är helt klartprivilegierade när det gäller beskattning jämfört med alla icke-socialdemo-kratiska länder.9En jämförelse som baseras på femtedelar döljer förstås vad som händer iytterändarna. Om vi beräknar avståndet i inkomster mellan den översta tion-delen, medianen och botten så ter sig graden av ojämlikhet mindre i Skandi-navien än på andra håll. Tar vi i beaktande att särskilt barnfattigdom harvisat sig ha allvarliga negativa konsekvenser, så är det uppenbart att detta ären nyckelfaktor. Tabell 3 presenterar jämförande data över förekomsten avbarnfattigdom för dagens samhällen (cirka 2005) med det förflutna (mittenav 1970-talet). Dessa data ger oss en mycket klarare bild av vad som är detverkliga socialdemokratiska resultatet när det gäller ojämlikhetens villkor.Och fokuserar vi på en särskilt sårbar grupp, nämligen ensamma mödrar, blir9Data avser år 2005, för svensk del således före den borgerliga regeringens förändringar avskatteuttaget. Övers.anm.
  15. 15. 15skillnaderna ännu mer accentuerade. Med data från LIS ser vi att fattigdoms-graden bland danska ensamma mödrar har pendlat runt 7-8 procent sedanmitten av 1970-talet (det samma gäller Norge och Sverige); i jämförelse harden ökat från 22 till 33 procent i Spanien, och envist befunnit sig runt 50 pro-cent i Förenta staterna. Man kan särskilt lägga märke till de nordiska social-demokratiernas förmåga att motstå trenden till ökad barnfattigdom som viser i så många OECD-länder, kanske i synnerhet i Nederländerna och Stor-britannien (tabell 3).10Tabell 3. Andel barn i relativ fattigdom (< 50 % medianinkomst) Cirka 1975 Cirka 2005 Danmark n.a. 3,9 Norge 4,8 4,9 Sverige 6,4 4,0 Frankr. 7,2 7,9 Tyskl. 4,4 10,7 Italien n.a. 18,4 Spanien 12,7 17,3 Nederl. 2,7 9,1 Canada 14,4 15,1 UK 6,0 14,0 USA 19,3 21,2 Källa: LISAllt detta pekar på att den främsta insatsen har varit att väsentligt lyfta denrelativa positionen för botten utan att sänka den relativa positionen för deprivilegierade särskilt mycket. När det gäller de senare tycks utfallet bero påom vi granskar toppen brett eller mer smalt. Den översta femtedelen har intedrabbats mycket, men de mycket rika (den översta tiondelen) har tappatmark.Men är då sammanpressningen av inkomsterna och den låga förekomsten avfattigdom produkter av välfärdsstaten? Vid första anblicken, egentligen inte.Om vi bortser från pensioner så är andelen av inkomstöverföringar som gårtill den nedersta femtedelen 32-33 procent i samtliga tre nordiska länder iofördelaktig jämförelse med ett genomsnitt om 36 procent för hela OECD-området. Den svenska översta femtedelen får 11 procent, vilket är det sammasom genomsnittet för OECD. Sanningen om Skandinaviens mer sammanpres-sade inkomstfördelning finns någon annanstans, nämligen i förhållandet att10Sammanställningen fångar för Sveriges del inte upp den ökning av barnfattigdomen sominträffade i samband med 1990-talets kris. Under 2000-talet föll sedan barnfattigdomen iSverige tillbaka igen fram till år 2007. Därefter inträffade en marginell ökning under åren2008 och 2009, som följdes av en lika marginell minskning år 2010 (Salonen 2012).Övers.anm.
  16. 16. 16hushållen i botten har större arbetsinkomster än i de flesta andra länder.Detta kan i sin tur förklaras av framgången för socialdemokratin att minime-ra arbetslöshet och, vilket är ännu viktigare, att maximera arbetskraftsdel-tagandet för kvinnor i allmänhet och mödrar i synnerhet. Till detta får manockså lägga de nordiska fackföreningarnas framgångar när det gäller attminska löneskillnader. Med andra ord, de egalitära resultat den skandina-viska socialdemokratin har åstadkommit när det gäller inkomstfördelning är– kan man hävda – primärt en följd av arbetsmarknadspolitiken, kollektiv-avtalen och den ovanligt väl sammanhållna jämställdhetspolitiken. Ett sätt attillustrera detta är genom simulation. Om vi utifrån ECHP-data simulerar attSpanien skulle ha Danmarks nivå av kvinnlig förvärvsgrad, så faller denspanska ginikoefficienten med drygt tolv procentenheter (Esping-Andersen2009). För att uttrycka det annorlunda är i de flesta länder den kvinnligaförvärvsgraden koncentrerad till hushållen i den översta femtedelen. Tricketär att maximera det kvinnliga arbetskraftsdeltagandet i den socialapyramidens nedre delar.Tillbaka till rörligheten mellan generationerDen asymmetriska från botten och uppåt-ansatsen att utjämna möjligheterbör, som redan tabell 1 antyder, bli tydligast när vi undersöker mönster förrörligheten mellan generationer. Fördelen med att granska trender i denklassmässiga rörligheten är att vi implicit kan kontrollera för endogenitet.Om, som min tidigare analys pekade mot, skandinaviska rörlighetsmönsterfrån tiden före socialdemokratin liknar dem i icke-socialdemokratiska länderså har vi stöd för antagandet att socialdemokrati gör skillnad.Vi kan mäta rörlighet på tre olika sätt. Ett är att undersöka i vilken grad barnsinkomster korrelerar med deras fäders. Ett andra sätt är att uppskatta korre-lationen i klasspositioner mellan generationer. Och ett tredje är att fokuserapå vilken effekt det sociala ursprunget har på utbildningsnivå. Då både teorioch en stor mängd empiriska studier visar att det slutliga utfallet både vadgäller inkomster och klassposition primärt beror på utbildningsnivå bör mansätta primärt fokus på det senare (Breen & Jonsson 2005; Breen & Luijkx2004). Som redan nämnts har forskare som studerar inkomstkorrelationmellan generationer konstaterat förekomsten av icke-linjäritet (Coach &Lillard 2004; Jantti et.al. 2006; Björklund & Jantti 2009).Kärnan i resultaten är att korrelationen mellan föräldrar och barn är särskiltstark högst upp och längst ner i inkomstfördelningen, och förhållandevis svagi mitten. Jantti et.al:s (2006) studie är särskilt avslöjande då den visar enliknande avsaknad av rörlighet nedåt från toppen i många länder, medan detfinns betydande skillnader mellan länder när det gäller chanserna till rörlig-het uppåt för dem som kommer från botten. Barn från familjer i den nederstafemtedelen i Skandinavien har mer än dubbelt så stor chans att röra sig upp-åt än i Förenta staterna. Ändå finns det inte någon större grad av rörlighetnedåt från toppen i Skandinavien än på andra håll. För att illustrera detta
  17. 17. 17visar Jantti et.al. (2006) att 25 procent av danska och svenska söner i denlägsta femtedelen hamnar i samma grupp som vuxna. Det är bara femprocentenheten högre än ett slumpartat utfall. Och det står sig mycket bra ijämförelse med Förenta staterna där 42 procent hamnar i samma femtedel.Men bilden av ärvda privilegier i toppen ser i stort sett likadan ut i Skandi-navien som i Förenta staterna (36 procent av både danska och amerikanskasöner från den översta femtedelen hamnar som vuxna i samma toppskikt).Naturligtvis säger oss dessa rön inte något om dessa nationella skillnader viser i dag var liknande i det förflutna. Den största nackdelen med att identifi-era socialt arv genom inkomstkorrelationen mellan föräldrar och barn är attdet de facto är omöjligt att studera historiska trender. Och detta är av väsent-lig betydelse om vårt syfte är att granska effekter av politik. Men som jagpåpekade ovan är det tveksamt om de nordiska länderna var mindre klass-bestämda än andra i det förflutna. Den höga grad av inkomströrlighet mellangenerationer som vi såg i figur 1 är högst sannolikt av relativt sent datum.En möjlighet är att undersöka hur föräldrars klassposition påverkar sönernasinkomstnivåer i olika kohorter, som gjorts av Ermisch och Francesconi(2004). Men för att kunna identifiera om observerade förändringar för rörlig-heten över generationer är politiskt bestämd – och i så fall av vad för slagspolitik – behöver vi identifiera i vilken grad dessa förändringar är direktaeffekter (korrelationen mellan ursprung och avkomma) eller indirekta (för-medlade genom utbildning).I detta syfte behöver vi nyare data som låter oss inkludera kohorter både föreoch efter socialdemokrati. Nackdelen med praktiskt taget all forskning omsocial rörlighet är att även de yngsta kohorterna blir ganska gamla. Breenet.al:s (2009) studie använder data som är nyare än de som användes avErikson och Goldthorpe (1992) eller Shavit och Blossfeld (1992). Ändå varderas yngsta kohort född mellan 1959 och -66, vilket betyder att barndoms-erfarenheterna utspelade sig i en tid när de grundläggande byggstenarna förvälfärdsstaten var på plats, men inte i dess andra mer jämlikhetssträvandefas. I synnerhet hade de stora utbildningsreformerna enbart marginellaeffekter för denna kohort.