Att skriva berättande texter

1. SKRIVA BERÄTTANDE TEXTER
Lite tips och exempel

2. Miljöbeskrivning
Det var nästan fullt i det lilla, trånga caféet när Ludde kom in. Två killar i
femtonårsåldern rörde sig runt biljardbordet, som upptog en stor del av lokalen.
De övriga ungdomarna satt i täta klungor och rökte och pratade. Hela stället
luktade gammal askkopp och röken stack i ögonen. Längs den ena långsidan av
caféet hängde en rad filmaffischer inom glas och ram. Det var gamla kultfilmer
som Blade Runner och Clockwork orange. Den andra långsidan bestod av två
stora fönster mot gatan.
Ludde hittade ett ledigt bord med två stolar. Han hängde jackan på en
av stolarna och gick bort till disken för att hämta kaffe. Expediten var en ung
tjej i svarta kläder och svartfärgat hår. Hon doftade mystiskt av någon parfym
och tuggade tuggummi i takt till en gammal låt av Imperiet som dunkade från
högtalarna. (Ur Arena Faktaboken)

3. miljö du känner till + fantasi!
detaljer
beskriva lukt, smak, ljud
läsa in fakta?
TIPS! Tänk på detta vid miljöbeskrivning

4. Personbeskrivningar
Få läsaren att se personen för sin inre syn – kött och
blod! Rörelser, tal, beteende
Skapa dig först själv en bild av personen. Gör gärna
en lista!
Ålder, utseende och klädsel
Egenskaper
Familj och förhållande till familjemedlemmarna
Vänner, andra förhållanden
Arbete, studier, intressen
Speciella händelser som betytt mycket för personen

5. Direkt personbeskrivning
= du som författare beskriver
genom dina ögon
eller
= låt någon i berättelsen beskriva
personen genom sina ögon
Han hörde dörren öppnas och slå igen och han vred
reflexmässigt på huvudet. Det han såg gav honom en
chans att slippa sina trista tankar för ett tag. Det var
en tjej med kortklippt mörkt hår. Hon såg ut att ha
gått ett bra tag i regnet, för hon var ordentligt blöt.
Han gillade hennes utseende. Hon hade fina ögon,
ganska stor för det smala ansiktet. Tunna läppar. Hela
hon var liten och smal. Hon var omålad och såg trött
ut. Nästan lite sliten. Detsamma gällde hennes kläder.
Lite slitna. En svart T-shirt, en kort jeansjacka och
urtvättade jeans som var fransiga och blöta nertill.
Billiga tygskor. (…) (Ur Arena Faktaboken)

6. Indirekt personbeskrivning
Du skriver ingenting/lite om personens utseende och
egenskaper och låter läsaren själv skapa sig en bild av
personen genom att du beskriver hur han eller hon beter
sig, gester, ansiktsuttryck, sätt att röra sig vad hon tänker
och säger. Att gestalta kallas detta!
OBS! passar bäst i längre
berättelser, där författaren
har möjlighet låta personen
komma fram i många olika
situationer.

7. REPLIKER
 Med replikstreck:
Ludde tittade på klockan och
suckade:
- Nä, jag måste nog sticka nu, sa
han. Jag fick pengar av morsan
till et par jeans, och så gick jag
och köpte en cd istället.
- Oj, då, stackars dig! svarade
Titti ironiskt.
Varje ny replik ska börja på ny
rad. Måste ej skriva ”sa han”,
”sa hon” efter varje replik.
 Med citattecken:
Ludde tittade på klockan och
suckade. ”Nä jag fick pengar
av morsan till ett par jeans, och
så gick jag och köpte en cd
istället. ” ”Oj då, stackars dig!”
svarade Kicki ironiskt.
Repliken måste INTE börja på
ny rad när du använder
citattecken. Den markeras bara
med ett citattecken före och
efter repliken.

8. FORTS. REPLIKER
 Hur du använder kolon
Om du före repliken vill förklara vem som
talar använder du dig av kolon.
Titti svarade ironiskt:
-Oj då, stackars dig!
Titti svarade ironiskt: ”Oj då, stackars dig!”
Tänk på variation: mumlade nervöst, frågade hon
skrattande, sa hon med ett leende på läpparna …o.s.v…

9. SAMTAL SOM BERÄTTANDE TEXT
Ett samtal kan skrivas
som berättande text, utan
repliker.
Slang och talspråk passar
inte i ett berättat samtal
eftersom det är
författarens röst som vi
hör och inte Luddes och
Tittis.
Ex:
Ludde tittade på klockan
och suckade. Han hade
fått pengar av sin mamma
för att köpa ett par jeans,
men han hade köpt en cd-
skiva stället. Titti gav
honom en ironisk
kommentar. Hon tyckte
inte ett dugg synd om
honom.

10. VEM ÄR DET SOM BERÄTTAR!
Innan du börjar skriva
måste du bestämma
vem som berättar din
historia.
 Huvudpersonen?
 Du som författare?
 Någon annan?

11. Jag – berätta i första person
En berättelse kan skrivas i jag-form, första
person.
Då koncentreras hela berättelsen till vad
”jag” ser, hör, känner och upplever.
Jag drack lite av kaffet. Det smakade verkligen inget
vidare. Jag ställde ifrån mig koppen, tog upp cd-skivan
ur jackfickan och började läsa texten till första låten.
Den var inte lätt att förstå, och jag kände att jag hade
svårt att koncentrera mig.
Bra sätt om huvudpersonens upplevelser och känslor
är det viktigaste.

12. Han och hon – berätta i tredje person
Talar om personerna som ”han” eller ”hon”.
Lättare för författaren att hoppa mellan olika
platser och personer.
Författaren är allvetande och vet allt som händer och
vad personerna tänker
Tankarna snurrade i huvudet och
obehaget irrade runt nere i magen.
Det var lika bra att erkänna det.
Han hade dåligt samvete, Morsan
kommer att bli galen, tänkte han.
Lätt hänt att man
börjar berätta i 3:e
person och sedan råkar
byta till ”jag”. Kolla
noga”!

13. TEMPUS (tidsform) – När utspelas
det?
PRETERITUM – DÅTID
Författaren berättar något som
redan har hänt
Vanligaste tidsformen i
berättelser
Han ville få reda på vem
hon var, för det var något
speciellt med henne.

14. PRESENS - NUTID
Passar bäst om du vill
skapa en känsla av att
det här händer just nu.
Han vill få reda på vem hon
är, för det är något speciellt
med henne.
Byt INTE tidsform!

15. Plötsliga byten i tidsform kan leda till förvirring
för läsaren.
Exempel. Efter mötet på caféet kommer Titti hem till Ludde. Hon är
genomblöt, trött och hungrig. Ludde frågar om hon vill ta ett varmt bad.
Titti gick in i badrummet och stängde dörren. Den
öppnades sedan snabbt och stängdes, samtidigt som
ett par blöta jeans hamnade i en hög på golvet
utanför. Ludde städar upp i soffan, dukar fram
tallrikar och bestick på bordet och ställer in
pizzaplåten i ugnen.
Preteritum
Presens
När berättelsen går över från preteritum till presens
kan läsaren tro att berättelsen har hoppat fram i
tiden