Ändå finner Breenstudien tilltagande rörlighet i många länder. EU:s nyapanelundersökning SILC (från 2006) innehåller en intergenerationell modulsom bättre låter oss jämföra kohorter före och efter socialdemokratinsreformer. I det följande ska jag jämföra två: de födda 1945-57 och de somföddes 1968-77. I ett första steg undersöker jag hur det sociala klassur-sprunget påverkar möjligheten att en son får universitetsutbildning, vilketnaturligtvis förutsätter fullföljd gymnasieskola.Det andra steget är att undersöka hur klassursprunget påverkar klass-destinationen som vuxen. För att identifiera ursprunget har jag använt ettstandard EGP 5-klasschema och fokuserat på rörlighet från toppen (fadern
  18. 18. 18högre tjänsteman) och botten (fadern okvalificerad arbetare).11 I varje fallgörs jämförelsen med de tre EGP-klasserna i mitten. Mätningen av destina-tionerna har gjorts med inkomstuppgifter. Om vi skulle använda EGP-klasschemat även här får vi problem med att den yngsta kohorten (1968-77)fortfarande är i yrkeskarriärens tidiga skeden. Det betyder att det är mindresannolikt att finna dem i ledande positioner helt enkelt på grund av derasålder. Av det skälet föredrar jag att identifiera ’destination’ med inkomst-kvintiler, då de senare mäts inom varje kohort för sig. För att göra det enkeltvisar jag bara rörlighetsmatriser för kvintildestinationer för söner till högretjänstemän, respektive okvalificerade arbetare.Indirekta ursprungseffekterFör att identifiera indirekta effekter, dvs. det sociala ursprungets inverkan påutbildningsnivå, har jag fokuserat på högskoleutbildning. Som tidigare an-vänder jag data från EU-SILC med inriktning på extremerna: med ursprung iden lägsta (dvs. okvalificerade arbetare) respektive högsta (dvs. högretjänstemän). ”Medel-EPG-klasserna” förs samman och bildar referens förberäkning av koefficienterna.Tabell 4. Det sociala ursprungets effekt på sannolikheten att genomföra enuniversitetsutbildning Ursprung Danmark Norge Frankrike Italien Spanien .56*** Lägsta EGP klass Kohort 45-57 -.34** -.42*** -.33*** -.36*** -.45*** Kohort 64-77 -.11*** -.07*** -.39*** -.17** -.25*** Högre tjänstemannafamilj Kohort 45-57 .66*** .49*** .92*** .63*** .86*** Kohort 64-77 .68*** .47*** .51*** .69*** .56***Kontroll för moders utbildningsnivå, syskonskarans storlek, ekonomiska problem underbarndomen och immigrantstatusHär framträder bevisen för en socialdemokratisk effekt tämligen starkt. Omvi börjar med att undersöka den gamla ”före socialdemokrati”-kohortenuppvisar de nordiska länderna starka effekter av socialt ursprung som inteavviker mycket från andra länder – förutom att ursprung i högre tjänste-mannafamilj hade extraordinärt hög effekt i Frankrike och Spanien. Mönstretförändras tydligt för de yngre kohorterna, praktiskt taget helt och hållet till11Standard EGP 5-klasschema är en indelning i fem definierade klasser som har ställts upp avErikson och Goldthorpe (1992). 1: högre tjänstemän, 2: tjänstemän, 3: egna företagare, 4:yrkesarbetare och 5: okvalificerade (outbildade) arbetare. Övers.anm.
  19. 19. 19följd av att okvalificerat ursprung i Skandinavien inte längre har någon statis-tiskt signifikant negativ effekt för tillgången till högskoleutbildning. Uppen-barligen har nackdelen försvagats i både Italien och Spanien, men den kvar-står i Frankrike.Om vi vänder blicken till söner av högre tjänstemän så noterar vi att denrelativa fördelen att ha ett privilegierat ursprung inte har avtagit i varkenDanmark eller Norge, vilket de faktiskt har gjort i både Frankrike ochSpanien – men vi noterar också hur extremt stark den sociala snedrekryte-ringen var för de äldre kohorterna i dessa länder. Kontentan är att privile-gierat ursprung nu utövar en starkare effekt i Danmark än i Frankrike ellerSpanien.Vi kommer till en i grunden liknande slutsats om vi istället fokuserar på in-verkan av ekonomiska svårigheter under barndomen. I de gamla ”föresocialdemokrati”-kohorterna i Norden hade fattigdom ett starkt negativtinflytande på utbildningsnivå som helt försvinner senare. I Spanien, Italienoch Frankrike fortsätter detta att spela en starkt negativ roll också för deyngre kohorterna.Direkta ursprungseffekterDet är numera väletablerat i den samtida forskningen att det sociala arvettenderar att vara mycket starkare med avseende på utbildningsresultat ännär det gäller att förutse en individs slutliga destination. Detta är uppenbartredan när man jämför korrelationskoefficienterna för ursprung-utbildningoch ursprung-destination. Mer sofistikerade analystekniker som ”Sobeltestet”(Sobel 1982) bekräftar detta. I en annan studie baserade på samma data ochliknande modellprocedurer tillämpade vi denna teknik och såg att denrelativa vikten för direkta och indirekta effekter i stor utsträckning beror påden samlade styrkan av sambanden (Esping-Andersen & Wagner 2010). IFrankrike, där ursprungseffekter på det hela taget är tämligen starka, vägerindirekta effekter tyngre än direkta. Vi finner samma mönster i Italien ochSpanien. Men det motsatta gäller i de två nordiska länderna, där ursprungs-effekten på det hela taget är jämförelsevist svagare. Såväl i Danmark som iNorge är den direkta effekten avsevärt mycket starkare än den indirekta.Det är faktiskt vad man kan förvänta sig. I takt med att tillgången till utbild-ning demokratiseras bör dess sociala filtreringsmekanism försvagas. Resul-tatet är att ursprungseffekten på det hela taget blir mindre betydelsefull. Detinflytande för ursprunget som fortfarande gör sig gällande är primärt relate-rat till hur föräldraegenskaper anger riktningen för barns väg in i arbetslivet.I tabell 5 nedan använder jag en enkel matris för rörligheten mellan genera-tioner för att undersöka hur söner med lågt EGP-klassursprung respektivefrån högre tjänstemannafamilj fördelas i fem inkomstkvintiler. Sambandenhar inte justerats för tänkbara relevanta kontroller och liknar därmed dem
  20. 20. 20som Jantti et.al. (2006) har beräknat – förutom att jag använder EGP-klassur-sprung i stället för föräldrars inkomst.Tabell 5. Inkomströrlighet mellan generationerA. Inkomstkvintiler för söner från lägsta EGP-klass Sonens inkomstkvintil Danmark Norge Frankrike Italien Spanien Gammal kohort Botten 23 24 23 22 24 3 medel 63 60 63 62 63 Toppen 14 16 14 16 13 Ung kohort Botten 21 18 23 22 24 3 medel 64 67 64 60 62 Toppen 15 15 13 18 14B. Inkomstkvintiler för söner från högre tjänstemannafamiljer Sonens inkomstkvintil Danmark Norge Frankrike Italien Spanien Gammal kohort Botten 19 15 14 12 9 3 medel 54 51 46 49 41 Toppen 25 34 40 39 50 Ung kohort Botten 16 19 16 17 11 3 medel 53 57 46 52 50 Toppen 31 24 38 31 39Tabell 5 avslöjar det asymmetriska mönstret för social utjämning á la social-demokrati. Om vi först granskar söner från den lägsta EGP-klassen, så har detvå nordiska länderna åstadkommit en utjämning vi inte ser någon annan-stans. För de gamla, ”före-socialdemokrati”-kohorterna var sannolikheten föratt landa i den nedersta femtedelen likartad i samtliga länder. När vi vänderblicken till de yngre kohorterna finner vi en signifikant försvagning för dettasamband i Skandinavien (mest dramatiskt i Norge), medan fördelningen äroförändrad i Frankrike, Italien och Spanien. I jämförelse står Spanien ut somett samhälle med exceptionellt liten rörlighet från botten, en iakttagelse somär ett eko av tidigare studier av Julio Carabaña (1999). Som man kunde väntaär praktiskt taget all rörlighet här mellan botten och de tre medelkvintilerna.Vänder vi oss till sönerna från högre tjänstemannafamiljer så upptäcker vi enganska annorlunda scenario. För de gamla kohorterna var sannolikheten föratt landa i toppkvintilen mycket starkare i Frankrike, Italien och i synnerhet iSpanien. Här framstår det försocialdemokratiska Skandinavien (och Dan-
  21. 21. 21mark speciellt) väsentligen mer egalitärt än annorstädes. För de yngrekohorterna ser vi en tydlig och genomgående utjämnande trend, allra mest iSpanien och Norge. Men vi ser också att det privilegierade ursprungetseffekter förstärks i Danmark. Här har sannolikheten för att stanna kvar itoppkvintilen ökat med 24 procentenheter i jämförelse med den gamlakohorten.Dessa resultat pekar återigen på den ensidiga mobilitetseffekt som följer avsocialdemokratisk politik för ökad jämlikhet – i synnerhet i det danska fallet.Både Danmark och Norge har varit tämligen framgångsrika när det gäller attutjämna möjligheterna för dem som kommer från den sociala pyramidensbotten. Norge har också otvivelaktigt åstadkommit något liknande för demfrån toppen. Men ironiskt nog har fördelen av ett privilegierat ursprungförstärkts i Danmark medan det tydligt har försvagats överallt annars medresultatet att vi ser en transnationell konvergens på toppen.Vilka slutsatser kan dras?Allt sagt, vad har vi då lärt oss? Om socialdemokratin har åstadkommit någrafundamentala framgångar för jämlikheten tycks det främst ha handlat om attlyfta botten mot mitten. De jämförelsevisa fördelar som åtnjuts i toppen avden sociala hierarkin förefaller inte ha minskat alls i Danmark, om än i någongrad i Norge. Ändå har avståndet som skiljer botten från toppen reduceratssignifikant, och detta är sannerligen ingen trivial prestation. Hur kan vi för-klara den socialt snedvridna vägen till mer jämlika möjligheter? Jag kan tänkamig tre, inte nödvändigt varandra uteslutande, förklaringar som döljer sigbakom dessa mönster. De är baserade på lite mer än ren spekulation.För det första kan det vara så att det är politiska hinder i kraft. Det ständigabehovet av att bygga politiska koalitioner tvingade socialdemokraterna attsöka en selektivt egalitär strategi. Grovt sett dominerades perioden från1930- till 60-tal av en rödgrön allians; därefter vilade socialdemokraternasregeringsförmåga huvudsakligen på en bred löntagarkoalition, vars kärnautgjordes av arbetare och offentliganställda. Den rödgröna eran frambring-ade universalismen som den grundläggande hörnstenen för välfärdsstatenskonstruktion; löntagarkoalitionen blev basen från vilken socialdemokraternaeffektivt kunde driva en politik för full sysselsättning och, i synnerhet, slå inpå jämställdhet mellan könen. Logiken bakom dessa koalitioner blockeradeden klassiska socialismens klassegalitarism. Men den var väl ämnad attframbringa politiska insatser som skördade omfördelande andrahands-effekter genom demokratiseringen av tillgången till studier, den aktivaarbetsmarknadspolitiken och stödet till arbetande mödrar. Enhetsskolor ochavskaffandet av olika utbildningsspår betydde att arbetarklassens barn ficksamma tillgång till gymnasieutbildning som de privilegierade; och därmedkom skillnaderna i förvärvsintensitet mellan hushållen att bli mycket mindreän i andra länder; och därmed kunde de mest sårbara, som ensamma mödrar,i större utsträckning försörja sig själva. Men varför kom logiken för dessa
  22. 22. 22koalitioner att förhindra ingrepp i de relativa privilegierna för det socialatoppskiktet? Behövde socialdemokratin skämma bort de rika?Kanske inte. En annan möjlig förklaring är att de i toppen på den socialapyramiden alltid finner vägar – och har medlen – att möta varje seriöst ega-litär framstöt med att så att säga hoppa undan. Det är i själva verket engammal förklaring varför välfärdsstatens expansion aldrig tycktes minskaavståndet mellan de rika och resten (Townshend 1979). Det hade kunnatvara en tillräcklig förklaring om de rika hade ställt sig utanför systemet viaprivata skolor och universitet, eller genom massivt undandragande från attbetala skatt. Men sådana exitstrategier är svåra att hitta i de nordiskaländerna.Det för mig till en tredje – inte mindre spekulativ – förklaring. Toppen kanreproducera den sociala distansen därför att vi i stor utsträckning har attgöra med fördelar som inte kan utjämnas med politik. Och jag tror att detgäller i ännu högre grad i dag än tidigare – därför att privilegier i dag ärprimärt associerade med humankapital.Vi vet från studier av dödlighet att det sociala gapet när det gäller livslängd ärmycket stort – och uppenbarligen växande: en högre tjänsteman i ledandebefattning lever i genomsnitt 5-6 år längre än en arbetare. Det sätt på vilketpensionssystemen är konstruerade leder till att effekten blir starkt regressivfördelningspolitiskt. Parbildningsbeteenden är också polariserande, på flerasätt. Socialt homogena äktenskap blir allt vanligare, i synnerhet bland hög-utbildade. Det betyder att i toppen förenas två höginkomsttagare, i botten (ibästa fall) två låginkomsttagare, med resultatet att de totala inkomstskillna-derna mellan hushållen ökar. Parbildningen tenderar också att vara mycketmer stabil bland högutbildade; skilsmässor och ensamt föräldraskap koncen-treras i allt ökad grad till lågutbildade. Men kanske allra viktigast är de icke-materiella skillnaderna i föräldrars investeringar i sina barns livschanser.Klyftorna i utövandet av föräldraskap – både när det gäller investerad tid ochkvalitet – vidgas mellan de sociala klasserna. I synnerhet ser vi att högtutbildade föräldrar hyperinvesterar i sina barns livschanser. För exempelvisDanmark har Jens Bonke och jag uppskattat att den totala tid som ägnas åtföräldraskapet är 50 procent högre för högutbildade par i jämförelse med parsom har gått ut gymnasieskolan. Socialdemokratin har utan tvivel undanröjtde ekonomiska och institutionella barriärerna till utbildning för arbetarklas-sens barn. Klasskillnaderna när det gäller tillträde till gymnasieskolan harförsvunnit. Men vi vet nu att den sociala segregationen börjar redan innanbarnen når skolåldern och att familjeinflytandet starkt överflyglar betydelsenav varje tänkbar utbildningsreform. Detta kan hjälpa oss att förstå varförsträvan efter ökad jämlikhet tenderar att blir en endimensionell historia.
  23. 23. 23ReferenserBaldwin, P. (1985), The Politics of Social Solidarity, Cambridge: Cambridge University PressBarr, N. (2001), The Welfare State as Piggy Bank, Oxford: Oxford University PressBentzel, R. (1952), Inkomstfördelningen i Sverige, Stockholm: PrismaBergström, V. (1988), ”Program och ekonomisk politik 1920-1988. SAP i regeringsställning” i Misgeld, K., Molin K. & Åmark, K. (red.), Socialdemokratins samhälle, Stockholm: TidenBiblarz, T. & Raferty, A. (1999), ”Family structure, educational attainment and socioeconomic success”, American Journal of Sociology, 105Björklund, A. & Jantti, M. (2009), “Intergenerational income mobility and the role of family background” i Salverda, W., Nolan, B & Smeeding, T. (red.), Handbook of Economic Equality, Oxford: Oxford University PressBrandolini, S. & Smeeding, T. (2009), “Income Inequality in Richer and OECD Countries” i Salverda, W., Nolan, B & Smeeding, T. (red.), Handbook of Economic Equality, Oxford: Oxford University PressBratberg, E., Nilsen, A. & Vaage, K (2005), ”Intergenerational earnings mobility in Norway”, Scandinavian Journal of Economics, 107Breen, R. & Jonsson, J. (2005), “Inequality of opportunity in a comparative perspective”, Annual Review of SociologyBreen, R., Luijkx, R., Muller, W. & Pollak, R. (2009), “Non-persistent inequality in educational attainment”, American Journal of SociologyCarabaña, J. (1999), Dos Estudios Sobre Movilidad Intergeneracional, Madrid: Fundacion ArgentariaCorak, M. (2003), red. Income Mobility Between Generations, Cambridge: Cambridge University PressCouch, K. & Lillard, D. (2004), “Non-linear patterns of intergenerational mobility on Germany and the United States” i Corak, M. (red.) Generational Income Mobility, Cambridge: Cambridge University PressErikson, R. & Goldthorpe, J. (1992), The Constant Flux, Oxford: Clarendon PressErikson, R. & Jonsson, J. (1996) Can Education be Equalized? The Swedish Case in Comparative Perspective, Boulder: Westview PressErmisch, J. & Francesconi, R. (2004), “Intergeneration mobility in Britain. New evidence from the British Household Panel Survey” i Corak, M. (red.) Generational Income Mobility, Cambridge: Cambridge University PressEsping-Andersen, G. (1985), Politics against markets, Princeton: Princeton University PressEsping-Andersen, G. (1990), The Three Worlds of Welfare Capitalism, Cambridge: Polity PressEsping-Andersen, G. (2009), The Incomplete Revolution, Cambridge: Polity PressEsping-Andersen, G. & Myles, J. (2009), “The welfare state and redistribution” i Salverda, W., Nolan, B. & Smeeding, T. (red.) The Oxford Handbook of Economic Inequality, Oxford: Oxford University PressEsping-Andersen, G. & Wagner, S. (2010) “Assymetries in the opportunity structure: Inter- generational mobility trends in Scandinavia and Continental Europe”, opublicerat papper, Universitat Pompeu FabraGustafsson, B. & Johansson, M. (2003), “Steps towards equality”, European Review of Economic History, 7Heckman, J. & Kreuger, A. (2003) Inequality in America, Cambridge, Mass: MIT press
  24. 24. 24Heckman, J. & Lochner, L. (2000), “Rethinking education and training policy” i Danziger, S. & Waldfogel, J. (red.) Securing the future, New York: Russell SageHolmlund, H. (2006), “Intergenerational mobility and assortative mating effects of an educational reform”, SOFI working paper, 4, Stockholm UniversityHolzer, S. (2006), “The expansion of higher education in Sweden and equal opportunities”, CAFO working paper, School of Management, Växjö UniversityJaeger, M. & Holm, A. (2007), “Does parents’ economic, cultural and social capital explain the social class effects on educational attaintment in Scandinavia?”, Social Science Research, 36Jantti, M., Bratsberg, M., Roed, K., Raaum, R., Naylor, R., Osterbacka, E., Bjorklund, A. & Eriksson, T. (2006), ”American exceptionalism in a new light: a comparison of intergenerational earnings mobility in the Nordic countries, the United Kingdom and the United States”, IZA Discussion Paper nr. 1938, IZA-BonnKorpi, W. (1983), The Democratic Class Struggle, London: RoutledgeLindert, P. (2004), Growing Public, Cambridge: Cambridge University PressMayer, S. (1997), What Money Can’t Buy, Cambridge, Mass: Harvard University PressMcLanahan, S. (2004), “Diverging destinies: how children fare under the 2nd demographic transition”, Demography, 41Misgeld, K., Molin, K. & Åmark, K. (1992) red. Creating Social Democracy, University Park: Pennsylvania State University PressMorrison, C. (2000), “Historical perspectives on income distribution. The case of Europe” i Atkinson, A. & Bourguignon, F. (red.) Handbook of Income Distribution, Amsterdam: North HollandPrzeworski, A. (1985), Capitalism and Social Democracy, Cambridge: Cambridge University PressRainwater, L. & Smeeding, T. (2003), Poor Kids in a Rich Country, New York: Russell SageSalonen, T. (2010), Barns ekonomiska utsatthet, Malmö högskola/Rädda BarnenShavit, Y. & Blossfeld, H.P. (1993), Persistent Inequality, Boulder: Westview PressSolon, G. (1999), “Intergenerational Mobility in the Labour Market” i Ashenfelter, O. & Card, D. (red.) Handbook of Labour Economics, vol. 3A, Amsterdam: Elsevier SienceTownsend, P. (1979), Poverty in the United Kingdom, Harmondsworth: Penguin Books
  25. 25. 25EfterordAnders Nilsson & Örjan NyströmGösta Esping-Andersen studerar utfallet av de långvariga socialdemokratiskaregeringsinnehaven i Skandinavien under 1900-talet och drar slutsatsen attjämlikheten har ökat genom att de på klassamhällets botten har lyfts motmitten av de socialdemokratiska välfärdsreformerna, medan de i dess topphar fått sitta i orubbat bo. Samtidigt får man konstatera att socialdemokratininte längre intar den unika särställning i politiken som länge var fallet i Skan-dinavien. I samtliga länder har borgerligheten under senare decennier iperioder återkommande lagt beslag på regeringsmakten. Hur påverkar detden uppnådda jämlikheten?Socialdemokratin är fortfarande en kraft att räkna med - men är inte längregiven som riktningsgivare för den politiska och sociala utvecklingen i Nor-den. Dock handlar det om spårbundna och sega samhällsstrukturer, och endel av förklaringen till att borgerliga partier blivit regeringsfähiga i Skandi-navien är att de i efterhand har omfamnat socialdemokratiska välfärdsrefor-mer som de var motståndare till vid dess införande. Man kan fortfarande medrealism tala om en i internationell jämförelse särpräglad nordisk socialdemo-kratisk välfärdsregim, om än i omgångar under borgerliga styren. Även omtrenden under efterkrigstiden och framåt av ökad jämlikhet har brutits, såhar skillnaderna jämfört med länder med konservativa eller liberala välfärds-regimer på kontinenten, i medelhavsområdet eller i Nordamerika faktisktändå tilltagit under senare decennier genom att de sociala klyftorna där harökat ännu mer.Det finns en paradox här, då en del av förklaringen till socialdemokratinsförsvagade ställning i Skandinavien torde vara att den välfärdsregim somskapades av 1900-talets reformer, och som länge var så framgångsrik för attfrämja ett inkluderande arbetsliv och samhällsliv, har visat sig svara alltsämre mot trender och tendenser i den globala strukturomvandlingen. Försvensk del har det delvis handlat om kvardröjande effekter av saneringen avde offentliga finanserna efter 1990-talets kris, men framför allt beror det påatt dynamiken i arbetslivets förändringar har förändrats. Det mest slåendeutslaget av detta är den moderatledda valsegern över socialdemokraterna iSverige år 2006 på frågan om det växande ”utanförskapet”. Förvisso finnsskäl att vara kritisk till hur moderaterna definierade och tillämpade begrep-pet – men att det speglar en realitet av stigande trösklar till och utstötandecentrifugalkrafter inom arbetslivet är oomtvistligt.
  26. 26. 26Vi ser också att det är de svenska moderaterna som har gjort de störstaingreppen i den skandinaviska välfärdsregimen, dels med omfattande ner-dragningar i transfereringssystemen, såväl a-kassan som sjukförsäkringen, ikombination med skattesänkningar för förvärvsarbetande, dels med denlikaledes omfattande uppluckringen av enhetsskolan med en nyliberalvouchermodell för vad som med ett övertalande, närmast orwellskt nyspråkhar kommit att heta ”friskolor”.Ändå finner vi i OECD:s senaste redovisning fortfarande Sverige praktiskttaget jämsides med Danmark och Norge i jämlikhetstoppen i världen, med enginikoefficient för justerad disponibel inkomst om 0,26 att jämföra med 0,25för danskarna och norrmännen, medan exempelvis Tyskland ligger på 0,30,Spanien på 0,32, Storbritannien på 0,34 och Förenta staterna på 0,38 (OECDFactbook 2013). Förklaringen är, som Esping-Andersen påpekar, att det intefrämst är systemen för omfördelning som har gjort Skandinavien till världensmest jämlika hörn. Av större betydelse är dess praktiskt taget heltäckandekollektivavtalssystem med jämförelsevist höga lägstalöner i förening medden höga kvinnliga förvärvsgraden i den socioekonomiska skalans nedredelar. Det innebär att hushållen i den sociala pyramidens botten har störrearbetsinkomster i Norden än i de flesta andra delar av världen. Även omkollektivavtalssystemen har försvagats och sysselsättningsgraden har min-skat utmärker sig fortfarande de skandinaviska länderna internationellt idessa avseenden.12Man kan i sammanhanget konstatera att den moderata ”nya arbetslinjen” attsätta press på reservationslönerna med manipulationer av skattesystemet ikombination med sänkta arbetslöshetsersättningar och drakoniska mass-utrensningar ur sjukförsäkringen inte har frambringat vad många, inte minstinom fackföreningsrörelsen, fruktade - dvs. uppkomsten av en ny störresektor för enkla servicetjänster med låga löner á l’Americaine. Även om viokritiskt accepterar Almegas siffror om hur många arbetstillfällen RUT harmedfört - 12 000 enligt organisationens näringspolitiske chef på DN Debatt2012-12-05 - så handlar det i så fall om mindre än tre promille på en arbets-marknad med fler än 4,6 miljoner arbetstillfällen.Dock finns det starkt oroande tecken på att vi i Sverige står inför ett skov avplötsligt tilltagande ojämlikhet under de närmast följande åren. Ofta - inteminst nu senast i samband med debatten om en ”jobbpakt för unga” - harbilden tecknats av att det finns en mycket stor grupp ungdomar som ute-stängs från arbetsmarknaden. Ibland talas det till och med om risken för ”enförlorad generation”, en formulering som i sammanhanget har använts bådeav Annie Lööf och av Aftonbladets ledarredaktion. Man får beklaga att van-12Bland borgerliga ”reformer” kan också införandet av en vouchermodell inomäldreomsorgen räknas. Ännu har inte detta haft samma systempåverkan som omläggningenav transfereringarna och skolan. Dock kan man befara att uppluckringen av den offentligaäldreomsorgen i förening med den demografiska utvecklingen på sikt kan få allvarligakonsekvenser för den kvinnliga förvärvsgraden i den socioekonomiska skalans nedre delar,och då handlar det om en av hörnstenarna för jämlikheten i den skandinaviskavälfärdsregimen.
  27. 27. 27föreställningar om ungdomsarbetslösheten odlas och används som tillhyggenöver hela det politiska fältet för att uppnå vad man ser som fördelar på andraområden, exempelvis att regeringen förlorar opinionsstöd eller att lägsta-lönerna sänks och turordningsreglerna slopas. Bilden av att det finns en storgrupp ungdomar som inte kommer in på arbetsmarknaden, eller att ungaskulle ha svårare än andra befolkningsgrupper att få arbete, är nämligengrundlös – åtminstone hittills, får man tillägga, för det är här vi ser ett kom-mande hot. Det är bekymmersamt att så många har ropat på vargen i förtid,därför att det fördunklar förståelsen och beredskapen för vad vi kan vänta iden nära framtiden. Låt oss börja med att granska hur det ser ut i dag.Nästan hälften av alla under 25 år som blir arbetslösa är i jobb igen inom enmånad (eller i utbildning). För dem mellan 25 och 55 år är det under 20 pro-cent som kommer i sysselsättning igen så snabbt, och för dem över 55 årstrax över tio procent (Nilsson & Nyström 2012a). Generellt sett har ung-domar lättare att få ett arbete än äldre. Det är inget märkligt eller förvånandemed det; så har det alltid varit. Det är svårförståelig statistik som i kombina-tion med ihållande desinformation från alla politiska läger har etablerat enannan bild i offentligheten och i människors föreställningar. Dock finns ettnytt drag. Det är att en ung människa som får ett arbete i dag löper hög riskatt snart bli arbetslös på nytt. Sverige utmärker sig genom en dubbelt så högandel tillfälliga anställningar för åldersgruppen 20 till 24 år än genomsnittetför OECD-länderna. I runt tal handlar det om nära hälften av alla anställning-ar i dessa åldrar.13Den i jämförelse med övriga EU genomsnittligt noterade ungdomsarbetslös-heten i Sverige konstitueras till sin lejonpart av att vi har en mycket storgrupp ungdomar och unga vuxna som pendlar mellan korta anställningar ochlikaledes korta arbetslöshetsepisoder. Det är inte alls i lika hög grad fallet iandra länder, där långvarig ungdomsarbetslöshet och utslagning utgör ettmycket allvarligare samhällsproblem. Det gäller inte bara länder som Bel-gien, Spanien, och Storbritannien med hög ungdomsarbetslöshet utan ävenTyskland och Österrike som skenbart uppvisar väsentligen lägre tal för ung-domsarbetslösheten genom en rent statistisk effekt, då basen som arbets-löshetstalet räknas mot dubbleras genom att yrkesutbildningar bokförs somanställningar i lärlingssystem.För svenska ungdomar är det ett missförhållande att många inte får fast fot-fäste på arbetsmarknaden förrän de närmar sig trettioårsåldern med denotrygghet, osäkra inkomster och svårigheter att exempelvis få en fast bostadsom det för med sig. För samhället är det också av ondo genom att familje-bildningen och barnafödandet skjuts upp i åldrarna, vilket är en del av förkla-13En anledning till den extremt höga andelen tillfälliga anställningar i Sverige är att vi medReinfeldregeringens ändringar av LAS fått en av de mest liberala lagstiftningar på områdetinom såväl EU som OECD. Genom en formell underrättelse till regeringen i ett s.k. över-trädelseärende den 22 mars 2010 meddelade EU-kommissionen att Sverige inte längre upp-fyller EU:s visstidsdirektiv (1999/70/EG). Regeringen har sedan dess under snart tre årunderlåtit att anpassa lagstiftningen till EU:s minimikrav och riskerar nu att stämmas införEU-domstolen.
  28. 28. 28ringen att vi trots perioder ökad fruktsamhet ändå inte når upp till den lång-siktiga fertilitetsjämvikten med negativa följder för befolkningsutvecklingen.Men för dessa ungdomar är trots allt prognosen god även om inträdet ivuxenlivet försenas.Ser vi till den riktigt långtida ungdomsarbetslösheten, individer mellan 20och 24 år som har varit arbetslösa i mer än ett år, ligger Sverige trea i toppeninom OECD-området, där enbart Canada och Danmark uppvisar lägre tal. Dethandlar om cirka 18 000 personer som varit inskrivna vid Af som arbetslösaunder mer än tolv månader. Mot bakgrund av det ryms fem årskullar i ålders-gruppen, sammanlagt cirka 650 000 individer, så är det volymmässigt ingetstort problem. Men det är det om vi ser till prognosen för dessa personer,som i mycket hög grad saknar fullständiga gymnasiebetyg och löper hög riskför en marginaliserad ställning i fattigdom i hela livet genom svaga förutsätt-ningar att svara mot arbetslivets krav.Till dessa får man räkna ytterligare en grupp individer som befinner sig i enkanske ännu allvarligare riskzon. Antalet personer under 30 år som får akti-vitetsstöd från försäkringskassan därför att de inte kan arbeta p.g.a. hälsoskälhar ökat under de senaste åren och uppgår nu till cirka 30 000 personer. Sär-skilt stor är ökningen av diffus psykisk ohälsa bland unga kvinnor, något somi hög grad - liksom den långtida ungdomsarbetslösheten med en manlig över-representation - hänger nära samman med skolmisslyckanden (Eriksson &Ljungdahl 2010).14Vad som emellertid är verkligt oroande i sammanhanget, och som hotar attplötsligt och kraftfullt öka ojämlikheten i Sverige, är att gruppen unga vuxnasom inte svarar mot kraven på dagens arbetsmarknad och löper hög risk förpermanent utslagning kan väntas öka närmast explosionsartat under kom-mande fem år. Då börjar nämligen de årskullar träda in i vuxenlivet som ficksina första, för den kognitiva utvecklingen kritiska, levnadsår märkta av1990-talskrisens drastiska ökning av arbetslösheten i Sverige.Vi har en tid kunnat följa denna tickande bomb i OECD:s PISA-studier ochandra internationella undersökningar av svenska elevers färdigheter ochkognitiva förmåga. De som i dag är 25 år gamla tillbringade sina första lev-nadsår i ett samhälle i slutet av 1980-talet som praktiskt saknade arbetslös-het, och de presterade väsentligen bättre som 15-åringar i 2003 års PISA-studie än vad de som i år blir 19 gjorde i 2009 års PISA-studie. Vi talar i det14Därtill finns i åldergruppen nära 50 000 personer som inte finns i några andra register änfolkbokföringen, dvs. de varken betalar skatt i Sverige, studerar, får ersättningar frånsocialförsäkringar eller kommunalt försörjningsstöd, sitter i fängelse eller finns på annaninstitution. Informationen av vad dessa individer gör är ofullständig, men en stor gruppdagligpendlar till arbete i Danmark eller Norge (cirka 15 000 i åldersgruppen enligt SCB).Totalt arbetar nära 70 000 svenskar i Norge och åtskilliga som vistas där för längre ellerkortare perioder är fortfarande folkbokförda i Sverige. Av de som återstår i gruppen medokänd sysselsättning kan man utgå från att en del arbetar svart eller försörjer sig medbrottslighet inom landet, okänt hur många. Ytterligare andra som har ursprungsmässiganknytning till annat land vistas helt enkelt inte i riket.
  29. 29. 29senare fallet om en årskull som föddes år 1994, då mer än vart femte barnhamnade i en familj med en eller båda föräldrarna i arbetslöshet. Utveckling-en av faktorinkomster, dvs. före transfereringar, för familjer med barn 0-7 åri Sverige åren 1991 till 1998 ordnade i kvintiler framgår av diagram 1.Kvintilgruppvärden för faktorinkomst bland barn 0-7 år. Index 1991 = 100.1991-1998 140 120 100 Kvintil 1 80 Kvintil 2 Kvintil 3 60 Kvintil 4 40 Kvintil 5 20 0 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 Källa: Gustafsson et.al. 2003Som Esping-Andersen understryker finns i dag brett vetenskapligt stöd förslutsatsen att fattigdom under de första levnadsåren har en starkt negativinverkan på barns kognitiva och icke-kognitiva utveckling. Nu mildradesinkomstbortfallet som diagrammet visar i den nedersta kvintilen av trans-fereringar (a-kassa eller försörjningsstöd), men samtidigt drabbades dessabarn dubbelt genom att barn till arbetslösa på 1990-talet utestängdes frånförskolan och dess kompensatoriska insatser för brister i familjers förut-sättningar att vara en stimulerande och lärande miljö; således just de barnsom sannolikt var i störst behov av dessa insatser.Skillnaderna i resultat mellan de två PISA-undersökningarna i åren 2003 och2009 är mycket betydande. Andelen som inte uppnådde vad som kallas PISA-minimum i den matematiska delen, som utvecklingspsykologerna håller förett gott allmänt test av den kognitiva förmågan, nästan fördubblades från tolvtill 21 procent. Ett sådant ras för ett land på bara sex år är unikt i PISA-stu-dierna och får ses som ett utslag av hur snabbt och brutalt 1990-tals krisenförändrade Sverige. Man kan lägga märke till att när Esping-Andersen kon-staterar att barn ur den nedersta kvintilen har dubbelt så hög chans i Sverigeatt hamna i ett bättre läge än föräldrarna än i Förenta staterna, så gör han detpå grundval av observationer från årskullarna födda i åren 1964 till -77, densvenska jämlikhetens guldålder. Vi hamnar i årskullen född 1994 nära de
  30. 30. 30stora klyftornas USA, där 23 procent inte når upp till PISA-minimum imatematikdelen, att jämföra med 21 procent i Sverige. Det ser inte bättre utnär det gäller verbala färdigheter. Nära en femtedel, 18 procent av de som idag är 19 år gamla och står på tröskeln till arbetslivet, visade sig i 2009 årsPISA-undersökning sakna funktionell läsförmåga (OECD 2010). Det ärverkligt alarmerande.En ny PISA-undersökning gjordes i fjol, men resultaten presenteras inteförrän i december i år. Eftersom 1990-talskrisen frambringade varaktigasocioekonomiska och socialt kontextuella förändringar i Sverige finns anled-ning att befara att raset har fortsatt, om än kanske inte i samma våldsammatakt. Vi ser i dag accelererande kontraster i storstäderna mellan välbärgadevilla- och innerstadsdelar med höga utbildningsnivåer, låg arbetslöshet, godainkomster, utmärkt hälsoläge och skolresultat på topp - och utsatta förorterfrån miljonprogrammet som uppvisar den rakt motsatta bilden av låg syssel-sättning och utbildningsstatus, utbrett beroende av försörjningsstöd, ohälsaoch barns skolmisslyckanden (Kölegård Stjärne et.al. 2007). Men det handlarinte bara om storstäderna. Det finns även andra delar av landet som genomden tilltagande regionala polariseringen saknar de blomstrande och dyna-miska sidorna av storstadslivet, men är väl representerade när det gällersocioekonomiska brister och demografisk obalans – och ligger i bottenskiktetnär det gäller resultat i nationella prov i skolan (Skolverket).Vi kan således vänta oss en drastisk ökning av andelen vilka har svårigheteratt finna en väg till anställning i årskullarna som träder över tröskeln tillvuxenlivet under de närmast följande åren. På grundval av 2009 års PISA-studie kan man anta att det handlar om upp emot var femte individ - ellercirka 25 000 personer i varje årskull. Det finns helt enkelt föga plats i dagensarbetsliv för den som saknar funktionell läsförmåga och har stora svårigheteratt tillägna sig och bearbeta ens enkel information. Som Esping-Andersenpåpekar med stöd i James Heckmans m.fl. forskning, så är insatser för att iefterhand försöka kompensera för brister i den kognitiva stimulansen underde första levnadsåren både kostsamma och ineffektiva.I sammanhanget är det naturligtvis av stor vikt att inte ramla i fällan för såkallade ekologiska felslut. Vad forskningen talar om för oss är giltigt påbefolkningsnivå och kan inte översättas till individnivå. De förhållanden viser här ger oss starka argument för att exempelvis kraftfullt rusta upp vuxen-utbildningen, inte det motsatta, därför att på individnivå kan sådana sats-ningar vara framgångsrika. Ändå måste man konstatera att utsikterna ärsynnerligen problematiska, inte minst för att samtidigt som vi ser att tillträ-dande årskullar kommer att ha avsevärt sämre förutsättningar att svara motkraven i arbetslivet, så tycks det som vi befinner oss i ett pågående skov avförändringar i arbetsmarknadens funktionssätt, som kraftigt höjer trösklarnaoch stegrar kontrasten mellan de som är attraktiva på arbetsmarknaden ochde som inte är det.Arbetsmarknadens strukturella och funktionella förändringar inte är jämntfortskridande, utan utvecklas diskontinuerligt över konjunkturcykeln och i
  31. 31. 31synnerhet i skov i samband med ekonomiska kriser. 1990-talskrisen framstårsom den stora vattendelaren i svensk nutidshistoria, som transformeradesamhället på djupet genom arbetslivets förändringar. Krisen påverkadearbetsmarknaden strukturellt genom att det inte var samma jobb som hadeförsvunnit i nergången som återkom när det vände uppåt igen. En stormängd okvalificerade och relativt lättillgängliga arbetstillfällen försvann förgott. Men krisen påverkade också arbetsmarknadens funktionssätt.Överallt var det plötsligt röda siffror i årsredovisningarna - förluster inäringslivet och underskott i offentlig sektor. Då det inte går att fortsätta påsamma sätt som tidigare med röda siffror på sista raden blev det en tving-ande utgångspunkt för en förkrossande effektiviseringsvåg i alla delar avarbetslivet. Det var framgångsrikt såtillvida att produktiviteten i den ekono-miska produktionen stegrades kraftigt överallt - men till priset av en var-aktigt lägre sysselsättningsgrad och högre arbetslöshetsnivå i samhället.Under en tioårsperiod med början i 1990-talets mitt medförde förändradeprestations- och kompetenskrav i nya, slimmade och flödesorienteradearbetsorganisationer att mellan 300 000 och 400 000 individer i yrkesaktivålder permanent stöttes ut ur arbetslivet in i offentliga försörjningssystem.Samtidigt blev barriärerna in till arbetsmarknaden höga för dem som befannsig på utsidan. Man kan lägga märke till att de bestående förändringarna iarbetsmarknadens funktionssätt snarare orsakades av hur vi tog oss urkrisen än av krisen i sig (Nilsson & Nyström 2008).Nobelpristagarna Peter A. Diamond, Dale T. Mortensen och ChristopherPissarides har förklarat förändringar i arbetsmarknadens funktionellamekanismer med en teoretisk distinktion mellan volymmarknader ochsökmarknader. I det första fallet, t.ex. marknaden för råolja, möts utbud ochefterfrågan på ett tämligen okomplicerat vis. Den som vill köpa 5 000 fatCrude Brent-olja bryr sig inte om vilka fat det handlar om. Produkten ärhomogen. Prisbildningens medling mellan utbud och efterfrågan levererarutan komplikationer transaktioner på en opersonlig marknadsplats. På ensökmarknad däremot, t.ex. marknaden för franska empiresoffor från 1800-talets början, måste en aktiv och lyckosam sökning göras av både säljare ochköpare, och det enskilda objektet måste falla köparen i smaken för att entransaktion ska komma till stånd. Ekonomernas standardmodell för enmarknad är utformad efter funktionerna på en volymmarknad, men Dia-mond, Mortensen och Pissarides visar att marknadsmekanismerna fungerarhelt annorlunda på en sökmarknad. När de har tillämpat dessa slutsatser påstudier av arbetsmarknaden har de funnit att den stegvist i ojämna språng iallt mindre grad har karaktären av en volymmarknad och allt mera av ensökmarknad - och som sådan kan präglas av betydande friktioner ochihållande obalanser mellan utbud och efterfrågan (Pissarides 1990).Det finns en rad tecken på att finanskrascherna år 2008 och den följande påsina håll i världen mycket djupa recessionen utlöste ett nytt, just nu pågåen-de skov av förändring i arbetsmarknadens funktionssätt. Vi ser detta främst iländer som drabbades värst av krisen, men också i det svenska arbetslivet.Det handlar om en väsentlig försvagning av det fundamentala sambandet att
  32. 32. 32fler lediga arbetstillfällen reducerar arbetslösheten och vice versa. Tydligastser vi detta i Förenta staterna, vilket framgår av diagram 2.Diagram 2. Beveridgekurva, Förenta staterna, i åren närmast före (grönt),under (rött) och efter (blått) recessionen i samband med finanskraschen 2008 Källa: U.S. Bureau of Labor StatisticsDiagrammet visar en så kallad Beveridgekurva för den amerikanska arbets-marknaden i åren närmast före (grönt), under (rött) och efter (blått) denrecession som följde på finanskraschen år 2008. Kurvan demonstrerar sam-bandet mellan mängden vakanser (vertikal axel) och sysselsättningen(horisontell axel, omvänd skala).En "normal" Beveridgekurva sträcker sig från diagrammets övre vänstrahörn till det nedre högra och visar att fler lediga jobb ökar sysselsättningen -och tvärtom. De gröna och röda punkterna i diagrammet för tiden före ochunder finanskrisen bildar en sådan kurva. Men i perioden som följer efterrecessionen ser det helt annorlunda ut (de blå punkterna). Kurvan har intebara förskjutits till höger i diagrammet utan också rätats upp till en praktiskttaget vertikal linje. Det betyder att sysselsättningen inte längre påverkas avhur många lediga arbeten det finns. Den amerikanska arbetsmarknaden harråkat i ett tillstånd där fundamentala samband för dess funktionsduglighetuppenbarligen har satts ur spel.Tendensen har inte haft lika starkt genomslag i Sverige, men en Beveridge-kurva för svensk arbetsmarknad under samma period visar ett snarliktmönster. Kurvan förskjuts till höger i diagrammet och rätas upp, om än intelika mycket som i Förenta staterna (diagram 3).
  33. 33. 33Diagram 3. Beveridgekurva, Sverige 2007-2011 Källa: Af, SCB och IndustrikommitténVad kurvorna visar är att bristen på överensstämmelse mellan vad somefterfrågas på arbetsmarknaden och vad de arbetssökande har att erbjudaaccelererar. Under år 2010, när antalet vakanser ökade tämligen snabbt iSverige efter två år av stigande arbetslöshet, rapporterade nära hälften av derekryterande arbetsgivarna att de fann det svårt eller mycket svårt att finnade medarbetare de sökte (Svenskt Näringsliv 2010). Samtidigt var över400 000 personer registrerade som aktivt arbetssökande arbetslösa vidarbetsförmedlingarna. Ungefär hälften av alla utlysta lediga befattningarövergår i dag till att under längre eller kortare tid bli vakanser, dvs. otillsatta,vilket är en historisk toppnotering (Af, SCB).Finanskraschen år 2008 med epicentrum i Förenta staterna drabbade densvenska exportsektorn svårt, men fick genom det stora bytesbalansöverskot-tet som fungerade som en stötdämpande buffert begränsat genomslag på deninhemska arbetsmarknaden. Men långtidsarbetslösheten har ökat opropor-tionerligt sedan år 2008, från 28 000 personer som då var registrerade somarbetslösa vid Af till mer än två år till 68 000 personer i dag. SCB:s nyamöjligheter att över tid beräkna utflödessannolikheten ur arbetslöshet pekarockså i samma riktning - att trösklarna till arbetslivet har skjutit i höjdenrejält under åren efter finanskraschen. Ytterligare ett tecken på det ärökningen efter år 2008 av individer under 30 år i vad som tidigare kalladesförtidspension, som vi nämnde ovan. Samma sak framgår även av den snabbastegringen av det långvariga beroendet av försörjningsstöd. Diagram 4 visaratt mellan åren 2008 och 2012 nära fördubblades antalet hushåll i långvarigtberoende av försörjningsstöd i Göteborg, från 5 730 till 9 354.
  34. 34. 34Diagram 4 Källa: Stadsledningskontoret, Göteborgs StadVi ser således att samtidigt med ett pågående skov av stigande trösklar ochbarriärer på arbetsmarknaden, så kommer tillträdande årskullars förutsätt-ningar att svara mot arbetslivets krav att försämras språngartat. Det mestatalar för att efter en eventuell valseger år 2014 så kommer Stefan Löfven somnytillträdande statsminister och Ylva Johansson som arbetsmarknadsminis-ter att konfronteras med en snabbt stegrad utestängning av unga vuxna frånarbetslivet. Läget kommer att förvärras av att det pågående demografiskaskiftet accelererar från år 2015 med stora pensionsavgångar och stagneran-de befolkning i yrkesaktiva åldrar. Analysen leder till slutsatsen att vi medstor sannolikhet hamnar i en mycket svårhanterad situation med samtidigstor och besvärlig brist på arbetskraft och en snabb ökning av individer sominte är anställningsbara.Det kommer att ställa den sociala ingenjörskonsten inför svåra prov. Social-demokratin måste förnya politiken utifrån en inträngande analys av struktur-omvandlingens innevarande fas och hur den formas av dynamiken i bådeproduktionens och reproduktionens sfärer, dvs. av hur såväl arbetslivet somfamiljebildningen förändras. Esping-Andersens avslutande ord pekar på denavgörande roll som förändrade villkor för humankapitalbildningen spelar. Viser idag mycket starka polariserande tendenser i samhällsutvecklingen somdrivs både av den globala konkurrensens och den digitala revolutionensradikala förändringar av kompetenskraven i arbetslivet, och familjebildning-ens allt tydligare stratifiering i hög- och lågutbildade par med mycket bety-dande skillnader till icke-materiella investeringar i sina barns livschanseroch förutsättningar att framgångsrikt svara mot de ökade behoven av kogni-tiva och icke-kognitiva förmågor i kunskapssamhället. Här ser vi den starkas-te hävstången för kraftigt ökad ojämlikhet i morgondagens samhälle, och det
  35. 35. 35är dynamiken i dessa processer socialdemokratin måste förstå och utformanya redskap för att hantera och desarmera.15Det är mot denna bakgrund synnerligen olyckligt om en amerikansk debattsom polemiserar mot betydelsen av dessa omständigheter spiller över tillSverige och får inflytande inom arbetarrörelsen. Bakgrunden till den debattvi hänvisar till är att finanskraschen år 2008 inte bara var ett grundskott mottrovärdigheten för den neoklassiska eller nyliberala marknadsmodell somspelat stor roll för den ekonomiska politikens utformning i många ländersedan 1980-talet, utan också – men mindre uppmärksammat utanför natio-nalekonomiska fackkretsar - i lika hög grad var fatalt förödande för den ny-keynesianska skolans teoretiska fundament i den s.k. DSGE-modellen(Lönnroth 2012; Leijonhufvud 2011 och 2010).16Den plötsliga finansiella härdsmältan tog både nyliberalerna vid sötvattnetsstora sjöar runt Chicago och nykeynesianerna vid östkustens saltvatten, detvå ledande rivaliserande strömningarna inom den akademiska amerikanskanationalekonomin, på sängen. Samtidigt har en tredje skola i skymundan frånden stora polemiken mellan nyliberaler och nykeynesianer lite lågmält suc-cessivt vunnit i vetenskapligt anseende och akademiskt inflytande. Det hand-lar om den s.k. humankapitalskolan (exempelvis nobelpristagarna GaryBecker och James Heckman) som med mindre matematiskt teoretiserandehar fäst uppmärksamhet på den tilltagande obalansen mellan efterfrågan ochutbud på arbetsmarknaden i termer av humankapital, och pekat på detta somen viktig orsak till de växande inkomstskillnaderna mellan de som är attrak-tiva på arbetsmarknaden och de som inte är det. Parallellt med detta harföreträdare för vad som kallas den nya ekonomiska geografin framhållitagglomerationen i den urbana tillväxten som en betydelsefull förstärkandemekanism i sammanhanget (se exempelvis Baum-Snow & Pavan 2010).17Detta kan, men behöver inte nödvändigtvis, ställas i motsättning tillnykeynesianernas ekonomistiska förklaring att det är bristande efterfråganpå makronivå och finanskapitalets dominans över realkapitalet som liggerbakom arbetslösheten och växande klyftor.I några artiklar i New York Times i slutet av förra året gjorde den kanske mestkände nykeynesianen Paul Krugman ett försök att uttryckligen vända fokusfrån humankapitalskolans rön och rekommendationer till en mer klassisk15 Vi har i en rad böcker och skrifter diskuterat hur detta kan utformas, senast i bokenJämlikhetsnormen och i rapporten Dags att skrota ”Full sysselsättning”, båda Göteborg:Tankeverksamheten 2012.16 DSGE-modellen är en komplex matematisk, digitaliserad marknadsmodell som utvecklatsutifrån delar av tankegodset i J.M. Keynes General Theory of Employment, Interest and Money(1936). Genom ständig kalibrering av modellen med ny input om den fortskridande utveck-lingen på marknaderna ansåg man sig genom avancerade datorberäkningar kunna levererahållbara prognoser om framtiden. Finanskraschen visade att man inte kunde det. Det äromstritt i vilken grad modellen verkligen förvaltar ett arv efter Keynes. DSGE är en förkort-ning som på svenska ska uttydas ”dynamisk, stokastisk, allmän jämviktsmodell” och kan i devanligaste versionerna beskrivas som en syntes och kompromiss mellan neoklassiker ochkeynesianer.17 Agglomeration = ökad täthet.
  36. 36. 36vänsterdiskussion om fördelningen mellan arbete och kapital (Krugman2012a och 2012b). I ett diagram visade han hur fördelningen av produktions-resultatet har förskjutits till kapitalets fördel i Förenta staterna sedan 1970-talets början (diagram 5).Diagram 5. Lönernas andel av bruttonationalinkomsten, Förenta staterna 1970-2010Krugmans budskap var: Dags att ta tillbaka från rövarbaronerna! Sluts cir-keln här och vi hamnar där Esping-Andersens essä tog sin början för hundraår sedan, när socialisterna allmänt var övertygade om att verklig jämlikhetoch ett gott samhälle bara kan uppnås genom att bourgeoisien fråntas sinarikedomar? Vid första anblicken förefaller kurvan ovan ge goda skäl för ”deexproprierade att expropriera expropriatörerna", som Marx uttryckte saken -eller åtminstone för rejäla lönehöjningar. Här tycks finnas betydande utrym-me för Robin Hood-politik (även om den kraftigt avhuggna skalan i någonmån överdriver detta).Det finns dock en förbryllande omständighet i sammanhanget. Medan Krug-mans diagram visar hur lönernas andel trendmässigt minskar till fördel förkapitalet, så ger en graf över hur kapitalavkastningen i Förenta staterna harutvecklats under samma period en annan bild (diagram 6 på nästa sida).Man kan tillägga att båda kurvorna kan ritas för Sverige med i stora dragsamma utseende. Vad är det som inte stämmer? Kapitalet kan väl inte bådevinna och förlora samtidigt? Förklaringen är att kapitalets andel av produk-tionsresultatet (eller förädlingsvärdet) kan stiga av två skäl. Antingen för attkapitalavkastningen stegras på lönernas bekostnad, eller för att kapitalinten-siteten i produktionen ökar, dvs. att investeringarna i teknik, maskineri ochinsatsvaror ökar mer än lönerna. I det första fallet kan vi tala om en tilltagan-de exploatering, men inte i det andra. Stigande kapitalintensitet för i självaverket med sig en trend till fallande kapitalavkastning. Och det är detta vi seri diagrammet. Såväl i Förenta staterna som i Sverige har kapitalintensiteten
  37. 37. 37Diagram 6. Avkastning investerat kapital, Förenta staterna 1965-2009ökat avsevärt under decennierna i fråga, samtidigt som kapitalavkastningentrendmässigt har stagnerat.18En viktig del i detta förlopp är att produktionen alltmer äger rum i komplexanätverk av internationella underleverantörskedjor, och den slutliga samman-sättningen i ett land sker med insatsvaror som framställts genom många pro-duktionsled i många länder. I sammanhanget är det väsentligt att trots allt talom att vi numera lever i tjänstesamhället, så är fortfarande varuproduktio-nen ryggraden i samhällsekonomin. Cirka 80 procent av produktionsvärdet iden marknadsförda tjänstesektorn handlar om insatser i förädlingen och cir-kulationen av varor (Nilsson & Nyström 2012b). Det stora inslaget av insats-varor från internationella underleverantörskedjor i produktionen innebär attberäkningar av förädlingsvärdets fördelning mellan arbete och kapital blirallt mer missvisande, då kapitalandelen innehåller en växande dold löne-andel som är magasinerad i kostnaderna för insatsvaror.I TV-programmet ”Lönesänkarna” (SvT 2013-02-14) tillämpades Krugmanstes svungfullt och vårdslöst på Sverige. Tittarna serverades en vilseledandebild av att lönerna har sänkts oupphörligt sedan 1980-talets början. Inget kanvara mer felaktigt. I perioden mellan åren 1995 och 2005, som av en händel-se inträffade under socialdemokratiskt regeringsinnehav, hade löntagarna iSverige den längsta och mest kraftfulla ökningen av reallönerna någonsin,sammantaget med ett genomsnitt om nära 40 procent över tio år (Medlings-institutet). Det möjliggjordes genom att den ökning av kapitalintensiteten iproduktionen som den sjunkande relativa löneandelen speglar leder tillproduktivitetsökningar och stigande förädlingsvärden som ger utrymme för18Den svenska utvecklingen liknar den i Förenta staterna med tilltagande svängningar längsen långsiktig fallande trend, men med två spikar uppåt som båda handlar om valutakurs-förändringar: de stora devalveringarna åren 1981 och 82 samt uppgivandet av den fastavalutaregimen år 1992 som även det ledde till ett kursfall för den svenska kronan.

×